torsdag 30 april 2009
Det koloniala arvet och skulden
Jag kom just att tänka på en utomordentligt intressant sak. Mitt i EU:s, och därmed Europas, huvudstad (dvs. Bryssel) står en staty av kung Leopold II, en av de värsta massmördare historien någonsin skådat. Han förvandlade Kongo till sin privata koloni, och sög hänsynslöst ut landet och dess folk för sin privata vinnings skull (och för att mätta den västerländska kapitalismens oändliga hunger efter råvaror). Till på köpet lyckades han med konststycket att utrota närmare halva landets befolkning, eller minst 10 miljoner människor. Än idag är det en bedrift få tyranner genom historien kan matcha, endast Hitler, Stalin och Mao har ett lika stort eller större antal människoliv på sitt samvete. Pol Pot och Saddam Hussein, eller för den delen Richard Nixon och Winston Churchill, ligger definitivt i lä.
Men där står han alltså, ståligt och stolt, mitt i Europas huvudstad. Det säger väldigt mycket om Europas förhållande till sitt koloniala/imperialistiska förflutna.
Är europeiska politiker verkligen så historielösa? Eller lever de medvetet i självförnekelse? För förnekelsen är i sanning total – det gör uppenbarligen ont att erkänna att ”goda” europeiska liberaler skapade ett monstruöst system, som i antal mördade människor vida överstiger nazismen.
Tänk er tanken att Ryssland skulle resa en staty av Stalin i Moskva, eller Tyskland en staty av Hitler i Berlin. Det är naturligtvis fullständigt otänkbart. Men mitt i Europa står en hyllningsstaty av en av världshistoriens brutalaste massmördare. Skillnaden är givetvis att Leopold var en god västerländsk liberal, som dessutom bara dödade afrikaner (för vem bryr sig om några miljoner mördade afrikaner egentligen?).
Västerländska statsmän skriver gärna högtidliga deklarationer om mänskliga rättigheter och allas lika värde, men dessa gäller uppenbarligen bara vita människor. Somliga är mer jämlika än andra, som Orwell uttryckte det.
Det europeiska samvetet drunknar i blod, det är hög tid att göra upp med vår historia. Tid att erkänna liken i garderoben och ta ansvar för de brott vi begått i "civilisationens" namn. Både Gordon Brown och Nicolas Sarkozy har dock de senaste åren förespråkat en "omskrivning" av den koloniala historien, för att lyfta fram dess "positiva" sidor. När det gäller historierevisionism är visst Europa alltjämt herre på täppan.
Så länge Europa vägrar tvätta sin egen smutsiga buk kommer alla dess pekpinnar och förmaningar åt andra länder eka ihåligt i hyckleriets tomrum.
Den koloniala bumerangen kommer vända och slå tillbaka mot oss själva. Imperialismens spöke försvinner inte av sig självt.
Lästips för den intresserade: Kung Leopolds vålnad av Adam Hochschild.
onsdag 29 april 2009
tisdag 28 april 2009
Medierapporteringen kring den nyligen framlagda EU-studien som visar att "Sverige har flest anmälda våldtäkter i Europa" är rent ut sagt ett skämt. Vid en kartläggning har en forskargrupp fastslagit att det i Sverige anmäls fler våldtäkter per capita än i något annat EU-land. Föga överraskande har en blind talkör bestående av en ohelig allians mellan feminister, gubbtjyvar och rasister denna som intäkt för att brista ut i en skrikig allsång. Rasisterna skyller våldtäkterna på invandrarna, gubbtjyvarna skyller på de osedliga tjejerna som super sig redlösa på efterfester (dvs. beter sig som sina manliga "jämlikar"), och feministerna skyller på den svenska mansrollen. Alla är naturligtvis lika fel ute (nåväl, våldtäkt är såklart intimt sammankopplat med mansrollen, problemet är att ingenting tyder på att den svenska mansrollen skulle vara mer våldtäktsfrämjande än mansrollen i andra europeiska länder).
Det enda rapporten visar är nämligen att det ANMÄLS flest våldtäkter i Sverige, men som varje person med som är det minsta insatt i kriminologi vet säger anmälningsstatistiken väldigt lite om det faktiska antalet brott. I synnerhet när det gäller ett brott som våldtäkt - där anmälningsfrekvensen generellt är exceptionellt låg (de flesta våldtäkter begås ju inom hemmet fyra väggar och betraktas, i likhet med kvinnomisshandel, vanligtvis som en "intern" angelägenhet) - säger antalet anmälningar praktiskt taget ingenting om antalet faktiska brott. Man beräknas att endast cirka 10 % av våldtäkterna i Sverige anmäls, vilket betyder att antalet anmälda våldtäkter i princip skulle kunna tiodubblas utan någon som helst ökning i antalet begångna brott.
Den rimligaste slutsatsen man kan dra av undersökningen är egentligen att anmälningsfrekvensen är högre i Sverige, dvs. fler våldtagna kvinnor väljer att gå till polisen.
Och det är snarast positivt, då det visar att Sverige har varit relativt framgångsrikt i att bearbeta och omarbeta skuldfrågan vid våldtäkt. Traditionellt har våldtäkt setts som offrets (dvs. kvinnans) ansvar, dvs. kvinnan ansågs pga. sin sexualitet själv skyldig till att brottet begicks. Den våldtagna kvinnan blev således stämplad som en hora, medan själva brottet tabubelades. Och ett brott som betraktas som offrets ansvar kommer heller inte anmälas.
En ökad anmälningsfrekvenser tyder i ljuset att detta egentligen på att skuldfrågan börjat byta fokus från offer till förövare, och våldtäkten har börjat betraktas som det brott det faktiskt är. Sverige verkar alltså snarast ha kommit längst i processen att avstigmatisera våldtäkten och våldtäktsoffret.
I Sverige betraktas våldtäkt numera i högre grad som ett brott, medan det i andra länder snarare betraktas som en familjeangelägenhet. Självklart behöver det svenska samhället i allmänhet och det svenska rättssystemet i synnerhet fortfarande omvärdera och förbättra sin syn våldtäkt och sexuellt våld, och det rejält. Men den här rapporten ger inget stöd åt slutsatsen att sexuellt våld skulle vare ett större problem i Sverige än i andra EU-länder, snarare tvärtom. Man ska inte tro på allt man läser.
Förövrigt blir det sällan mer tydligt hur patetisk den svenska högerextrema rörelsen är än när den försöker kidnappa feminismen för sin egen agenda. De verkar se sig som ädla riddare som tappert rider ut och räddar den blonda ungmön från svartmuskiga mörkermän. Det är som att de lever i en medeltida saga full av absurda myter och fantasier.
måndag 27 april 2009
Nu har storspoven äntligen kommit till stan! Det finns inga ord som kan beskriva den glädje man känner när man för första gången hör storspovens sång bringa bud om vårens ankomst!
Andra härliga fåglar som nyligen anlänt hit upp är rödhaken, bofinken, björktrasten, ormvråken, sångsvanen, tranan, kanadagåsen samt bergfinken. Jag tror mig till och med ha skådat både en ryttlande pilgrimsfalk (möjligen tornfalk) och en mäktig fiskgjuse de senaste dagarna.
Och till råge på allt upptäckte jag en livs levande hökuggla (!) i en björk vid Tärnasjön förra helgen. Inte illa!
Jag trodde jag aldrig på fullaste allvar skulle kunna uppskatta någon som definierar sin musik som A'cappella, och experimenterar med massa märkliga kinesiska melodier, afrikanska trummor och Twin Peaks-ljud. Men ack så fel jag hade!:
Glasser (i synnerhet Apply är helt fantastisk)
Arbeit macht frei
söndag 26 april 2009
lördag 25 april 2009
You'll always smile upon me when the seasons bad
You'll always make me feel best even when I'm blue
You'll always smile upon me and I'll smile upon you too"
Varför handlar inte fler låtar om vänskap? Det är ju det överlägset finaste man kan sjunga om!
fredag 24 april 2009
Jag blev svag och började nästan skälva som en vanvettig under läsningen, och förmådde inte att för en sekund slita ögonen från boken. Mina nerver liksom smälte till en ömklig pöl inför textens hetta och intensitet.
Man blir en slav under orden, fullkomligt bergtagen av dess tyngd. Svettig, nästan febrig, försöker man resa sig efteråt.
Herregud, jag var till och med tvungen att ta mig en ordentlig sup för att komma på benen igen.
torsdag 23 april 2009
Människans slutgiltiga förening med Lagen.
Kort sagt, modernitetens seger över historien.
Oh, så jag önskar att jag kunde spela schack, vore man då inte fulländad?
Helt jävla seriöst.
Det här liknar ingenting.
Vilket ruttet samhälle och vilken rutten makt.
Det stinker!
Regeringen suger också.
onsdag 22 april 2009
New Left Review, världens kanske främsta vänsterteoretiska tidskrift.
Johann Hari, en ung med mycket begåvad brittisk vänsterintellektuell klär i en artikel i The Independent av myten om de "ondsinta" somaliska piraterna. Sedan den somaliska staten kollapsade totalt 1991 har europeiska företag utnyttjat den efterkommande laglösheten för att dumpa kärnavfall och andra industriella utsläpp utanför den somaliska kusten. Detta ledde bl.a. - bortsett från uppkomsten av mystiska sjukdomar och missbildade foster - till att 300 somalier dog av radioaktiv strålning i samband med att tsunamin 2004 sköljde upp stora delar av denna radioaktiva skit på de somaliska stränderna.
Samtidigt passade europeiska fiskeflottor på att rensa fiskevattnen utanför landets kust, vilket fråntog de somaliska fiskarna deras försörjningsmöjligheter och lämnade dem att svälta (och detta i ett land som redan lider av en av världens svåraste hungerskatastrofer). Fisk till ett värde av 300 miljoner dollar stjäls varje år, vilket kan jämföras med de 30 miljoner som betalades i lösensumma till somaliska pirater 2008. Inte konstigt att 70 % av somalierna "starkt stödjer"piraterna, och ser det som en form av nationellt försvar mot utländskt röveri. Jag hade nog också kidnappat rika européer om jag var en svältande arbetslös somalier.
Denna rovgiriga utplundring av ett redan utfattigt och försvarslöst land har i åratal ignorerats i väst, men när somalierna tillslut vågar sig på att slå tillbaka blir det helt plötsligt hus i helvete. HUR VÅGAR DOM ATTACKERA VÅRA LYXYACTER OCH OLJETANKERS?! HUTLÖSA SVARTINGAR, NI HAR INGA RÄTTIGHETER! Och stackars vitingar som inte längre får plundra ifred.
Europa och USA skickar såklart sina raketbestyckade flottor för att hjältemodigt skjuta små somaliska träbåtar i sank. Kanonsbåtsdiplomati kallades det under imperialismen.
Det är som Marx sa, "historien upprepar sig alltid – första gången som tragedi andra gången som fars". Fast det är klart, man kan ju hålla sig för skratt när miljontals människor svälter och Europa skickar krigsfartyg istället för mat och mediciner.
Ja, ur led är tiden.
Andreas Malm, en av Sveriges absolut mest uppfriskande skribenter (samt, om jag inte misstar mig, bror till Mattias Malm från Mattias and the Everyday Mistakes), kommenterar på Aftonbladets kultursida reaktionerna på hans bok, "Hatet mot muslimer", bland annat med utgångspunkt från en artikel i tidigare nämnda New Left Review.
Han påpekar, mycket klokt, att rasism och den nya extremhögern inte uppstår i ett vakuum, utan som en del av en större rörelse – "politiska trender av denna art utvecklas inte i avskildhet från zeitgeist (dvs. tidsandan, min anm.)". Extremhögerns framgångar sker i samspel med rådande idéer i den borgerliga mittfåran. När etablissemanget anammar islamofobiska tankar och retorik ger det näring åt de mer extrema uttrycken hos den yttersta högern: "Flankerna rör sig med mitten".
Äntligen någon som talar klarspråk.
Passion Pit
Charles Spearin
Bullion
tisdag 21 april 2009
Hela skivan (Actor) finns på Pirate Bay, om ni känner för att i tysthet protestera mot Ipred-lagen.
Ett annat tips: man känner sig sällan som en lika good times ungkarlslirare som när man glider ner till Maxi fem minuter innan stängning och köper två Ben & Jerrys och en dosa General till kvällsfika. Rekommenderas mycket starkt, i synnerhet som det doftar så ljuvligt vårigt om kvällarna nu för tiden.
Egentligen tycker jag Ben & Jerrys är ganska överskattat, men extrapriser har en förmåga att locka fram obetänksamma impulsköp. Även en man med så aktningsvärd självdisciplin och förmåga att kontrollera sina köttsliga begär som Björn Högberg kan nämligen falla för frestelser from time to time. Hell, I’m just human after all *cool Daft Punk-referens*
måndag 20 april 2009
Plus att jag får ett utmärkt tillfälle att såga Borg, Littorin och gänget. Det kan knappast bli bättre!
Jag vill inte äta lunch med Sven-Otto!
söndag 19 april 2009
Argt Blogginlägg
låg i sängen hela dagen tills jag åkte på casting för en huvudroll till en film som skulle visas på filmfestivalen (cool), sedan åkte jag till gamla stan där vi bärsade sjutvåer på taket och såg ut över världens finaste allt, och jag fick körv av brats! sedan åkte vi till johanna och käkade pannkakor och fortsatte bärsa tills jag mötte upp astrid och vi åkte hem till hennes helfinurliga pappa och rökte under hans köksfläkt... mmm fantastiskt
lördag 18 april 2009
Då var dom bundis med nazisterna.
Då var dom bästis med rasisterna.
Då var dom ett med falangisterna.
Det var då, det var länge sen.
Men nu står samma Svarta Gäng
och har häng på ministertaburetterna igen!
Nu har dom putsat upp fasaderna.
Nu ser dom ut som demokraterna.
Nu går dom själva ut på gatorna.
Nu vill dom kallas "Moderaterna".
Det är bluff! Det är samma gäng!
Om igen samma Svarta Gäng!
Jajjamän, det är samma gamla mörkermän!
Infiltrationerna i skolan
ger ekon från en annan tid;
Förr var det skinnbyxor och kjolar,
nu är det nätstrumpor och prydliga små sneda luggar!
Sen kan du glömma allt du trodde på!
Sen kan du stå bredvid och titta på!
Sen kan du skåda deras öppna hån!
Sen kan du stå där som ett jävla fån!
Du är noll, dom är överklass!
Dom är troll, dom snor åt sej allt!
Du är såld om det gamla Svarta Gänget får en chans!
Helt plötsligt förvandlades en vid första anblicken lite småcheesy albumtitel till någonting oerhört ljust och vackert!
Jag såg att vi stött på östrogendoftande konkurrens från GBG, så jag kontrar med ett långt och säkert ganska tråkigt inlägg om kvotering!
Kvoteringsdebatten i Sverige idag är intressant ur två perspektiv. För det första är det fascinerande att ingen säger det självklara, nämligen att kvotering handlar om att kön eller etnicitet INTE ska vara avgörande vid tillsättning av tjänster, befordran, lön eller liknande. Så fort frågan om kvotering kommer upp i debatten drar kvoteringsmotståndarna alltid fram samma uttjatade argument, nämligen att "det är kompetensen som ska vara avgörande". Visst, det låter jättebra, bortsett från det faktum att det faktiskt är raka motsatsen mot hur det ser ut i dagens system. Grundproblemet, själva orsaken till att kvotering ens diskuteras i Sverige idag, är att kompetens och kvalifikationer de facto inte är avgörande i stora delar av arbetslivet. Meritokratin är inte mer än en dåligt konstruerad önskedröm. Det är inte nödvändigtvis kompetens som är avgörande när någon ska befordras, då är det inte sällan av större vikt huruvida vederbörande har en kuk eller vit hy. Penisen väger nästan överallt i arbetslivet tyngre än meriterna.
Detta gör att själva huvudargumentet mot kvotering, det om kompetens, fullständigt ställs på huvudet. Paradoxalt nog leder det system som kvoteringsmotståndarna förespråkar, dvs. frånvaro av lagstiftning mot diskriminering, till att den princip samma människor förordar motverkas. Det vill säga: när man inte lagstiftar om kvotering (eller liknande åtgärdar för likabehandling) blir följden att det inte är kompetensen som avgör, utan snarare könet eller etniciteten.
Om en majoritet av doktoranderna är kvinnor, samtidigt som nio av tio professorer är män är det någonting som inte står rätt till. Det är uppenbart att det handlar om diskriminering av kvinnor, inte högre kompetens bland män. Och följden blir, att vid frånvaro av reglering är det kön, inte meriter, som avgör vem som tillåts avancera i den akademiska världen.
Slutsats, män och vita infödda svenska får jobb, befordran och hög lön just pga. sitt kön eller sin identitet, precis på samma sätt som kvoteringsmotståndarna hävdar blir resultatet av kvotering. Enda skillnaden är att dagens system befrämjar de redan gynnade, medan kvotering främjar marginaliserade grupper.
Argumentet om att "kompetens ska vara avgörande" verkar vid närmare eftertanke inte vara mer än illa dolt och verklighetsfrånvänt hyckleri.
Sen kan kvotering vara i många fall vara fel väg att gå lik förbannat, men i så fall på andra grunder. Ta börsstyrelser som exempel, extremt könssegregerade arbetsplatser som många hävdar medelst kvotering borde tvingas bli mer jämställda. Som jag ser det är det emellertid en ickefråga, hur några svinrika borgarkärringar i börsstyrelserna skulle göra världens tre miljarder kvinnor lyckligare eller mer jämställda är för mig svårt att förstå. Kvinnliga styrelseledamöter är i precis lika hög grad som sina manliga kollegor slavar under kapitalets profithungriga piska. Börsstyrelser ska avskaffas helt och hållet, alternativt reformeras grundligt, inte jämställas.
Det bör kanske tilläggas att det jag skrev om kvotering knappast är giltigt för kvoteringsdebatten som helhet, utan egentligen bara kan appliceras som den del som gäller diskriminering på arbetsmarknaden (t.ex. att kvotera in kvinnor i börsstryrelser).
Vidare är debatten om kvotering intressant då den så tydligt visar på svagheten hos den dominerande liberala ideologin, dvs. den rådande liberala hegemonin, och den därpå följande samhällsanalysen. Det liberala tänkandet är nämligen fixerat vid tanken på individen: den heliga individen, fri och förnuftig och alltid fullständigt rationell i sitt handlande. Fria individer och fria val utgör fundamenten i det liberala tänkandet.
Detta skapar en blind fläck i den liberala människosynen, och gör samhällsanalysen blind för faktorer som inte passar in i den ideala världsordningen. Strukturer och kollektiv, irrationalitet, psykologi och beroende, ja människan som social varelse överhuvudtaget, förnekas i den heliga individens namn.
Oförmåga att se samhällets underliggande strukturer gör att all politisk analys blir mer eller mindre handikappad. Det är detta som är orsaken till den ytlighet som präglar mycket av debatten kring klass, kön, etnicitet, rasism och diskriminering. Problemen kan aldrig åtgärdas om man inte överger den naiva tron på den fria rationella individen. Den individen har nämligen aldrig existerat, den är inte mer än en ideologisk konstruktion, ett föråldrat arv från Upplysningen. Människan är en komplex varelse, betingad lika mycket av sina djuriska drifter som av sitt förnuft, med lika delar hjärta och hjärna. Människan är helt enkelt Människa, inte någon själlös, övernaturlig Maskin.
Förresten Viktor, vad är det för jävla attityd att bara flytta sådär när man är bortrest? Du kunde ju sagt hejdå i alla fall! Arghh
torsdag 16 april 2009
Idag har vi tittat på pippi, bakat, matat och tagit in hästarna, gått på lång promenad i skogen, på ängarna och på åkrarna. Astrid skar sig på ett högt vass så hon målade sig till en indian, jag fick en prick i pannan.
Just nu gick Astrid och mamman ut för att rida och jag ska sitta här vid de stora fönstrena och se på dom!
PS. Det är lite läskigt att bo med en vuxen!
onsdag 15 april 2009
Tonåren dröjer sig kvar inom mig.
Jag rullar igång projektorn och tittar på den svartvita filmatiseringen av mitt tidigare liv, där en skådespelare har huvudrollen som mig. Men jag är inget mer än en åskådare som försöker sätta sig in i handlingen och karaktärerna.
Ibland ryser jag till, när jag känner igen mig själv. Så ruskar jag av mig minnena, som om vore jag en hund, och de faller likt hårstrån till marken.
Minnen förtynar lätt, men tonåren dröjer sig kvar inom mig. Det är för sent att få dem att försvinna, de har spridit sig genom ryggmärgen och är en del av min kropp. De ligger och lurar utom kontroll, och gör sig påminda som obehagliga reflexer.
tisdag 14 april 2009
Pro's:
- Balkongen på Marmorv. 125, med kaffe, Christian, och cigarett
- Alla mina vänner
- Lyxmiddagar med mina föräldrar
- Promenader med Anton
- Skidor och springning
- Diesel och Ottie
- Tillgång till cykel
- Tillgång till piano
- Ångest främst orsakad av sysslolöshet
- Inga smuggelcigg
___________________________
måndag 13 april 2009
äh ja fatta inte inget allt är bara inte mer mer utan någon sans tillägga foga umbäranden och missmod magkatarr och sår i hela halsen vämjeliga jävla skitdröm utan mening under lång tid och drömbruk och missbruk och missanpassade brukfall när ja ändå inte längre utan tvivla på den och små små verkligen minimala små små typ tunnelseende förnyelse å förruttnelse fördröjning av äh glöm det fatta ba brokigt å bråkigt sluta impa fatta fortfarande fluktuera dig enkelspåriga jävla dogmatiker transcendenta undantag i ordväxlingar ömkliga offer sluta lipa såra vårda ans kontrast och kontradiktion stringent överlägsen infångad äh fortsätt stöta ut i misär i lustgård i trust i förgänglighet
Fick nyss den här frågan av Karin "The Man" Sahlin:
"har du sett gbg girlsens motsvarighet till grabbar och jargong!?"
Och väl inne på bloggen stöter jag på dessa små rader skriva av Tant X.
"vad jag egentligen avundades var den där gemenskapen man kände att umeåpojkarna (ja, för det är pojkar med peter pan komplex det handlar om) hade tillsammans."
"och redan då avslöjade jag min önskan om en kvinnlig version av grabbar och jargong."
"it's on! tjejerna mot killarna!
jäntelagen är det nya grabbar och jargong. i senare inlägg kommer historian bakom jäntelagens uppkomst."
Vågar man kalla sig för trendsättare? Dock förstår jag inte det där med Peter Pan komplex men jag tappade ju tydligen förmågan att förstå henne någon gång, hjälp mig!
Här finner ni bloggen. Ännu en gång förstår jag inte, jag förstår mig inte på namnet. Ordvits sade Kakan, hon berättade även att hon och maja röstade på Dameras Värld vilket jag tyckte var ett helt briljant namn. Nästan så att vi borde byta namn till Grabbarnas Värld, haha.
lördag 11 april 2009
Nån grabb som kallar sig Fabian gör utmärkta remixar, i synnerhet den på 1901 av Phoenix är helt enastående. Om länken inte fungerar så är det bara att söka på Fabian på hypem.com. Jag lyckas av någon anledning aldrig få till en fungerande länk till den sidan.
The Sustainable Development Commission har släppt en mycket intressant rapport, Prosperity without Growth.
"governments really need to take a long, hard look at the effects of our single-minded devotion to growth... in developed countries including the UK, far from increasing prosperity, our debt-driven consumption has created an unstable system which has put jobs and livelihoods at risk, as well as damaging us psychologically and socially."
"Prosperity without growth? finds that our current financial crisis is directly linked to our pursuit of growth. Our reliance on debt to finance the cycle of growth has created a deeply unstable system which has made individuals, families and communities inherently vulnerable to cycles of boom and bust, while increasing consumption does not make us happier.
The report shows that economic growth has delivered its benefits at best unequally, with a fifth of the world’s population earning just 2% of global income. Even in developed countries, huge gaps remain in wealth and well-being between rich and poor.
The pursuit of growth has also had disastrous environmental consequences. In the last quarter of a century, while the global economy has doubled, the increase in resource consumption has degraded an estimated 60% of the world's ecosystems and led to the threat of catastrophic climate change. "
Kapitalismen som vi känner den är döende. Människan måste börja värderas högre än Maskinen.
Nu tillhör inte jag den hjärntvättade skara som på fullaste allvar trodde att västvärlden (inklusive Sverige) ärorikt ryckte ut i krig till de förtryckta afghanska kvinnornas försvar, men det här borde rimligtvis få krigshetsarna att tänka till en sekund. Det är alltså inte talibanerna som infört den här lagen, det är själva den president (Hamid Karzai) - han som NATO och Sverige håller under armarna med tiotusentals soldater - som har skrivit under den, och som på något mirakulöst sätt faktiskt lyckas vara värre än talibanerna.
Nu har vi således en situation där västvärlden för krig mot en brutal kvinnohatande grupp för att försvara en annan brutal kvinnohatande grupps maktposition. Det är lite som att polisen för att bekämpa droghandeln skulle understödja en knarkmaffia i deras krig mot en annan knarkmaffia. Helt ologiskt.
NATO och Sverige krigar uppenbarligen mot talibanerna och al-Qaida, men vad fan krigar vi FÖR egentligen?
De afghanska kvinnornas tragedi utnyttjas skamlöst som altruistiskt svepskäl för att rättfärdiga USA:s och NATO:s genuint egennyttiga imperiepolitik. Patetiskt.
fredag 10 april 2009
torsdag 9 april 2009
Rapporten i sin helhet finns att hämta hem HÄR.
Mer överkomliga återgivningar och kommentarer av rapporten finns att läsa på DN och Dagens Arena.
Jan Björklund plockar politiska gratispoäng på bekostnad av ungas hälsa och välbefinnande. Att kalla det osmakligt är en grov underdrift, detta är fan i mig skamligt.
Filthy Dukes, deras remix på One Month Off av Bloc Party är fenomenal men finns tyvärr inte på deras myspace. Dock en hel del annat smått och gott.
Villians, i synnerhet remixen av Lykke Li är verkligen cp-bra.
Fuck Buttons har gjort en remix på If I Had a Heart av Fever Ray. Finns på breakbot om länken inte fungerar.
Last Step, bara allmänt bra.
Menya, inte så överdrivet bra direkt, men texterna känns väldigt mycket Peaches. Och det är väl alltid något antar jag!
Och slutligen, Dan Lissvik har lagt ut en ny låt på sin Myspace. Practice heter den, mycket bra.
Fast i och för sig, nu när jag tänker efter kanske Torkel bryr sig, han är en bra kille.
onsdag 8 april 2009
tisdag 7 april 2009
måndag 6 april 2009
•1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
• 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
• 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
• 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1927: Nej till folkskolereform.
• 1931: Nej til sjukkassan.
• 1933: Nej till beredskapsarbete.
• 1934: Nej till a–kassa.
• 1935: Nej till höjda folkpensioner.
• 1938: Nej till två veckors semester.
• 1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
• 1946: Nej till fria skolmåltider.
• 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
• 1947: Nej till allmänna barnbidrag.
• 1951: Nej till tre veckors semester.
• 1953: Nej till fri sjukvård.
• 1959: Nej till ATP.
• 1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.
• 1963: Nej till fyra veckors semester.
• 1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
• 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
• 1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.
• 1976: Nej till femte semesterveckan.
• 1983: Nej till löntagarfonderna.
• 1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
• 1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.
• 2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom moderaterna.
• 2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.
• 2006: Nej till gröna jobb.
• 2006: Nej till sex timmars arbetsdag.
• 2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.
• 2006: Nej till höjd a- kassa.
• 2006: Ja till sänkt a-kassa.
• 2006: Nej till höjd sjukersättning.
• 2007: Ja till sänkt sjukersättning.
söndag 5 april 2009
Jag läser just nu Världens hjärtslag, ett samtal mellan Alain Finkielkraut och Peter Sloterdijk. Egentligen har jag svårt för Finkielkraut, som är en tämligen reaktionär herre, men han har faktiskt något intressant att säga om den postmoderna (och inte sällan hedonistiska) vänsterns besatthet av sexualiteten, av sexuell repression respektive sexuell frigörelse. Det har under de senaste decennierna blivit vanligt att betrakta förtryck och repression ur ett sexuellt perspektiv, och då främst med betoning på sexualiteten som sådan, dvs. människan som sexuell varelse, inte förtrycket av hbt-personer (även om dessa naturligtvis hänger ihop). Och på grund av att sexualiteten så länge varit kuvad, kvinnans sexualitet var i praktiken förbjuden fram till 1900-talet, likställer man sex med radikalitet.
För att citera Finkelkraut: "Vi kan inte beakta orgasmen som en subversiv verksamhet och kärleken som ett uttryck för ägande eller en produkt härledd från den sakrosankta libidon… att angripa gamla tabun och göra samlaget till känslorelationernas a och o är inget framsteg, det är ett attentat mot tillvarons rikedom."
Jag tror att felet som många gör är att de utifrån den korrekta iakttagelsen att sexualiteten är det ultimata samhälleliga tabut, drar den falska slutsatsen att det därmed också är det ultimata sociala förtrycket. Och på det följer att den ultimata motståndshandlingen är att knulla, en tämligen trivial maktanalys som jag ser det.
Jag skriver gärna under den gamla feministiska devisen "det personliga är politiskt", men som jag ser det för sexualiteten en relativt tynande tillvaro på den politiska arenan. Jag vet inte om det är ett arv från Freud (många framstående vänsterteoretiker har ju spenderat decennier med att försöka förena Freud och Marx) eller ett uppdämt behov som fått utlopp efter två årtusenden av kristen sexualmoralism, men av någon anledning tenderar många att tillskriva sexualiteten en överdrivet stor betydelse, både för den enskilda människan och för samhället som helhet. I grunden icke-sexuella frågor kläs per automatik i en sexualiserad skrud, som när man verkligen anstränger sig för att se fallossymboler i allting, överallt.
Författaren Hanif Kureishi är inne på samma spår:
"För 20 år sedan var det politiskt att göra revolution och försöka förändra samhället, medan politik idag har kokats ner till att handla om två kroppar i en källare som älskar med varandra och som därigenom tror sig kunna omskapa världen."
Sexualitet är politiskt, absolut, men det betyder inte att sexuella uttryck i sig är radikala protesthandlingar.
Dock ska det, i ärlighetens namn, medges att denna samhällsanalys är begränsad till en ganska liten, men ack så högljudd, klick inom den progressiva rörelsen. I grunden tror jag att det handlar om en desillusionerad vänsters desperata sökande efter en moralisk grund för sina egna hedonistiska böjelser. När den traditionella radikalismen institutionaliserats och avförtrollats (dvs. blivit inautentisk) vänder man sig inåt mot sig själv, och lämnar mänskligheten åt sitt öde. Det är både enklare, trevligare och mer glamoröst att knulla än att organisera fackföreningar eller upprätta kvinnojourer.
Veckens kulturella upptäcker:
- Röyksopps nya visade sig, trots vissa inledande tvivel, vara svinbra.
- Elias Canetti var en av 1900-talets intellektuella giganter, med ett livsverk som spänner över sociologi, socialantropologi, romaner och dramer överglänste han de flesta i sin samtid. Hans roman Förbländningen är, med sitt imponerande djup och sin befriande subtila humor, minst sagt bländande (ordvits!).
Det här är alltså Kakan, rökandes med Anna Järvinen. Detta är kvinnan som är definitionen på imponerande, hon som fixade upp mitt lås, fast jag och tre andra försökt i över en halvtimma, hon som går upp klockan 9 på morgonen för att laga nybakt bröd som man får avnjuta till nybryggt kaffe. Det är synd om alla som inte kommer få en chans att bli imponerade av henne!
detta är en sak som är så sjuk att västerlänsk medecin inte kan faställa en diagnos.
ibland kan det kännas som att umeå är mer ett väntrum än en stad. men jag måste säga att kaffet, servicen och tidningarna i detta väntrum är så jävla bra att man glömmer bort att man hade en tid hos läkaren och vad man hade för problem!
lördag 4 april 2009
fredag 3 april 2009
Särskilt frustrerande är det att nästan hela Sverige håller det så högt. När ska motreaktionen till Stefan Och Christer komma i mer allmän form? Kommer den komma? Förmodligen inte, svensk filmindustri kommer förhoppningsvis dö lika snabbt som Jamie-T's kändisskap, då den ändå inte gör någon nytta.
Och ja, Björn, Paris-remixen var helt genial! Jag ska banne mig dansa mig utkastad, med ett leende på läpparna och en massa cigg i fickan, samt dansa vidare längs kungsgatan ända till Döbelns Park där jag intar scenen och tar emot allas jubel!
Apropå det tidigare ämnet, så såg jag en genial Youtubefilm igår, presenterad av Kajsa. Det tar alltid lite emot att länka Youtubefilmer, då jag arbetar för att framställa mig själv lika bildad som Björn, men vem försöker jag lura egentligen!
Animals do the darnest things!
Aeroplane ska spela (eller dj:a) på Shape up nästa lördag, inte illa! Dom har bland annat gjort en nästintill snuskigt bra remix på Friendly Fires poppärla Paris, som går att lyssna på på deras myspace.
Jag citerar Torkel: vi dansar oss utslängda!
torsdag 2 april 2009
Naturligtvis är det tvärtom; ekonomin har blott ett instrumentellt värde, dess värde består i att den kan bringa lycka och välfärd åt människan. En ekonomi som inte lyckas tillgodose folkflertalets behov - som utarmar de arbetande massorna medan den ackumulerar gigantiska rikedomar i fåtalets händer – är inte mer än ett luftslott, lika ynkligt värdelös som den är djupt omoralisk.
Ekonomin tillhör oss, den tillhör folket, inte tvärtom.
Dan Deacon har förövrigt gjort en av årets härligaste skivor! Bromst heter den - Lyssna!
Idag under en föreläsning om tillväxtteori refererade min lärare implicit till Hegels teori om nationellt specifik Volksgeist när hon skulle förklara fenomenet endogen tillväxt. Jag tror inte hon själv var medveten om sin hegelianska referens, men jag fick mig i alla fall ett gott skratt i skolbänken.
Hegels ande vilar tung över det västerländska vetandet.
Dagens hatobjekt: Erik Hassle. Inte för att han gör dålig musik (vilket han i och för sig gör), utan för att han är så HELVETES JÄVLA VIDRIGT FUL!!
Kolla på honom! Hur är det möjligt att vara så ofattbart äcklig???!!!!
Fantastiska djur, del 1. - Getter
Men inte vilka getter som helst! Det här är möjligtvis det bästa djuret jag vet, det djur som jag konstant kommer att uppskatta. Jag har så svårt att förstå hur de kan klättra i träden, dom har ju varken fötter, händer eller klor! Man kan knappt tro sina ögon! Getterna klättrar i träden som kallas för arganträd för att dom gillar frukten som växer där.
Jag skulle vilja tacka Ivar som berättade för mig om dessa djur efter han varit i Marocko och stött på dom.