Jag är söndagsmelankolisk och lyssnar på Vatten under broarna, Lars Winnerbäck!
Ibland är banal självömkan medicin för själen.
Grabbar och Jargong tackar för i fredags!
14 år sedan
söndag 12 december 2010
onsdag 8 december 2010
Jo, The River. Jag lyssnade på hela häromveckan när jag jobbade. Att det är ett bra album vet vi redan men jag vill gå längre än så. The River skapar de mest fantastiska av bilder i mig. Jag förflyttas till de västerbottniska vägarna, de inländska. Jag minns och tänker på när jag färdats på väg 370, mot Malå, förbi Forsholm och Linbanan. Och vidare, vidare mot Brunträsk och lapparnas Storselet eller rakt mot Kronoborgskojan till, på den knappt farbara skogsbilvägen som slutar så tvärt vid den fallfärdiga bron. Men jag kan lika gärna se ut över Näsberget på väg ner i Malådalen där Storforsen evigt mullrar på eller se ut över Hundberget och Åliden längs med Lögdån i vårt södra län. Kort sagt; Är inte The River Springsteens verkliga järnbaneepos?
Hej
Angående tillvaron. Jag glömde säga att huset vi bor i har plåtfasad.
Annat. I lördags spelade Poffe pingis med Henrik Berggren bara för att några timmar senare stöta på Ingvar Oldsberg. Som att spela pingis med Inge Johansson och träffa Staffan Ling ute på krogen, inte sant? I Umeå då.
Jag har tänkt skriva ett inlägg om The River. Det kanske ploppar upp i eftermiddag. Inget allvarligt.
Annat. I lördags spelade Poffe pingis med Henrik Berggren bara för att några timmar senare stöta på Ingvar Oldsberg. Som att spela pingis med Inge Johansson och träffa Staffan Ling ute på krogen, inte sant? I Umeå då.
Jag har tänkt skriva ett inlägg om The River. Det kanske ploppar upp i eftermiddag. Inget allvarligt.
torsdag 25 november 2010
balkong alkohol
hej!
här kommer en liten hälsning från majorna. från vår lägenhet som gunnar ansåg vara det närmaste g8e man kommer i dessa breddgrader, jag tror i alla fall att han sa någonting sånt. kanske är det förmätet men jag vill gärna se det lite på det viset. vi jobbar på. och dricker, om vartannat. allra mest ger man väl upp sömn. ljuvliga, förgängliga ungdom. hehe. det ska bli himla fint att komma hem över jul! saknar er grabbar. jag ser fram emot att pracka på dig, björn, en eller annan cigg i köksfönstret ditt, eller har du balkong? och röker du något inne? tänkte på det idag.
ska vi älska så ska vi älska till buddy holly
ska vi älska så ska vi älska till rocknroll
- hur fan kunde gessle skriva det?
här kommer en liten hälsning från majorna. från vår lägenhet som gunnar ansåg vara det närmaste g8e man kommer i dessa breddgrader, jag tror i alla fall att han sa någonting sånt. kanske är det förmätet men jag vill gärna se det lite på det viset. vi jobbar på. och dricker, om vartannat. allra mest ger man väl upp sömn. ljuvliga, förgängliga ungdom. hehe. det ska bli himla fint att komma hem över jul! saknar er grabbar. jag ser fram emot att pracka på dig, björn, en eller annan cigg i köksfönstret ditt, eller har du balkong? och röker du något inne? tänkte på det idag.
ska vi älska så ska vi älska till buddy holly
ska vi älska så ska vi älska till rocknroll
- hur fan kunde gessle skriva det?
onsdag 17 november 2010
måndag 15 november 2010
lördag 13 november 2010
tisdag 19 oktober 2010
Bamse hämnas på Magnus Uggla
1989 hånade Magnus Uggla lapplisor i en låt. Nu får han igen i serietidningen Bamse, skriver Aftonbladet och Sydsvenskan.Ugglas låt heter "P-F"och syftar på parkeringsvakter. Låten upprörde Bamses skapare Rune Andréasson, som tyckte att Uggla hade gått för långt. Han ritade en seriestripp om saken, som inte fick publiceras förrän efter hans död.-Han tyckte att Uggla slog mot de svaga, det gillar inte Bamse, säger sonen Ola Andréasson till Aftonbladet.I serien bestämmer sig figuren Mård-Lisa för att bli parkeringsvakt. Hon märker dock snabbt att sådana är impopulära, och när popsångaren Uggel-Guggel hånar henne i en låt blir trakasserierna värre. Hon bryter samman och säger upp dig. Till slut är olyckan framme och Uggel-Guggels barn är med om en olycka till följd av en felparkerad bil. Allt går dock bra, och dessutom svänger opinionen och invånarna demonstrerar för Mård-Lisa och Uggel-Guggel säger förlåt.Magnus Uggla tar kritiken med ro.-Jag blir stolt när jag läser det här, säger han i sitt radioprogram "Uggla i P4" i Sveriges Radio.Serien publiceras i nästa nummer av Bamse.
Källa: TTPublicerad: 15 oktober 2010 kl 15.18
orkar inte lägga in jävla mellanrum data krupp
måndag 11 oktober 2010
Höstföljetong - del 2
Över det lilla sundet beger vi oss nu och vi får följa Norrbyskärs uppladdning inför den stora sammandrabbningen. Lagen är bittra konkurrenter, Norrbyskär hade förlorat bortamatchen i våras, endast två poäng skiljer dem åt i tabellen och bara ett fåtal matcher återstår innan serien skriver bokslut. Men solen lyser över ön och över säsongsarbetarna som håller på att ställa ordning timret runtom fotbollsplanen. Storpublik väntas, hela ön har fått ledigt av Kempe för att se denna avgörande match. Därför måste läktare iordningställas. Man bygger läktare av timmer. De börjar med att lägga ut ett jämnt tätt lager, sedan viras första lagret samman med hjälp av rep. Och för varje lager som läggs ut, används en stock mindre för varje lager, detta gör att läktaren får en sluttande framsida som vetter mot planen. Fyra meter från marken är man längst upp läktaren, och tack vare att dylika konstruktioner uppställs runt hela planen, får hela ön parkettplats till matchen.
Thomas Jacob är lagets store ledargestalt, om man varken inräknar Kempe eller Vår Herre, och han hade stigit upp tidigt denna morgon, dels för att samla laget till välsignelsen av pastor Symeon, dels för att han var en aning nervös, i smyg förstås, och således haft en dålig natts sömn. Vi ser hur han kollar över sundet mot Norrbyn, han ser hur molnen vräker sig ned över fastlandet, alltmedan han vänder sig om och märker hur soligt det är på ön. Han vandrar grusvägen fram och anländer till planen.
”Det ser strålande ut” säger han till arbetarna som alldeles strax är klara med läktarna.
”Tror Ni på vinst i dag?” säger en av dem.
”Det ser strålande ut” upprepar han mekaniskt och går därifrån.
Nu hälsar han på Johannes, son till pastorn och döpt efter Johannes Döparen. En fenomenal fotbollsspelare är han, anfallare och trots att öborna verkligen är frikyrkligt fromma, vilket inte vill säga lite fromma, har ett smeknamn spridits, ty humorbefriade är de inte: Han kallas Johannes Dräparen. Skulle hans fader pastor Symeon få vetskap om detta, då vore sonens idrottskarriär över, således används smeknamnet varsamt i rädsla för möjliga konsekvenser.
”De är bra Hörnefors” säger Johannes Dräparen.
”Jag vet det” säger Thomas Jacob. ”Det blir en tuff match, men vi ha Gud Fader på vår sida.”
Fort nu, över till Norrbyn måste vi fara. Hörnefors har anlänt till färjläget. Vi ser dem modfällda efter att de tillryggalagt bussresan, men ännu väntar ju båtresan!
”Fyfan” säger mellanbrodern Knut Nordahl när han kliver ur bussen, ännu regnar det kraftigt. ”Det verkar ju storma över havet!”
”Tyst nu, svär vi på ön kommer vi inte hem” säger tränare Alrik Svensson.
”Sådan tid ni tog, jag var just på väg att åka över utan er” säger Färjkarlen till dem.
”In i båten med er.”
”Den här?” frågar Gunnar och pekar på båten Färjkarlen sitter i.
”Ja, vår färja är sönder. Denna är vår reservbåt, gnäll inte, hoppa i.”
Båten är en fem meter lång, öppen träeka utan motor, endast med vind i seglen och muskler vid rorkultarna kommer båten att kunna framföras. Färjkarlen ser helt oberörd, vettskrämda står fastlandsborna kvar på bryggan. Fastän sträckan över till Norrbyskär är obetydlig, synes den nu mardrömslik. Vinden skriker! Molnen rasar ned över dem! Havet verkar sluka allt som kommer i dess närhet! Träden vid strandkanten knakar och står böjda! Vågorna stänker klipporna våta och skummet brusar uppe på vågtopparna!
”I med er nu.”
”Hoppa i grabbar” manar Alrik Svensson på. Och vi hör hur han säger, tyst för sig själv: Det verkar som om vi åka över floden Styx med självaste Karon, Hades vasall, månde vi endast få återvända från underjorden. Alrik Svensson är nämligen en bildad man, ateist och livrädd inför de strikta reglerna som styr hela Norrbyskär, i Hades underjord ser han analogin med Kempes Norrbyskär.
Thomas Jacob är lagets store ledargestalt, om man varken inräknar Kempe eller Vår Herre, och han hade stigit upp tidigt denna morgon, dels för att samla laget till välsignelsen av pastor Symeon, dels för att han var en aning nervös, i smyg förstås, och således haft en dålig natts sömn. Vi ser hur han kollar över sundet mot Norrbyn, han ser hur molnen vräker sig ned över fastlandet, alltmedan han vänder sig om och märker hur soligt det är på ön. Han vandrar grusvägen fram och anländer till planen.
”Det ser strålande ut” säger han till arbetarna som alldeles strax är klara med läktarna.
”Tror Ni på vinst i dag?” säger en av dem.
”Det ser strålande ut” upprepar han mekaniskt och går därifrån.
Nu hälsar han på Johannes, son till pastorn och döpt efter Johannes Döparen. En fenomenal fotbollsspelare är han, anfallare och trots att öborna verkligen är frikyrkligt fromma, vilket inte vill säga lite fromma, har ett smeknamn spridits, ty humorbefriade är de inte: Han kallas Johannes Dräparen. Skulle hans fader pastor Symeon få vetskap om detta, då vore sonens idrottskarriär över, således används smeknamnet varsamt i rädsla för möjliga konsekvenser.
”De är bra Hörnefors” säger Johannes Dräparen.
”Jag vet det” säger Thomas Jacob. ”Det blir en tuff match, men vi ha Gud Fader på vår sida.”
Fort nu, över till Norrbyn måste vi fara. Hörnefors har anlänt till färjläget. Vi ser dem modfällda efter att de tillryggalagt bussresan, men ännu väntar ju båtresan!
”Fyfan” säger mellanbrodern Knut Nordahl när han kliver ur bussen, ännu regnar det kraftigt. ”Det verkar ju storma över havet!”
”Tyst nu, svär vi på ön kommer vi inte hem” säger tränare Alrik Svensson.
”Sådan tid ni tog, jag var just på väg att åka över utan er” säger Färjkarlen till dem.
”In i båten med er.”
”Den här?” frågar Gunnar och pekar på båten Färjkarlen sitter i.
”Ja, vår färja är sönder. Denna är vår reservbåt, gnäll inte, hoppa i.”
Båten är en fem meter lång, öppen träeka utan motor, endast med vind i seglen och muskler vid rorkultarna kommer båten att kunna framföras. Färjkarlen ser helt oberörd, vettskrämda står fastlandsborna kvar på bryggan. Fastän sträckan över till Norrbyskär är obetydlig, synes den nu mardrömslik. Vinden skriker! Molnen rasar ned över dem! Havet verkar sluka allt som kommer i dess närhet! Träden vid strandkanten knakar och står böjda! Vågorna stänker klipporna våta och skummet brusar uppe på vågtopparna!
”I med er nu.”
”Hoppa i grabbar” manar Alrik Svensson på. Och vi hör hur han säger, tyst för sig själv: Det verkar som om vi åka över floden Styx med självaste Karon, Hades vasall, månde vi endast få återvända från underjorden. Alrik Svensson är nämligen en bildad man, ateist och livrädd inför de strikta reglerna som styr hela Norrbyskär, i Hades underjord ser han analogin med Kempes Norrbyskär.
tisdag 5 oktober 2010
Höstföljetong
Nu är det dags för följetong. Något man kan se framemot när höstens dagar alldeles för snabbt försvinner bakom, visserligen är en del fina, kanske när det är blå himmel, svag vind och trädens eldkolorerade löv ännu ej har fallit till marken. Men de andra dagarna är inte lika trivsamma, till exempel när regnet piskar i motvind mot ens bistra nuna.
EN RESA I TIDEN – OCH NORRBYSKÄR VÄNDE OCH VANN - del 1
Vi anträder en resa bakåt i tiden. Vi lämnar denna tysta och lugna eftermiddag för en annan mångt mycket livligare sådan. På vägen passerar vi paradisiska somrar, befolkat med stuggäster från Stan. Konfirmationsläger bevittnar vi, där allt annat än Guds läror har blivit utlärda, där ungdomarna förirrat sig, och kanske förälskat sig, i varandra eller blott den ljuva sommarnattens skimmer som loven alltid erbjuder de unga. I vår tidsresa hinner vi knappt hälsa på dem förbipasserande öborna som flyttar in efter sågverkets nedläggning, där elbelysning ej längre imponerar och jobben är för evigt förpassad från ön. Vi hör hur sågverksklingan tystnar. Klanen Kempe hojtar vi mot, men blir inte bemötta med något svar, ty de ligger för döden precis som drömmen om det perfekta arbetarsamhället där endast tre budord stod gällande: Lyd Vår Herre, Himmelen och Jordens Fader och, kanske inte Gud Fader förkroppsligad, men nästan: Lyd Företaget och dess grundare Frans Kempe! Och slutligen, det nästan viktigaste: Drick inte, lukta inte, blicka inte, rör inte spriten!
Här någonstans, efter att vi rest genom sex decennier av liv och minnen och händelser, stannar vår resa. Året är 1938 och datumet är, ja, detsamma som i dag, den 23 september men det är en lördag, och vi ska alldeles strax få bevittna, bortsett från söndagens mässa, veckans höjdpunkt, nämligen KFUM Norrbyskär hemmamatch. Gästande lag är Hörnefors IF.
Och det är i Hörnefors vår historia tar sin början. Elva män har samlats utanför klubblokalen som ligger i anslutning till byns idrottsplats, och de verkar en aning rädda, eller möjligen bara väldigt nervösa. Vi kan se det på deras rörelser, vi kan lägga märke till deras stela konversationer sinsemellan, hur vissa ömsom tittar nedåt i backen, ömsom tittar upp mot ingenstans; allt med en flackande och en osäker blick. Ingen talar om vad alla tänker, inte än. Det är bara en kvart kvar till bussen som ska ta dem till Norrbyn anländer, där väntar färjan över det smala sundet, och Färjkarlen, denne mytomspunne Färjkarl som har spritt skräck över hela socknen, ska se till att laget kommer oskadda över till Norrbyskär.
”Vad tror ni om i dag, grabbar?” Det är den unge, ännu okände, och något naive Gunnar Nordahl som tar till orda och bryter därmed den tysta överenskommelsen om att inte tala om dagens match.
”Finns inget att prata om, jag hoppas att vi kommer över och sedan hem igen. Det som händer däremellan, det hoppas jag att vi har glömt imorgon efter kvällens dans.” Det är Gunnars äldsta bror, tillika lagkapten, Bertil Nordahl som svarar. Han är 22 år och lagets stora stjärna. Det är även han som ser till att laget har en dans att gästa efter matcherna, och dryck att inmundiga.
Utöver Gunnar och Bertil är också Knut Nordahl, mellanbrodern, där, och han säger efter sin broders utspel: ”Strunt! Inte är det så farligt att åka över med Färjkarlen och möta Norrbyskär, vad kan hända?”
”DU! Vet du vad som händer om vi vinner?” ryter lagets tränare, Alrik Svensson.
”Vi får väl tre poäng och går förbi dem och tar förstaplatsen i serien” svarar Knut.
”Förra året när Husum vann på Norrbyskär blev de jagade av ön, och maten de innan matchen blivit utlovade, den kastade öborna på dem! Det var nätt och jämnt så att de fick åka hem överhuvudtaget!”
Tränare Alrik är märkbart bestört över situationen. Han är ju medveten om all denna talang som finns framför honom, om bröderna Nordahls särartade skickligheter som skulle komma att forma hela den svenska fotbollshistorien, om Hörnefors IF som har chansen att avancera i seriesystemet, att gå upp till division 2; denna dröm han hade närt ända sedan han tog över A-laget för fyra år sedan. Tar den drömmen slut i dag? tänker han, samtidigt som han hör bussen svänga in framför gruppen. De elva utvalda kliver in i bussen under tystnad, molnen hopar sig och laget hinner inte långt innan regnet piskar som pistolskott mot fönsterrutorna.
EN RESA I TIDEN – OCH NORRBYSKÄR VÄNDE OCH VANN - del 1
Vi anträder en resa bakåt i tiden. Vi lämnar denna tysta och lugna eftermiddag för en annan mångt mycket livligare sådan. På vägen passerar vi paradisiska somrar, befolkat med stuggäster från Stan. Konfirmationsläger bevittnar vi, där allt annat än Guds läror har blivit utlärda, där ungdomarna förirrat sig, och kanske förälskat sig, i varandra eller blott den ljuva sommarnattens skimmer som loven alltid erbjuder de unga. I vår tidsresa hinner vi knappt hälsa på dem förbipasserande öborna som flyttar in efter sågverkets nedläggning, där elbelysning ej längre imponerar och jobben är för evigt förpassad från ön. Vi hör hur sågverksklingan tystnar. Klanen Kempe hojtar vi mot, men blir inte bemötta med något svar, ty de ligger för döden precis som drömmen om det perfekta arbetarsamhället där endast tre budord stod gällande: Lyd Vår Herre, Himmelen och Jordens Fader och, kanske inte Gud Fader förkroppsligad, men nästan: Lyd Företaget och dess grundare Frans Kempe! Och slutligen, det nästan viktigaste: Drick inte, lukta inte, blicka inte, rör inte spriten!
Här någonstans, efter att vi rest genom sex decennier av liv och minnen och händelser, stannar vår resa. Året är 1938 och datumet är, ja, detsamma som i dag, den 23 september men det är en lördag, och vi ska alldeles strax få bevittna, bortsett från söndagens mässa, veckans höjdpunkt, nämligen KFUM Norrbyskär hemmamatch. Gästande lag är Hörnefors IF.
Och det är i Hörnefors vår historia tar sin början. Elva män har samlats utanför klubblokalen som ligger i anslutning till byns idrottsplats, och de verkar en aning rädda, eller möjligen bara väldigt nervösa. Vi kan se det på deras rörelser, vi kan lägga märke till deras stela konversationer sinsemellan, hur vissa ömsom tittar nedåt i backen, ömsom tittar upp mot ingenstans; allt med en flackande och en osäker blick. Ingen talar om vad alla tänker, inte än. Det är bara en kvart kvar till bussen som ska ta dem till Norrbyn anländer, där väntar färjan över det smala sundet, och Färjkarlen, denne mytomspunne Färjkarl som har spritt skräck över hela socknen, ska se till att laget kommer oskadda över till Norrbyskär.
”Vad tror ni om i dag, grabbar?” Det är den unge, ännu okände, och något naive Gunnar Nordahl som tar till orda och bryter därmed den tysta överenskommelsen om att inte tala om dagens match.
”Finns inget att prata om, jag hoppas att vi kommer över och sedan hem igen. Det som händer däremellan, det hoppas jag att vi har glömt imorgon efter kvällens dans.” Det är Gunnars äldsta bror, tillika lagkapten, Bertil Nordahl som svarar. Han är 22 år och lagets stora stjärna. Det är även han som ser till att laget har en dans att gästa efter matcherna, och dryck att inmundiga.
Utöver Gunnar och Bertil är också Knut Nordahl, mellanbrodern, där, och han säger efter sin broders utspel: ”Strunt! Inte är det så farligt att åka över med Färjkarlen och möta Norrbyskär, vad kan hända?”
”DU! Vet du vad som händer om vi vinner?” ryter lagets tränare, Alrik Svensson.
”Vi får väl tre poäng och går förbi dem och tar förstaplatsen i serien” svarar Knut.
”Förra året när Husum vann på Norrbyskär blev de jagade av ön, och maten de innan matchen blivit utlovade, den kastade öborna på dem! Det var nätt och jämnt så att de fick åka hem överhuvudtaget!”
Tränare Alrik är märkbart bestört över situationen. Han är ju medveten om all denna talang som finns framför honom, om bröderna Nordahls särartade skickligheter som skulle komma att forma hela den svenska fotbollshistorien, om Hörnefors IF som har chansen att avancera i seriesystemet, att gå upp till division 2; denna dröm han hade närt ända sedan han tog över A-laget för fyra år sedan. Tar den drömmen slut i dag? tänker han, samtidigt som han hör bussen svänga in framför gruppen. De elva utvalda kliver in i bussen under tystnad, molnen hopar sig och laget hinner inte långt innan regnet piskar som pistolskott mot fönsterrutorna.
fredag 1 oktober 2010
Hörni grabbar!
Jag vet inte om någon läser den här längre, men i brist på facebook-konto har jag väl inget alternativ.
Jag funderar på att komma ner och hälsa på er näst sista helgen i oktober, dvs. typ mellan den 21a och den 24e. Är det någon som har några synpunkter på det? Det råkar inte falla sig så olyckligt att alla jobbar/har tentor/är bortresta just den helgen?
Tacksam för svar!
/ Rrrr!!!
Jag vet inte om någon läser den här längre, men i brist på facebook-konto har jag väl inget alternativ.
Jag funderar på att komma ner och hälsa på er näst sista helgen i oktober, dvs. typ mellan den 21a och den 24e. Är det någon som har några synpunkter på det? Det råkar inte falla sig så olyckligt att alla jobbar/har tentor/är bortresta just den helgen?
Tacksam för svar!
/ Rrrr!!!
måndag 27 september 2010
tisdag 21 september 2010
Världsartisten Leonard Cohen har skänkt ett grafiskt blad till biblioteket i Sunne i Värmland. Han gör det till minne av författaren Göran Tunström, som han träffade och blev vän med för många år sedan i Grekland, uppger Nya Wermlands-Tidningen.Bibliotekarien i Sunne hörde Cohen tillägna Tunström en låt vid en konsert i Göteborg och mejlade och bad om något slags minne av dem båda, till biblioteket. Efter tre timmar fick han ett jakande svar.
måndag 20 september 2010
Folkhemmet* 1928
† 2010
"Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.
Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade.
Det svenska samhället är ännu icke det goda medborgarhemmet. Här råder visserligen en formell likhet, likheten i politiska rättigheter, men socialt består ännu klassamhället och ekonomiskt råder fåtalets diktatur."
torsdag 16 september 2010
onsdag 15 september 2010
tisdag 14 september 2010
måndag 13 september 2010
lördag 11 september 2010
fredag 27 augusti 2010
http://blogg.aftonbladet.se/kulturbloggen/2010/08/world-wide-web-ar-dod-1
Det där har jag tänkt på ett tag, och en diskussion som jag och Björn förde på Rex har med det att göra: konformismen på nätet och att internets utopi om total frihet är död. Möjligheterna till motsatsen är oändliga på nätet, men tåget kanske har gått nu.
Det där har jag tänkt på ett tag, och en diskussion som jag och Björn förde på Rex har med det att göra: konformismen på nätet och att internets utopi om total frihet är död. Möjligheterna till motsatsen är oändliga på nätet, men tåget kanske har gått nu.
onsdag 25 augusti 2010
lördag 14 augusti 2010
söndag 8 augusti 2010
måndag 2 augusti 2010
fredag 30 juli 2010
måndag 26 juli 2010
söndag 11 juli 2010
torsdag 8 juli 2010
onsdag 7 juli 2010
torsdag 1 juli 2010
dagbok från arkösund: idag rodde jag ut med min 7åriga kusin isak för att röka en cigarett utan att nån skulle se mig. det var ganska trevligt, vi flöt omkring i lugnan ro (ordvits!) och pratade om hur många knop vi kunde tänkas färdas i när jag rodde som snabbast. imorn tänkte jag citera ett fint stycke ur fantomerna, säkert min nya favoritbok eller nåt!
Hultsfred
Leif Pagrotsky, 58 år, Socialdemokrat och tidigare kulturminister.
– Jag är väldigt sorgsen över detta och imponerad av allt de har åstadkommit. Jag har många roliga minnen från festivalen, bland annat när The Hives spelade 2003 och sedan släppte ned en backdrop med texten ”Nej till EMU”. Det var kul. Och 2006 stod jag på scenen och sjöng med I’m From Barcelona, fast det var nog inte så många som såg mig. Sedan minns jag ett år då jag klättrade upp i ett torn vid Hawaii-scenen för att se bättre och då folk började ropa ”Paggan, Paggan”. Det är nog en ”once in a lifetime”-upplevelse för en politiker.
– Jag är väldigt sorgsen över detta och imponerad av allt de har åstadkommit. Jag har många roliga minnen från festivalen, bland annat när The Hives spelade 2003 och sedan släppte ned en backdrop med texten ”Nej till EMU”. Det var kul. Och 2006 stod jag på scenen och sjöng med I’m From Barcelona, fast det var nog inte så många som såg mig. Sedan minns jag ett år då jag klättrade upp i ett torn vid Hawaii-scenen för att se bättre och då folk började ropa ”Paggan, Paggan”. Det är nog en ”once in a lifetime”-upplevelse för en politiker.
måndag 28 juni 2010
söndag 27 juni 2010
fredag 25 juni 2010
Det var länge sen vi såg varann
länge sen vi prata
för till gathörnen
kommer ingen tillbaka
Vi var Dinky-Toys pojkarna
som flydde upp på taken
vi tävlade om allt
men mest i att va vaken
Det var farlig musik
det fanns ingen polis som kunde stoppa oss
Det var midsommarafton
på lyckliga gatan
jag gick till ett gathörn
och så gick jag tillbaka
Dinky-Toys pojkarna
har fått sina prinsessor
och det är fullt i bilen
av gitarrer och väskor
så jag tar 3:ans spårvagn
genom ljuva livet igen
Spårvagn genom ljuva livet
ljuva livet, ljuva livet
Monika var min
när hon inte va nån annans flicka
hon var 12 och jag var 17
vi var dödsdömda i lyckan
Hon lämna mig för nåt bättre
och när vi möttes igen
hennes ögon i skuggorna
var som döden själv
Hon tog mina händer om sa
att hon hade läst om mig i tidningen
En del går åt helvete
en del går upp i himlen
människor kommer ingenstans
och somliga försvinner
Men jag lovar på mitt hjärta
att jag står fast vid drömmarna
än finns soluppgångarna
och fisken i strömmarna
och nu möts vi igen
när minnenas spårvagn rullar hem
Spårvagn genom ljuva livet
ljuva livet, ljuva livet
with love forever
länge sen vi prata
för till gathörnen
kommer ingen tillbaka
Vi var Dinky-Toys pojkarna
som flydde upp på taken
vi tävlade om allt
men mest i att va vaken
Det var farlig musik
det fanns ingen polis som kunde stoppa oss
Det var midsommarafton
på lyckliga gatan
jag gick till ett gathörn
och så gick jag tillbaka
Dinky-Toys pojkarna
har fått sina prinsessor
och det är fullt i bilen
av gitarrer och väskor
så jag tar 3:ans spårvagn
genom ljuva livet igen
Spårvagn genom ljuva livet
ljuva livet, ljuva livet
Monika var min
när hon inte va nån annans flicka
hon var 12 och jag var 17
vi var dödsdömda i lyckan
Hon lämna mig för nåt bättre
och när vi möttes igen
hennes ögon i skuggorna
var som döden själv
Hon tog mina händer om sa
att hon hade läst om mig i tidningen
En del går åt helvete
en del går upp i himlen
människor kommer ingenstans
och somliga försvinner
Men jag lovar på mitt hjärta
att jag står fast vid drömmarna
än finns soluppgångarna
och fisken i strömmarna
och nu möts vi igen
när minnenas spårvagn rullar hem
Spårvagn genom ljuva livet
ljuva livet, ljuva livet
with love forever
torsdag 24 juni 2010
onsdag 23 juni 2010
björn! det var ju Hudson Mohawke jag tänkte på när jag frågade om artisten " som hette något med rainbow och eagle typ". sjukt bra grejer, ladda ner hans nya skiva här:
länk
länk
onsdag 16 juni 2010
torsdag 10 juni 2010
Jag mötte Lars Bodén när jag cyklade hem för ett litet tag sedan, snacka om att osa sosse. Efter det tänkte jag på att somrarna här uppe alltid kommer lite som en uppenbarelse. Som om man inte förmår bevara färgerna i minnet.
Konstigt att inte Björn skriver något, han som brukar vara så säker, närmast oomkullrunkelig. Vafalls! Imorgon går jag på semester och(framförallt) imorgon börjar VM! Du har väl inte missat det rune?
Konstigt att inte Björn skriver något, han som brukar vara så säker, närmast oomkullrunkelig. Vafalls! Imorgon går jag på semester och(framförallt) imorgon börjar VM! Du har väl inte missat det rune?
måndag 31 maj 2010
Computer Age - FC Über 1-1
Målskytt: Gunnar Erlansson
Kommentar: Computer Age dominerade totalt och skapade massor av chanser men dom fula grisarna hade extremt tur och fick med sig en poäng. Sjukt orättvist.
Kommentar: Computer Age dominerade totalt och skapade massor av chanser men dom fula grisarna hade extremt tur och fick med sig en poäng. Sjukt orättvist.
onsdag 26 maj 2010
tisdag 25 maj 2010
Mankells Wallander
Såg två Wallander-filmer under pingst-helgen (ja, det var faktiskt pingst!); Gud så snygg Krister Henriksson är - precis så vill jag se ut om några år (han lyckas ju svettas ur ögonen). Och Lena Endre sen - hon är ju nästan lika snygg (hur kunde jag inte tänka på det när jag såg Tre Solar?)!
Viktor, kan du lägga upp bilder på dessa puddingar?
Förresten, Du borde lyssna på låten "Salamandrina" på Spotify - primalskriken i mitten av låten påminner om Dig.
Viktor, kan du lägga upp bilder på dessa puddingar?
Förresten, Du borde lyssna på låten "Salamandrina" på Spotify - primalskriken i mitten av låten påminner om Dig.
Centerpartiets Ungdomsförbund - För dig som tycker att 1800-talet låter som en skitbra idé!
För övrigt har jag kommit fram till att kärnfamiljen är underskattad. Den har fått oförtjänt dåligt rykte på senare år.
För övrigt har jag kommit fram till att kärnfamiljen är underskattad. Den har fått oförtjänt dåligt rykte på senare år.
måndag 24 maj 2010
söndag 23 maj 2010
dumskallarnas sammansvärjning 2
OK att Johanna Koljonen var full under inspelningen av På spåret - det krävs i alla fall en viss integritet och en stor portion humor för något sådant - men hennes uppträdande i Babel (15/4 2010 SVT2) var så fruktansvärt korkat att man inte vet var man ska börja. Om det nu har pågått en debatt i Sverige om geni-begreppets vara eller inte vara vet jag inte, och jag skulle heller inte våga uttala mig i frågan (vad ska en socialist respektive kälkborgare tycka?), men när Koljonen påstår att naturvetenskaperna är "de nya religionerna" och - tro det eller ej! - att man i "dataspelsvärlden finner de nya genierna" så är fan måttet rågat. Så vår tids Goethe eller Södergran finns alltså på ett LAN nära dig? Eller har vi redan sett dem i Ninjas in Pyjamas (alltjämt mina CS-Gudar)? Tja, varför inte börja dela ut Nobelprisen på Dreamhack i Jönköping...
Varför släpps så dumma människor fram? Varför kan inte SVT ha ett - ETT! - seriöst program under helgen? Måste allting vara "skoj på lattjo"?
Varför släpps så dumma människor fram? Varför kan inte SVT ha ett - ETT! - seriöst program under helgen? Måste allting vara "skoj på lattjo"?
lördag 22 maj 2010
torsdag 20 maj 2010
Jag har gjort en sån där mixtape ni vet, sån som finns på bloggar. Alla som vill får ladda ner den!
BillyBaby - Maj
BillyBaby - Maj
Kapitalismens ironi eller Bit inte den hand som föder dig.
Samma finanssektor som för drygt ett år sedan räddades från ruinens brant av världens stater (dvs. världens skattebetalande arbetare) har nu rest sig som Fågel Fenix ur askan och vänt sig mot sin beskyddare. Som rabieshundar hotar den globala finanssektorn nu att slita alla världens nationalstater sönder och samman, som straff för de budgetunderskott dessa stater dragit på sig just när denna finanssektor räddades från fullständig härdsmälta undergång. Med vilka pengar spekuleras det i hela nationers överlevnad om inte med precis de pengar som orsakat budgetunderskotten från första början? Sannolikt handlar de två senaste årens räddningsaktioner det om aldrig tidigare skådad en överföring av resurser från offentlig till privat sektorn. Kapitalismens kris? Ingalunda! Kapitalismens triumf! Aldrig tidigare har det tydligare manifesterats vem som är herre och vem som är tjänare i den globala ekonomin. Svansen viftar på hunden, inte omvänt.
Världens stater börjar alltmer lika en dödsdömd som betalar den utfattige bödeln för sin egen snara. Ironin kan vara grym ibland!
Samma finanssektor som för drygt ett år sedan räddades från ruinens brant av världens stater (dvs. världens skattebetalande arbetare) har nu rest sig som Fågel Fenix ur askan och vänt sig mot sin beskyddare. Som rabieshundar hotar den globala finanssektorn nu att slita alla världens nationalstater sönder och samman, som straff för de budgetunderskott dessa stater dragit på sig just när denna finanssektor räddades från fullständig härdsmälta undergång. Med vilka pengar spekuleras det i hela nationers överlevnad om inte med precis de pengar som orsakat budgetunderskotten från första början? Sannolikt handlar de två senaste årens räddningsaktioner det om aldrig tidigare skådad en överföring av resurser från offentlig till privat sektorn. Kapitalismens kris? Ingalunda! Kapitalismens triumf! Aldrig tidigare har det tydligare manifesterats vem som är herre och vem som är tjänare i den globala ekonomin. Svansen viftar på hunden, inte omvänt.
Världens stater börjar alltmer lika en dödsdömd som betalar den utfattige bödeln för sin egen snara. Ironin kan vara grym ibland!
onsdag 19 maj 2010
måndag 17 maj 2010
vad är det för elakt skämt med header-bilden? man ska väl inte behöva bli skräckslagen för att man vill kolla hur kompisarna mår och tänker? viktor, jag antar att du är den skyldiga. fixa detta genast! riktigt buffligt gjort.
när jag ändå har ordet, vill jag tipsa om organ morgans sommarmix. första låten med james blake sätter standarden som följer (med några undantag) i följande 4 timmar(!). se länk här under:
organ morgan - summer garden party mix
när jag ändå har ordet, vill jag tipsa om organ morgans sommarmix. första låten med james blake sätter standarden som följer (med några undantag) i följande 4 timmar(!). se länk här under:
organ morgan - summer garden party mix
Måndag. Tyngdlagen pockar åter på uppmärksamhet men det är knappt att det märks i denna värmebölja.
Jag satte ihop en liten lista av sånt jag tyckt om att lyssna på idag. Först är det fyra låtar från Reeperbahns singel Inget(1980). Därefter följer två tidiga låtar med Ratata, utgivna som singlar -81 respektive -82, de återfinns emellertid även på albumdebuten. Mauro var typ 19 bast när de släppte första singeln, fatta cool snubbe! Sedan avslutas kalaset med ännu en Reeperbahn-dänga, den verkar vara från någon singel men vilken kommer jag inte underfund med. Jag kallar den högst triviala listan för Blommor.
Rekommenderar också Blondies debutalbum. Jag tycker att det är jättebra! Blondie - Blondie (1976)
Tack, nöjet är naturligtvis helt och hållet på min sida!
Jag satte ihop en liten lista av sånt jag tyckt om att lyssna på idag. Först är det fyra låtar från Reeperbahns singel Inget(1980). Därefter följer två tidiga låtar med Ratata, utgivna som singlar -81 respektive -82, de återfinns emellertid även på albumdebuten. Mauro var typ 19 bast när de släppte första singeln, fatta cool snubbe! Sedan avslutas kalaset med ännu en Reeperbahn-dänga, den verkar vara från någon singel men vilken kommer jag inte underfund med. Jag kallar den högst triviala listan för Blommor.
Rekommenderar också Blondies debutalbum. Jag tycker att det är jättebra! Blondie - Blondie (1976)
Tack, nöjet är naturligtvis helt och hållet på min sida!
fredag 14 maj 2010
tisdag 11 maj 2010
Postmodernt klassförakt
(Med risk för att framstå som en hycklare). När jag i helgen läste några krönikor av urvidret Carl Reinholdtzon Belfrage (Narcissisten utan egenskaper) kom jag att tänka på ett synnerligen osympatiskt fenomen i vår samtid, nämligen hur sarkasm och ironi används som dimridåer av uppblåsta kulturborgare som inte vågar stå upp för sitt blåa blod.
Genom att använda en genomgående sarkastisk och ironisk ton förvandlar man såväl texten som dess upphovsman till en hal, identitetslös ål. På så sätt kan man på förhand befria sig från alla potentiella anklagelser om att vara en osympatisk översittare och kulturell brukspatron. "Jag provocerar ju bara!", eller "Har du ingen humor?!" fungerar som okuvliga avväpningsstrategier. Lustigkurren kan köra vidare i sin sarkastiska fil, i trygg vetskap om att ens egen flytande position gör en omöjlig att fånga.
Istället för att öppet medge att man hatar och föraktar alla som inte dricker vin för 300 kronor flaskan, inte har läst T.S. Eliot, inte bor i innerstaden, och inte tjänar åtminstone en halv miljon per år, låtsas man vara en skön kulturhipster med lite fräck humor. Det handlar inte om att humorn är dålig (vilket den förvisso i regel är), utan om att den används som ursäkt för att slippa ta en fast ståndpunkt. Den som inte tycker något gör sig oanträffbar för kritik och dialog. Alla åsikter är flytande, alla ställningstaganden är attityd.
Detta fenomen bör snarast förstås som en postmodern form av klassförakt; hata dina undersåtar, men gud bevare dig om du inte gör det på ett humoristiskt sätt. Därmed plockas russinen ur kakan; du kan hata (och därmed befästa din identitet såsom högre stående), men du slipper ta ansvar för ditt hat och dess konsekvenser.
Som när denne förhatlige Reinholdtzon Belfrage exempelvis jämrar sig över alla överviktiga utomsocknes (läs; alla som inte tillhör storstädernas upplysta övre medelklass) som shoppar på H&M, har ryggsäck och dricker undermåliga viner. Vad han egentligen säger är att han föraktar alla som inte har privilegiet att bära efternamn som Reinholdtzon Belfrage, alla som inte har tid att resa runt i Provence och dricka fina lantviner direkt på vingårdarna, alla som inte har råd att spendera en halv månadsinkomst på en skjorta. Klassföraktet är underförstått, men kläds i en hippt sarkastisk språkskrud.
Det är inte brukspatronen som spottar på sina arbetare; det är den medelmåttige nöjesskribenten (med drömmar om att bli en erkänd kulturskribent) som i ren desperation spottar sarkasmer åt alla håll (dvs. neråt). Det är inte det gamla ohöljda klassföraktet á la industrisamhället; det är det flytande, sarkastiska klassföraktet á la mediesamhället.
Förbannade ironiska generation. Är det så jävla svårt att faktiskt tycka någonting?
För den som är intresserad av att upptäcka vilken nolla denna Reinholdtzon Belfrage rekommenderas den här genant dåliga krönikan. Snacka om innehållslöst, klyschigt pladder. Om man ämnar göra anspråk på att stå över den samlade svenska kritikerkåren måste man väl ändå lära sig skriva bättre än en högstadieelev först.
måndag 10 maj 2010
lördag 8 maj 2010
torsdag 6 maj 2010
Hej alla!
Det händer inte särskilt mycket här för tillfället. Det är synd, jag saknar att utbyta meningslösa kommentarer med Viktor. Nåväl, jag nöjer mig inte med att konstatera detta utan tänker även skriva något litet, just för att få liv i liket.
Under året har jag roat mig med att föra en lista över de nya skivor jag gillar bäst, en så att säga rörlig lista. I dagsläget återfinns 16 album i den översta kategorin. Här har ni de senaste tillskotten:
Harlem - Hippies
Garagerock/pop/punk typ. Ganska mycket dist och fart men ändå relativt lågmält. Jag gillar det, mycket. Det blir visserligen en anings aning ointressant mot slutet i och med att albumet innehåller hela 16 låtar och vissa(inte många!) av dom möjligen lider en viss avsaknad av tempoväxlingar och tillräckligt starka melodier. Låttips: Someday soon, Cloud pleaser, Be my baby, Gay human bones, Spray paint.
Tanka
Crystal Castles - Crystal Castles II
Behöver antagligen ingen presentation och jag vore väl inte heller den rätte att göra en. Tycker den verkar bättre än föregångaren, variationen imponerar. Behöver lyssna mer.
Masshysteri - Masshysteri
Fett bra.
Woods - At Echo Lake
Har hittat in på listan utan att ha spelats särskilt mycket. Men jag tycker om det jag hört, skulle kunna vara lika bra som Songs of shame från ifjol och det vill inte säga litet.
Tanka
Nu ska jag lyssna på Shugo Tokumaru, har sett att Torkel spelat honom mycket lately. Hehe.
Puss & Kram
Under året har jag roat mig med att föra en lista över de nya skivor jag gillar bäst, en så att säga rörlig lista. I dagsläget återfinns 16 album i den översta kategorin. Här har ni de senaste tillskotten:
Harlem - Hippies
Garagerock/pop/punk typ. Ganska mycket dist och fart men ändå relativt lågmält. Jag gillar det, mycket. Det blir visserligen en anings aning ointressant mot slutet i och med att albumet innehåller hela 16 låtar och vissa(inte många!) av dom möjligen lider en viss avsaknad av tempoväxlingar och tillräckligt starka melodier. Låttips: Someday soon, Cloud pleaser, Be my baby, Gay human bones, Spray paint.
Tanka
Crystal Castles - Crystal Castles II
Behöver antagligen ingen presentation och jag vore väl inte heller den rätte att göra en. Tycker den verkar bättre än föregångaren, variationen imponerar. Behöver lyssna mer.
Masshysteri - Masshysteri
Fett bra.
Woods - At Echo Lake
Har hittat in på listan utan att ha spelats särskilt mycket. Men jag tycker om det jag hört, skulle kunna vara lika bra som Songs of shame från ifjol och det vill inte säga litet.
Tanka
Nu ska jag lyssna på Shugo Tokumaru, har sett att Torkel spelat honom mycket lately. Hehe.
Puss & Kram
tisdag 4 maj 2010
fredag 23 april 2010
onsdag 21 april 2010
Samhällets verkliga parasiter
Är det inte intressant att Sveriges sannolikt mest borgerliga yrkeskår - dvs. anställda inom finanssektorn, i synnerhet ekonomer och jurister - återfinns i samhällets mest bidragsberoende sektor? Det finns nämligen ingen bransch i samhällsekonomin (eller rättare sagt, i den privata sektorn. Den offentliga sektorn är ju per definition skattefinansierad) som i lika hög grad är beroende av skattepengar för sin blotta existens. Vore det inte för stater och dessas skattepengar skulle finanssektorn, i Sverige liksom internationellt, ligga i ruiner vid det här laget.
På global skala blir finanssektorns parasiterande existens närmast parodisk: ”Bara USA har lanserat räddningar, stimulanser och garantier på runt 70 000 miljarder kronor. Det är mer än USA:s kostnader för första och andra världskriget, Koreakriget, Vietnamkriget, invasionen av Irak, New Deal, Marshallplanen och månlandningen.” Sammantaget.
Samma människor som hävdar att cancersjuka egentligen bara är lata, lögnaktiga bidragsfuskare, plockar alltså årligen ut miljarder och åter miljarder av skattebetalarnas pengar, pengar som därtill hamnar på Bahamas för att undgå beskattning. Där kan man tala om för samhällets onyttiga medborgare.
”Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har”
New Economic Foundation släppte för några månader sedan en rapport där man undersökte det sammantagna sociala värdet av olika arbeten. Man kom fram till att “
Lite självrannsakan skulle inte sitta fel. Eller ännu bättre; aga och offentlig botgöring. Stryk ska dom ha.
söndag 18 april 2010
Jag har även en film- och musikblogg med min f.d klasskamrat Ludvig (som dock är i Kina just nu, men en kille som heter Linus ska ersätta honom under tiden). Mitt senaste inlägg handlar om Tarkovskij (wow, pretentiöst!) - men det är egentligen en rätt lättsam blogg.
Den skulle egentligen heta "I have a bad feeling about this" - som de säger minst en gång i varje Star Wars-film. Men det namnet var upptaget så den fick heta:http://ihavebadfeelings.blogspot.com/
lördag 17 april 2010
Sånt som man blir glad av
Igår kväll hävdade en kille att jag såg ut som den store Alexi Lalas! Det gjorde min kväll.
fredag 16 april 2010
dumskallarnas sammansvärjning
Av någon fullständigt idiotisk anledning får jag med jämna mellanrum nyhetsbrev från h:ström och Tidningen Kulturen (a.k.a. Tidningen Gay), oftast för att bara ignorera breven, men häromdagen öppnade jag det (trodde att det stod Ceauşescu när det stod Cartarescu i ämnesfältet*). I brevet stod i alla fall:
"Max Blecher föddes 1909 i nordöstra Rumänien, i en familj av judiskt påbrå. Då hans korta liv konfiskerades av en sängbindande sjukdom gick han in i sig själv för tillflykt och inspiration, på ett sätt som påminner om hans samtida Proust och Kafka. Den förste som kände igen hans geni var en på den tiden mycket fruktad ung litteraturkritiker vid namnet Eugen Ionescu, som senare blev världsberömd som dramatiker."
Och jag frågar mig - och er, mina begåvade vänner - om man överhuvudtaget kan skriva mer korkat, patetiskt och konstlat? Jag tror inte det!
1. Man börjar inte med "Då" - det är (visserligen möjligt, men) fruktansvärt billigt.
2. Sjukdomar konfiskerar inte liv OMG!!!!!!!!!
3. Man känner inte igen genier!!!!
Var ska man ta vägen? Varför kan inte ens förläggare och tidningsutgivare skriva vettigt?!
Tack gode Gud för Kaj Schüler på SvD!
* Och här kan man ju tänka på när Mr Burns blandar ihop Carls (negern) två söner Rinaldo och Rolando!
"Max Blecher föddes 1909 i nordöstra Rumänien, i en familj av judiskt påbrå. Då hans korta liv konfiskerades av en sängbindande sjukdom gick han in i sig själv för tillflykt och inspiration, på ett sätt som påminner om hans samtida Proust och Kafka. Den förste som kände igen hans geni var en på den tiden mycket fruktad ung litteraturkritiker vid namnet Eugen Ionescu, som senare blev världsberömd som dramatiker."
Och jag frågar mig - och er, mina begåvade vänner - om man överhuvudtaget kan skriva mer korkat, patetiskt och konstlat? Jag tror inte det!
1. Man börjar inte med "Då" - det är (visserligen möjligt, men) fruktansvärt billigt.
2. Sjukdomar konfiskerar inte liv OMG!!!!!!!!!
3. Man känner inte igen genier!!!!
Var ska man ta vägen? Varför kan inte ens förläggare och tidningsutgivare skriva vettigt?!
Tack gode Gud för Kaj Schüler på SvD!
* Och här kan man ju tänka på när Mr Burns blandar ihop Carls (negern) två söner Rinaldo och Rolando!
torsdag 15 april 2010
Sjukt baleariskt:
Israel tar sig rätten att bestämma vilka palestinier som har rätt att bo på Palestinskt territorium.
Det är fascinerande hur en stat kan utöva sådan total och diktatorisk - närmast orwelliansk - kontroll över ett annat folk, och samtidigt kallas demokratisk. Det går liksom inte ihop.
Tiago & Dj Kaos - "Yet To Come" from Rodrigo Vaz on Vimeo.
Israel tar sig rätten att bestämma vilka palestinier som har rätt att bo på Palestinskt territorium.
Det är fascinerande hur en stat kan utöva sådan total och diktatorisk - närmast orwelliansk - kontroll över ett annat folk, och samtidigt kallas demokratisk. Det går liksom inte ihop.
onsdag 14 april 2010
tisdag 13 april 2010
Pitchfork goes Lokko och leker seriös journalistik:
What's the matter with Sweden?
Kärnan i artikeln är att (den av arbetarrörelsen skapade) välfärdsstaten på många sätt har möjliggjort Skandinaviens kreativa kulturella atmosfär och livliga popscen. Med Karin Dreijers ord: "We have a long history of social democratic culture in Sweden, which I think has made this possible".
Den fria marknaden har aldrig varit någon vän av kultur, kreativitet och fritt tänkande.
Hipsterkulturen har visst socialdemokratin att tacka för mycket!
What's the matter with Sweden?
Kärnan i artikeln är att (den av arbetarrörelsen skapade) välfärdsstaten på många sätt har möjliggjort Skandinaviens kreativa kulturella atmosfär och livliga popscen. Med Karin Dreijers ord: "We have a long history of social democratic culture in Sweden, which I think has made this possible".
Den fria marknaden har aldrig varit någon vän av kultur, kreativitet och fritt tänkande.
Hipsterkulturen har visst socialdemokratin att tacka för mycket!
måndag 12 april 2010
söndag 11 april 2010
Kanske inte världens bästa låt, men vad är det för utomordentligt geni som kom på idén att lägga blommor på Marx grav i en musikvideo?
*
Och på tal om Afghanistan! Alla diskussioner om den så kallade "militära närvaron" i Afghanistan mynnar förr eller senare ut i frågan "men vad händer om de utländska trupperna drar sig tillbaka då?" (underförstått att talibanerna ofrånkomligen kommer att ta makten och förpassa landet tillbaka till medeltiden). Märkligt nog ställs aldrig den egentligen fullkomligt givna motfrågan, nämligen vad som kommer att hända om NATO-trupperna stannar kvar. I snart nio års tid har Afghanistan ockuperats för att bevara en fred som aldrig existerat. År efter år har inbördeskriget bara eskalerat, inte trots, utan just på grund av, denna ockupation. Den militära logiken har alltså under nio års tid inte frambringat annat än en veritabel dystopi. Man kan ju fråga sig hur länge en man kan slå huvudet i en vägg innan skallbenet spricker.
tv
Tusan så varm och fin Magnus Härenstam var hos Skavlan i fredags - så rörande det var när han berättade om sin frus bortgång etc.
Jag är nyfiken på vad C och G skriver B-uppsatser om!
Jag är nyfiken på vad C och G skriver B-uppsatser om!
lördag 10 april 2010
"I'm going away to leave you, I'm going to leave you in disgrace
Nothing in my favour, got the wind in my face
I'm going home, hey hey hey, over the hill
Over the hill, hey hey hey, over the hill
Can't get enough of sweet cocaine, get enough of mary-jane
Going back to where I come from, going rolling back home again
Over the hill, hey hey hey, over the hill
Over the hill, hey hey hey, over the hill
Been worried about my babies, been worried about my wife
Just one place for a man to be when he's worried about his life
I'm going home, hey hey hey, over the hill
Over the hill, hey hey hey, over the hill
I'm going away to leave you, I'm going to leave you in disgrace
Got nothing in my favour, rain in my face
I'm going home, hey hey hey, over the hill
Over the hill, hey hey hey, over the hill"
vilken helg ska jag komma och hälsa på umeå? är det fint väder där? när har ni klubb kitsch nästa gång?
Nothing in my favour, got the wind in my face
I'm going home, hey hey hey, over the hill
Over the hill, hey hey hey, over the hill
Can't get enough of sweet cocaine, get enough of mary-jane
Going back to where I come from, going rolling back home again
Over the hill, hey hey hey, over the hill
Over the hill, hey hey hey, over the hill
Been worried about my babies, been worried about my wife
Just one place for a man to be when he's worried about his life
I'm going home, hey hey hey, over the hill
Over the hill, hey hey hey, over the hill
I'm going away to leave you, I'm going to leave you in disgrace
Got nothing in my favour, rain in my face
I'm going home, hey hey hey, over the hill
Over the hill, hey hey hey, over the hill"
vilken helg ska jag komma och hälsa på umeå? är det fint väder där? när har ni klubb kitsch nästa gång?
fredag 9 april 2010
onsdag 7 april 2010
Think Tank
Kom i fredags tillbaka till gamla goda Rostock. Min kamera blev stulen i Krakow: jag hoppas de polska tonårs-aporna har mycket glädje av alla mina självporträtt (särskilt bilden när jag testar skjuta armborst - fatta att jag inte hann visa det för någon!!!).
Överlag två knäckande veckor, men man kan ju bara föreställa sig hur det måste ha varit att rest för hundra år sedan när majoriteten inte hade råd att resa och de flesta kunde tyska. Nu får man istället svar på sina frågor på polska från ett folk vars självständighet fullständigt stigit dem åt huvudet. Germany will rise again, suckers!!!!!!
Hörde att ni hade klubb på långfredagen... I mean come on... När är tid för eftertanke?
Jag såg Passion of the Christ för andra påsken i rad - gosse vilket lidande!!!! Enda kruxet är att Jesusmodern framställs lite för gaddig.
Skön grej: istället för efterfest: efter-tänk.
Överlag två knäckande veckor, men man kan ju bara föreställa sig hur det måste ha varit att rest för hundra år sedan när majoriteten inte hade råd att resa och de flesta kunde tyska. Nu får man istället svar på sina frågor på polska från ett folk vars självständighet fullständigt stigit dem åt huvudet. Germany will rise again, suckers!!!!!!
Hörde att ni hade klubb på långfredagen... I mean come on... När är tid för eftertanke?
Jag såg Passion of the Christ för andra påsken i rad - gosse vilket lidande!!!! Enda kruxet är att Jesusmodern framställs lite för gaddig.
Skön grej: istället för efterfest: efter-tänk.
musik för våren:
kisses - bermuda
tanlines - real life (basic needs remix)
josh rouse - don't act tough (förövrigt en väldigt fin skiva, lyssna på "sweet elaine")
tommy james & the shondells - crystal blue persuasion
saint etienne - nothing can stop us now (säkert old news, men still)
kisses - bermuda
tanlines - real life (basic needs remix)
josh rouse - don't act tough (förövrigt en väldigt fin skiva, lyssna på "sweet elaine")
tommy james & the shondells - crystal blue persuasion
saint etienne - nothing can stop us now (säkert old news, men still)
Frågesport.
När jag kommer hem från jobbet brukar jag ofta stövla in på Björns rum. Han sitter vanligtvis och läser eller skriver, ibland sover han sittandes i sin fåtölj, lampan i taket är då tänd. Frågan är nu vilket av följande alternativ som jag, vid min entré, oftast hänger mig åt.
1. Att dra en eller flera lögner
x. Att anspela på cigg
2. Att hajpa ett eller flera band
#. Att berätta något mer eller mindre roligt som hänt under dan
Vad tror ni?
1. Att dra en eller flera lögner
x. Att anspela på cigg
2. Att hajpa ett eller flera band
#. Att berätta något mer eller mindre roligt som hänt under dan
Vad tror ni?
tjabba grabbar! viktor, lustigt att du hann före mig, jag hade nämligen för en gångs skull tänkt skriva ett inlägg här. fan vad classic med den där Mona Lisa-tavlan, grymt att ni har kvar den!
verkar ju härligt att alla bor så nära varandra, då kan du ba springa mellan husen. tråkigt att du har tappat telefonen, man vill ju smsa lite :(
nåja, vad var det jag skulle skriva egentligen... jag vet inte, inget särskilt. jag lyssnar iaf på oOoOO (<---länk) just nu, skönt mörk musik. lyssna på låten "seaww", om ni vill, det låter lite som en tyngre version av någon fever ray-låt.
jag kan ladda upp lite bilder också, så här såg det ut när vi målade ägg inför Kitsch:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
