Detsamma gäller Suburban Homes men det angår nog inte så många särskilt mycket.
https://soundcloud.com/totalpunkrecords/suburban-homes-conformity-in-the-uk
Vi ses väl ikväll.
Grabbar och Jargong tackar för i fredags!
13 år sedan
onsdag 19 augusti 2015
Allt i det här inlägget, är gammalt men aldrig riktigt klart. Det ligger och skräpar och sommaren går, högt vatten skall gå till historien. Nu tänker jag istället för att skriva klart bara lägga upp tramset.
Mascara Snakes - A corpse has been fucked in Hallstammar. Kolla till exempel spotify.
Otroligt bra. Genuint tufft sådär implicit politiserande. Med rakt bildspråk, omöjligt eller överflödigt att förklara. Punkrock. Konst. Jag såg en kärring som va full, hon rökte en tampong, fatta. Jag har tänkt på Anna Greta Leijons Ögon och på Tiger Tape när jag hört dem.
Shitfucks - Det är ditt fel. shitfucks.se
Jag måste nämna Shitfucks, vet inte varför jag inte gjort det. Tydligen verksamma i Östersund med vagt antydda kopplingar till Umeå, jag tror någon bor här. Som en blixt från klar himmel! Ljuvligt amatörljudande punk, som från svunna tiders ungdomsgårdar, lite som Mögel, fast rakare liksom mer självmedvetet. så levande att det aldrig kan låta retrospektivt. Eller om det är för att vi ingalunda är klara med alltihop, tvärtom, vad är grejen med allt disco och schlager.
Det går kanske att dra en linje till Uppgång & fall (vilken ep deras ändå var, så länge hon sjunger, honom tror jag inte på, inte mer än att han sjunger på en punkig låt (hitta ditt hjärtas röst liksom, sjung dig själv ledsen och mig rörd, förlåt)), därifrån till vånna och vidare till masshysteri, och så vidare och alltså mer eller mindre utan betydelse annat än att kunna säga att Shitfucks hoppar över allesammans, lite grann, längre tillbaka.
Buck Biloxi & the fucks - Streets of rage. Finns faktiskt på spotify, även bandcamp.
Plötsligt, till min stora glädje en skiva. Det är mycket samma som föregående, mest bara maffigare. Ändå är jag något besviken, han eller de är så himla bra men här framträder för få låtar riktigt ur bruset. Tänk om alla var som Holodeck survivor, som en ångvält, jag är ju övertygad om att de skulle kunna vara det.
Best Coast - Californa nights.
Jag tycker de gör sig jättebra i det här sötsliskigt mäktiga. Det passar så bra till den smakfulla ungdomsromantiken kring en liksom ständigt alienerande tillvaro av alltid olycklig kärlek. Eller om det sistnämnda är ett symptom eller en metafor? Best Coast borde kunna vara generationsdefinierande stora, tänker jag, åtminstone på gymnasier och sånt härikring, typ studentflak.
Bäddat för trubbel - Två sjundedelar av ett liv.
Jag tänkte skriva något långt, förklara varför jag inte riktigt gillar Bäddat för trubbel, inte så mycket som jag kanske skulle kunna, jag vet inte. Jag höll på jämförande med Kal p dal och Perssons men har aldrig orkat knyta ihop det. Sedan stångas jag ju också med själva den begripliggörande ansatsen, jag tycker den är dum. Jag kan ju helt enkelt skriva att jag tycker att de är bra men inte superbra, att jag fastnar på grejer samtidigt som jag tycker somligt är fint. Fast det slutar ändå inte där för det ger upphov till en brist på för förtroende, från mig, som verkar upplösande på innehållet, tyvärr. Jag är dålig på att ta saker för vad de är och om Bäddat för trubbel tänker jag att de som en estetisk princip nästan hela tiden balanserar på någon gräns för vad jag tycker om. Eller om det är sättet på vilket de närmar sig eller tangerar en sådan princip som jag tycker om.
Teaser Pony - Teaser Pony EP. https://cinnamonrecords.bandcamp.com/album/teaser-pony-ep
En medlem från Dick Diver med annat band som kommer åt något av samma goda pop. Inte riktigt förstås, det är ju bara fyra låtar och bland dem återfinns inget episkt mästerverk.
Andy Human & The Reptoids. Här finns i alla fall några av låtarna https://andyhumanthereptoids.bandcamp.com/
När jag hörde Blood on the wall, med dess refräng och allmänt påminnande om Magazines Shot by both sides trodde jag skivan kunna vara toppen. Felaktigt förstås, resterande låtar är sämre men låter alltjämt ganska snyggt. Andy Human har förövrigt gjort en del bra grejer tidigare också, då ofta mer 80-talsaktigt.
The Achtungs - Lies Again EP. http://achtungs.bandcamp.com/album/lies-again-ep
Väldigt mycket som Biloxi-skivan så till vida att det är tufft och bra men inte riktigt som jag hoppats. Jag gillar nog den senaste Koiran-låten bättre även om Lies again är grym. Oavsett är Joni Ekman alltjämt fantastisk.
Höje Haele - Nej tak til kropskontakt/En bagatel. https://dehojehale.bandcamp.com/album/nej-tak-til-kropskontakt-en-bagatel
Bara en singel, två låtar, förmodligen endast digitalt. Jag tycker att det kan göra riktigt bra musik och följer dem därför och här visade sig låt nummer två vara just bra. De verkar ska släppa skiva snart, det kan bli bra eller dåligt men förmodligen något däremellan.
Broken Talent - Rules No One. Exempel; https://soundcloud.com/totalpunkrecords/sets/broken-talents-rules-no-one
Rätt häftig samling av låtar från 84-85 med häftigt band. Jag gillar särskilt låten I'm dead men hur coolt det än kan låta blir de lite jobbiga i längden.
Young Gov - Ripe 4 luv. Kolla spotify.
Värdelöst namn men musiken är bra, slick och svängig. Allra bäst är låtarna Ripe 4 luv och Kelly I'm not a creep. Det låter mycket åttiotal om alltihop och mesigare powerpop som typ Dwight Twilley med vagare Ariel Pink och kanske till och med lite Prince-vibbar. Vid full genomlyssning väger det ändå lätt, tycker jag.
Ravegers - Natural Instinct. https://ravagers.bandcamp.com/
Baltimoreband, inte helt olikt Vicious/Masshysteri. Det låter till stora delar fett och bra men jag är inte helt övertygad om att de är coola, om att det låter coolt, det är ju en fin balansgång med sånt här, om inte coolt töntigt.
När jag nu håller på såhär kan jag också nämna Chastity Belt, H Hawkline, Vital Idles, Sneaks och Sonny and the Sunsets, som allihop relativt nyligen släppt rätt bra skivor. Home Blitz nya skiva var däremot allt annat än bra. Jag tänkte också ta upp en del inte alls nya grejer, sådant som är bra. Index är till exempel väl värda att kolla in på den här länken https://open.spotify.com/album/5REak6u2aqWC4uwk6hUXIc, somliga låtar är fantastiska. Detsamma gäller (Fabienne Delsol &) The Bristols samt Human Switchboard. Fast då kan jag ju lika gärna tala om Great Plains, Toy Love och Evan Schoenfeld fast det verkar stört omöjligt att få höra mer än ett par av hans låtar och Dead Moon inte minst men det är så himla öjämna och det här går ju inte riktigt.
Från San Fancisco hoppas jag att Rays respektive Warm Soda kan ha bra skivor på gång, eller ja, Warm Soda och Pleasers släppte i alla fall varsin grym singel på Southpaw records förra året, tydligen står en Matthew Melton bakom båda;
Pleasers - https://soundcloud.com/southpaw1/pleasers-reject-teen
Warm Soda - https://soundcloud.com/southpaw1/warm-soda-no-place-to-fall
#Powerpoprocknrollgung
The Hussy är ett band på samma etikett som jag inte blir riktigt klar med mitt omdöme om, jag gav väl som upp men inte för att de inte är ganska bra. Ungefär samma sak gäller för Black Time's skiva Aerial gobs of love (förmodligen bäst i det här gänget) och Lady Banana från Göteborg vars garagerock bitvis är cool men likväl kommer med ett lite unket orosmoln som jag inte tagit mig tid att reda ut.
Tjugonde ids jag inte tala om, presstexten är i sig bättre än allt annat. Mina tankar far upp till vackra Malån, kring Strömfors och till Skäppträskan och alla Västerbottens öringar.
Mascara Snakes - A corpse has been fucked in Hallstammar. Kolla till exempel spotify.
Otroligt bra. Genuint tufft sådär implicit politiserande. Med rakt bildspråk, omöjligt eller överflödigt att förklara. Punkrock. Konst. Jag såg en kärring som va full, hon rökte en tampong, fatta. Jag har tänkt på Anna Greta Leijons Ögon och på Tiger Tape när jag hört dem.
Shitfucks - Det är ditt fel. shitfucks.se
Jag måste nämna Shitfucks, vet inte varför jag inte gjort det. Tydligen verksamma i Östersund med vagt antydda kopplingar till Umeå, jag tror någon bor här. Som en blixt från klar himmel! Ljuvligt amatörljudande punk, som från svunna tiders ungdomsgårdar, lite som Mögel, fast rakare liksom mer självmedvetet. så levande att det aldrig kan låta retrospektivt. Eller om det är för att vi ingalunda är klara med alltihop, tvärtom, vad är grejen med allt disco och schlager.
Det går kanske att dra en linje till Uppgång & fall (vilken ep deras ändå var, så länge hon sjunger, honom tror jag inte på, inte mer än att han sjunger på en punkig låt (hitta ditt hjärtas röst liksom, sjung dig själv ledsen och mig rörd, förlåt)), därifrån till vånna och vidare till masshysteri, och så vidare och alltså mer eller mindre utan betydelse annat än att kunna säga att Shitfucks hoppar över allesammans, lite grann, längre tillbaka.
Buck Biloxi & the fucks - Streets of rage. Finns faktiskt på spotify, även bandcamp.
Plötsligt, till min stora glädje en skiva. Det är mycket samma som föregående, mest bara maffigare. Ändå är jag något besviken, han eller de är så himla bra men här framträder för få låtar riktigt ur bruset. Tänk om alla var som Holodeck survivor, som en ångvält, jag är ju övertygad om att de skulle kunna vara det.
Best Coast - Californa nights.
Jag tycker de gör sig jättebra i det här sötsliskigt mäktiga. Det passar så bra till den smakfulla ungdomsromantiken kring en liksom ständigt alienerande tillvaro av alltid olycklig kärlek. Eller om det sistnämnda är ett symptom eller en metafor? Best Coast borde kunna vara generationsdefinierande stora, tänker jag, åtminstone på gymnasier och sånt härikring, typ studentflak.
Bäddat för trubbel - Två sjundedelar av ett liv.
Jag tänkte skriva något långt, förklara varför jag inte riktigt gillar Bäddat för trubbel, inte så mycket som jag kanske skulle kunna, jag vet inte. Jag höll på jämförande med Kal p dal och Perssons men har aldrig orkat knyta ihop det. Sedan stångas jag ju också med själva den begripliggörande ansatsen, jag tycker den är dum. Jag kan ju helt enkelt skriva att jag tycker att de är bra men inte superbra, att jag fastnar på grejer samtidigt som jag tycker somligt är fint. Fast det slutar ändå inte där för det ger upphov till en brist på för förtroende, från mig, som verkar upplösande på innehållet, tyvärr. Jag är dålig på att ta saker för vad de är och om Bäddat för trubbel tänker jag att de som en estetisk princip nästan hela tiden balanserar på någon gräns för vad jag tycker om. Eller om det är sättet på vilket de närmar sig eller tangerar en sådan princip som jag tycker om.
Teaser Pony - Teaser Pony EP. https://cinnamonrecords.bandcamp.com/album/teaser-pony-ep
En medlem från Dick Diver med annat band som kommer åt något av samma goda pop. Inte riktigt förstås, det är ju bara fyra låtar och bland dem återfinns inget episkt mästerverk.
Andy Human & The Reptoids. Här finns i alla fall några av låtarna https://andyhumanthereptoids.bandcamp.com/
När jag hörde Blood on the wall, med dess refräng och allmänt påminnande om Magazines Shot by both sides trodde jag skivan kunna vara toppen. Felaktigt förstås, resterande låtar är sämre men låter alltjämt ganska snyggt. Andy Human har förövrigt gjort en del bra grejer tidigare också, då ofta mer 80-talsaktigt.
The Achtungs - Lies Again EP. http://achtungs.bandcamp.com/album/lies-again-ep
Väldigt mycket som Biloxi-skivan så till vida att det är tufft och bra men inte riktigt som jag hoppats. Jag gillar nog den senaste Koiran-låten bättre även om Lies again är grym. Oavsett är Joni Ekman alltjämt fantastisk.
Höje Haele - Nej tak til kropskontakt/En bagatel. https://dehojehale.bandcamp.com/album/nej-tak-til-kropskontakt-en-bagatel
Bara en singel, två låtar, förmodligen endast digitalt. Jag tycker att det kan göra riktigt bra musik och följer dem därför och här visade sig låt nummer två vara just bra. De verkar ska släppa skiva snart, det kan bli bra eller dåligt men förmodligen något däremellan.
Broken Talent - Rules No One. Exempel; https://soundcloud.com/totalpunkrecords/sets/broken-talents-rules-no-one
Rätt häftig samling av låtar från 84-85 med häftigt band. Jag gillar särskilt låten I'm dead men hur coolt det än kan låta blir de lite jobbiga i längden.
Young Gov - Ripe 4 luv. Kolla spotify.
Värdelöst namn men musiken är bra, slick och svängig. Allra bäst är låtarna Ripe 4 luv och Kelly I'm not a creep. Det låter mycket åttiotal om alltihop och mesigare powerpop som typ Dwight Twilley med vagare Ariel Pink och kanske till och med lite Prince-vibbar. Vid full genomlyssning väger det ändå lätt, tycker jag.
Ravegers - Natural Instinct. https://ravagers.bandcamp.com/
Baltimoreband, inte helt olikt Vicious/Masshysteri. Det låter till stora delar fett och bra men jag är inte helt övertygad om att de är coola, om att det låter coolt, det är ju en fin balansgång med sånt här, om inte coolt töntigt.
När jag nu håller på såhär kan jag också nämna Chastity Belt, H Hawkline, Vital Idles, Sneaks och Sonny and the Sunsets, som allihop relativt nyligen släppt rätt bra skivor. Home Blitz nya skiva var däremot allt annat än bra. Jag tänkte också ta upp en del inte alls nya grejer, sådant som är bra. Index är till exempel väl värda att kolla in på den här länken https://open.spotify.com/album/5REak6u2aqWC4uwk6hUXIc, somliga låtar är fantastiska. Detsamma gäller (Fabienne Delsol &) The Bristols samt Human Switchboard. Fast då kan jag ju lika gärna tala om Great Plains, Toy Love och Evan Schoenfeld fast det verkar stört omöjligt att få höra mer än ett par av hans låtar och Dead Moon inte minst men det är så himla öjämna och det här går ju inte riktigt.
Från San Fancisco hoppas jag att Rays respektive Warm Soda kan ha bra skivor på gång, eller ja, Warm Soda och Pleasers släppte i alla fall varsin grym singel på Southpaw records förra året, tydligen står en Matthew Melton bakom båda;
Pleasers - https://soundcloud.com/southpaw1/pleasers-reject-teen
Warm Soda - https://soundcloud.com/southpaw1/warm-soda-no-place-to-fall
#Powerpoprocknrollgung
The Hussy är ett band på samma etikett som jag inte blir riktigt klar med mitt omdöme om, jag gav väl som upp men inte för att de inte är ganska bra. Ungefär samma sak gäller för Black Time's skiva Aerial gobs of love (förmodligen bäst i det här gänget) och Lady Banana från Göteborg vars garagerock bitvis är cool men likväl kommer med ett lite unket orosmoln som jag inte tagit mig tid att reda ut.
Tjugonde ids jag inte tala om, presstexten är i sig bättre än allt annat. Mina tankar far upp till vackra Malån, kring Strömfors och till Skäppträskan och alla Västerbottens öringar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
