Grabbar och Jargong tackar för i fredags!
14 år sedan
söndag 28 mars 2010
Sommarsolstandet
Hej alla glada!
Jag ar i Krakow nu, det ar en ratt fin stad, med massor av synagogor o. dyl. som vantar pa att intas Milky och Ukki(jag ar daremot for mkt lutheran for att ga in - men jag har last en del Paul Auster, och han ar ju av judisk bord)! Var forra veckan i Prag, det var suverant - ska man resa ska man verkligen gora det i dessa osteruropeiska lander.
Plura
Det har ju knappast undgatt nagon att han var festsugen i Goteborg for ett par veckor sen. Man fragar sig ju vad det ar for ryggradslosa rovhal som ger sig pa en 55-arig rockikon(troligen Osmo Vallos mordare, den enda rimliga forklaringen jag kan komma pa). Jobbar polisen pa ackord eller? Vem satte dit honom?
Kul var det i alla fall hur han rodde hem det - hur prasten sa att kyrkan inte ar nan klubb for de perfekta (rorande!) och hur fin han var nar han satt hos Skavlan (se det!).
Plura - Svenska staten 1-0
Jag ar i Krakow nu, det ar en ratt fin stad, med massor av synagogor o. dyl. som vantar pa att intas Milky och Ukki(jag ar daremot for mkt lutheran for att ga in - men jag har last en del Paul Auster, och han ar ju av judisk bord)! Var forra veckan i Prag, det var suverant - ska man resa ska man verkligen gora det i dessa osteruropeiska lander.
Plura
Det har ju knappast undgatt nagon att han var festsugen i Goteborg for ett par veckor sen. Man fragar sig ju vad det ar for ryggradslosa rovhal som ger sig pa en 55-arig rockikon(troligen Osmo Vallos mordare, den enda rimliga forklaringen jag kan komma pa). Jobbar polisen pa ackord eller? Vem satte dit honom?
Kul var det i alla fall hur han rodde hem det - hur prasten sa att kyrkan inte ar nan klubb for de perfekta (rorande!) och hur fin han var nar han satt hos Skavlan (se det!).
Plura - Svenska staten 1-0
Hypemaskinen
Här kommer 4 bra album som släppts detta det 2010e året efter Kristus presumtiva födelse:
Northern Portrait - Criminal Art Lovers
Fin dansk janglepop släppt på Matinée Recordings(som även förvaltar Finlands stolthet Cats on fire). Bolagets slogan är "a quality indie pop label" och detta är knappast någon överdrift. Northern Portraits skiva, som föregåtts av två EPs innehåller välpolerad, frisk gitarrpop nästan precis som den från 80-talets senare hälft. Drivet och elegansen imponerar. Dessutom är albumet som helhet väldigt starkt, nästan varje låt är en potentiell favorit. Toppenbra!
Electric Pop Group - Seconds
Ännu en skiva från Matinée som än en gång lever upp till ovan nämnda slogan. Här rör det sig om ett svenskt band och deras andra fullängdare. Det är betydligt mer lågmält än Northern Portrait men influenserna är snarlika och även här återfinns de mjukt jangliga gitarrerna, om än i mindre skala. Det påminner lite om Sarah-bandet Brighter. Texterna är väldigt bra men kanske lite väl sentimentala för den som är den, till mig passar de förträffligt. Det är så vitt jag ser det en klar förbättring från deras föregående album. Tyvärr kan skivan bli lite väl enformig, starkare melodier skulle få det att lyfta.
The Art Museums - Rough Frame
Lo-fi pop med finurliga och snygga anslag. Det kanske bara är jag men öppningsspåret We can handle it doftar minimal wave och retro rymdpop på ett väldigt trevligt sätt. Tydligen använder de sig av gammal teknik ifråga om inspelningsutrustning, trummaskiner och syntar och jag gillar resultatet, ljudet är snyggt. Det är egentligen ganska konventionell indiepop men det är just dessa redan nämnda finurligheter som gör att det sticker ut och blir intressant. Problemet är bara att låtarna inte riktigt är så mästerliga som de följaktligen behöver vara för att göra albumet till just ett mästerverk.
Dum Dum Girls - I will be
Mer lo-fi, mer pop! Det här är trendkänsligt surf-, garage- och girlgroupinspirerat, vi snackar pitchfork liksom. Det påminner mycket om Best Coast men det är ofta lite snabbare och lite "noiseigare". Mindre konventionellt kanske man kan säga. Bra är det i vilket fall.
Northern Portrait - Criminal Art Lovers
Fin dansk janglepop släppt på Matinée Recordings(som även förvaltar Finlands stolthet Cats on fire). Bolagets slogan är "a quality indie pop label" och detta är knappast någon överdrift. Northern Portraits skiva, som föregåtts av två EPs innehåller välpolerad, frisk gitarrpop nästan precis som den från 80-talets senare hälft. Drivet och elegansen imponerar. Dessutom är albumet som helhet väldigt starkt, nästan varje låt är en potentiell favorit. Toppenbra!
Electric Pop Group - Seconds
Ännu en skiva från Matinée som än en gång lever upp till ovan nämnda slogan. Här rör det sig om ett svenskt band och deras andra fullängdare. Det är betydligt mer lågmält än Northern Portrait men influenserna är snarlika och även här återfinns de mjukt jangliga gitarrerna, om än i mindre skala. Det påminner lite om Sarah-bandet Brighter. Texterna är väldigt bra men kanske lite väl sentimentala för den som är den, till mig passar de förträffligt. Det är så vitt jag ser det en klar förbättring från deras föregående album. Tyvärr kan skivan bli lite väl enformig, starkare melodier skulle få det att lyfta.
The Art Museums - Rough Frame
Lo-fi pop med finurliga och snygga anslag. Det kanske bara är jag men öppningsspåret We can handle it doftar minimal wave och retro rymdpop på ett väldigt trevligt sätt. Tydligen använder de sig av gammal teknik ifråga om inspelningsutrustning, trummaskiner och syntar och jag gillar resultatet, ljudet är snyggt. Det är egentligen ganska konventionell indiepop men det är just dessa redan nämnda finurligheter som gör att det sticker ut och blir intressant. Problemet är bara att låtarna inte riktigt är så mästerliga som de följaktligen behöver vara för att göra albumet till just ett mästerverk.
Dum Dum Girls - I will be
Mer lo-fi, mer pop! Det här är trendkänsligt surf-, garage- och girlgroupinspirerat, vi snackar pitchfork liksom. Det påminner mycket om Best Coast men det är ofta lite snabbare och lite "noiseigare". Mindre konventionellt kanske man kan säga. Bra är det i vilket fall.
Funderingar över en ciggarett
Det här med att leva sitt liv på en och samma plats, eller rättare att först och främst vara stationär det är ganska intressant. Ja, våra levnadsbetingelser överhuvudtaget. Hur mänskligheten under tidens gång ritat upp mönster för sin tillvaro. Mönster som gjorts oumbärliga. Vi är verkligen långt ifrån fria, åtminstone på detta mer fysiska plan(fast liknande mönster finns väl även för vårt sätt att tänka och vara i största allmänhet). Typiska ciggrelaterade tankegångar med andra ord, där det typiska är avsaknaden av svar och slutsatser. Fast det är förstås detta som menas med att fundera. Jag undrar, var finns substansen?
torsdag 25 mars 2010
tisdag 23 mars 2010
Bourgeoisien; varken diskret eller charmig
Jag tror faktiskt jag är någonting på spåret här. Bourgeoisien som klass betraktat har i sanning förfallit under 1900-talet.
Bourgeoisien hade klass en gång i tiden; man utgjorde ett sofistikerat, kultiverat avantgarde i den europeiska offentligheten. Man var den klass på vilken det klassiska bildningsidealet bars upp. Bourgeoisien var den europeiska kulturens stomme.
Hur mycket av det lever kvar idag? Hur många börsmäklare i London har läst Keats och Chaucer liksom? Hur många svenska direktörer kan redogöra för Goethe, eller varför inte Dagerman? Hur många i den svenska borgerligheten röker ens längre!?
Dagens borgerlighet består bara av en skock vulgära hedonister och högljudda karriärister. Man försöker, genom vindrickande och en och annan hänvisning till Platon, desperat måla upp en distingerad fasad, men bakom denna fasad döljer sig blott plumpa Ikeakök, byxdresser och gymkort. Bakom fasaden gömmer sig en flock enfaldiga joggare som på sin höjd kan läsa börskurserna i Dagens Industri. Och Fredrik Reinfeldt lyssnar på Da Buzz och tittar på Let’s Dance. Skulle någonsin Benjamin Disraeli sjunka så lågt?
För att inte tala om borgarungdomen! Förr duellerade borgargrabbarna, förr bar man upp ett ideal och en hederskodex. Förr läste man filosofi och tog livet av sig. Idag läser man på Handels, dricker skumpa och tror att man befinner sig i världens centrum. Att kalla borgarungdomen dekadent skulle vara berömmande.
Mammon har slutgiltigt korrumperat även sitt eget fundament, sin egen primära agent; borgarklassen, den klass på vars axlar kapitalismen vilar. Därmed har bourgeoisien också förlorat själva sitt existensberättigande i samhället. Om bourgeoisien inte kan vara kulturbärare, vad ska den då vara bra för?
La charm discret de la bourgeoisie? Icke! Bourgeoisien är varken diskret eller charmig längre.
.
måndag 22 mars 2010
Borgerlighetens förlorade ideal
Man blir alltmer fascinerad över hur svensk borgerlighet talar om utbildning. Sällan lyser den rationella ekonomismens ideologiska hegemoni igenom så tydligt som i utbildningsdebatten. Aldrig talas det om utbildningens roll som demokratiskt fundament, aldrig talas det om kritiskt tänkande, om kultur, om kreativitet, om bildning, om mänsklighet. Det talas knappt ens om kunskap längre. Istället är det arbetsmarknadskoppling som är det alltigenom dominerande paradigmet. Reduktionismen är total: Skolan har numera en enda funktion i samhället; att fostra flitiga arbetare med adekvata kvalifikationer, samt att uppmuntra företagande och entreprenörskap.
Skolan (inklusive högskolan) ses uteslutande som en lång förberedelse för vuxenlivet, och vuxenlivet består visst bara av arbete, arbete och arbete. Ve den som har roligt i skolan! Ve den som är intresserad!
Kunskap som inte är ekonomiskt produktiv är värdelös kunskap. Allmänbildning är onyttigt; kunskap måste vara konkurrenskraftig för att ha ett existensberättigande. Kan inte kunskapen motiveras utifrån ekonomiska kalkyler kan den lika gärna skrotas.
Dagens liberalism är så fjärran den klassiska 1800-talsliberalismen att man undrar om det ens är lämpligt att benämna båda som "liberalism". Den klassiska liberalismens bildningsideal är snarast själva antitesen till dagens förhärskande utbildningsparadigm.
Pinsamt värre blev det när Svenskt näringsliv för någon vecka sedan lyckades göra en omedveten parodi på hela det borgarliga utbildningsparadigmet. I en rapport som släpptes häromsistens beklagades det att många studenter efter fullbordad utbildning inte snabbt nog lyckades få adekvata jobb som motsvarade deras specifika kvalifikationer. Svenskt Näringsliv drog då den bisarra slutsatsen att tusentals ungdomar utbildar sig "i onödan"! Svenskt näringsliv, svensk borgerlighets främsta och mest högjudda megafon, tycker alltså på fullaste allvar att kunskap kan vara onödig och onyttig, och per automatik blir onödig om den inte omedelbart sätts till användning i ekonomiskt produktiv verksamhet. Kunskap har alltså inget som helst egenvärde utanför den strikt ekonomiska sfären.
Som Adorno en gång uttryckte det (fritt citerat ur huvudet); utbildningen har reducerats till den grad att dess roll nu endast består i att öka arbetskraftens bytesvärde på arbetsmarknaden.
Liberalismen är i sanning en degenererad ideologi. Korrumperad av mammon har den förfallit till en förkrympt blindtarm, en patetisk skugga av sin forna intellektuella briljans. Var är nutidens vulgärliberalisms svar på Weber, Kant och Tocqueville?
Numera fungerar liberalismen endast som en kvasispirituell fasad för den råa kapitalismen. Liberalismen har kastat ut all ideologisk barlast, kvar är vara simpel ekonomism. Var är idealen? Var är utopin? Av strävan att blidka sin mecenat, av rädsla att inte bita den hand som föder den, har liberalismen kastat ut barnet med badvattnet. Av den klassiska liberalismen är ingenting kvar annat än ett ihåligt ekande skal.
Borgerligheten kunde förr vara såväl distingerad som sofistikerad. Idag är den blott vulgär.
Det är nästan så att man i detta vakuum till och med saknar den gamla goda konservatismen.
Man blir alltmer fascinerad över hur svensk borgerlighet talar om utbildning. Sällan lyser den rationella ekonomismens ideologiska hegemoni igenom så tydligt som i utbildningsdebatten. Aldrig talas det om utbildningens roll som demokratiskt fundament, aldrig talas det om kritiskt tänkande, om kultur, om kreativitet, om bildning, om mänsklighet. Det talas knappt ens om kunskap längre. Istället är det arbetsmarknadskoppling som är det alltigenom dominerande paradigmet. Reduktionismen är total: Skolan har numera en enda funktion i samhället; att fostra flitiga arbetare med adekvata kvalifikationer, samt att uppmuntra företagande och entreprenörskap.
Skolan (inklusive högskolan) ses uteslutande som en lång förberedelse för vuxenlivet, och vuxenlivet består visst bara av arbete, arbete och arbete. Ve den som har roligt i skolan! Ve den som är intresserad!
Kunskap som inte är ekonomiskt produktiv är värdelös kunskap. Allmänbildning är onyttigt; kunskap måste vara konkurrenskraftig för att ha ett existensberättigande. Kan inte kunskapen motiveras utifrån ekonomiska kalkyler kan den lika gärna skrotas.
Dagens liberalism är så fjärran den klassiska 1800-talsliberalismen att man undrar om det ens är lämpligt att benämna båda som "liberalism". Den klassiska liberalismens bildningsideal är snarast själva antitesen till dagens förhärskande utbildningsparadigm.
Pinsamt värre blev det när Svenskt näringsliv för någon vecka sedan lyckades göra en omedveten parodi på hela det borgarliga utbildningsparadigmet. I en rapport som släpptes häromsistens beklagades det att många studenter efter fullbordad utbildning inte snabbt nog lyckades få adekvata jobb som motsvarade deras specifika kvalifikationer. Svenskt Näringsliv drog då den bisarra slutsatsen att tusentals ungdomar utbildar sig "i onödan"! Svenskt näringsliv, svensk borgerlighets främsta och mest högjudda megafon, tycker alltså på fullaste allvar att kunskap kan vara onödig och onyttig, och per automatik blir onödig om den inte omedelbart sätts till användning i ekonomiskt produktiv verksamhet. Kunskap har alltså inget som helst egenvärde utanför den strikt ekonomiska sfären.
Som Adorno en gång uttryckte det (fritt citerat ur huvudet); utbildningen har reducerats till den grad att dess roll nu endast består i att öka arbetskraftens bytesvärde på arbetsmarknaden.
Liberalismen är i sanning en degenererad ideologi. Korrumperad av mammon har den förfallit till en förkrympt blindtarm, en patetisk skugga av sin forna intellektuella briljans. Var är nutidens vulgärliberalisms svar på Weber, Kant och Tocqueville?
Numera fungerar liberalismen endast som en kvasispirituell fasad för den råa kapitalismen. Liberalismen har kastat ut all ideologisk barlast, kvar är vara simpel ekonomism. Var är idealen? Var är utopin? Av strävan att blidka sin mecenat, av rädsla att inte bita den hand som föder den, har liberalismen kastat ut barnet med badvattnet. Av den klassiska liberalismen är ingenting kvar annat än ett ihåligt ekande skal.
Borgerligheten kunde förr vara såväl distingerad som sofistikerad. Idag är den blott vulgär.
Det är nästan så att man i detta vakuum till och med saknar den gamla goda konservatismen.
lördag 20 mars 2010
Minns att jag varnade för DN:s nya nya chefredaktör och dito VD, Gunilla Herlitz. Inte visste jag att jag skulle få så rätt, så snart. Nu ska DN, i sitt försök att dränka allt vad kultur heter, visst göra sig av med Stefan Jonsson, en av Sveriges främsta intellektuella och skarpaste skribenter, och därtill en oböjlig fritänkare och samhällskritiker. Stefan Jonsson är såväl klok som obekväm, och det får man definitivt inte vara.
Svensk dagspress kanske vassaste penna får sparken; den liberala hegemonin jublar unisont. Må Gunilla Herlitz och familjen Bonnier brinna.
Svensk dagspress kanske vassaste penna får sparken; den liberala hegemonin jublar unisont. Må Gunilla Herlitz och familjen Bonnier brinna.
fredag 19 mars 2010
"Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år, när de som går i pension ser vad vi gjort".
Göran Persson om privatiseringen av pensionssystemet, dvs. precis den privatisering som han själv drev igenom.
Göran Persson om privatiseringen av pensionssystemet, dvs. precis den privatisering som han själv drev igenom.
torsdag 18 mars 2010
Chomsky vs. Foucault
Chomsky debatterar med Foucault! Utopiska begrepp om rättvisa och den mänskliga naturen konfronteras med kritisk socialkonstruktivism. Foucault må ha rätt i princip, men Chomsky vinner på konkretion och relevans.
Anton!
Apropå din hajp av Landet Brunsås:
- Varför förklarar dom allt som har med svensk matkultur att göra med att "Sverige var så fattigt en gång i tiden"? Det är ju världens mest banala förklaring! Alla länder har ju varit lika fattiga som Sverige var före industrialiseringen.
- Varför tillåter man David Eberhard uttala sig i programmet? Han är ju fascist ut i fingerspetsarna.
- Varför intervjuar Lotta den där matjournalisten på en uteservering mitt i vintern när det snöar?
- Varför framför Lotta helt grundlösa hypoteser som om de vore absoluta sanningar? Typ "I Sverige äter vi frystorkad mat för att vi var så fattiga på 1800-talet".
- Har inte den där Lotta Sveriges mest utpräglade kuksugarläppar? Jag tycker nästan att det är provokativt att hon tillåts medverka i tv.
- Varför har den där Snook-snubben fått göra vinjetten till programmet? Stör inte det dig med tanke på ditt hipster-hat?
- Erik Haag är ju helfestlig!
Apropå din hajp av Landet Brunsås:
- Varför förklarar dom allt som har med svensk matkultur att göra med att "Sverige var så fattigt en gång i tiden"? Det är ju världens mest banala förklaring! Alla länder har ju varit lika fattiga som Sverige var före industrialiseringen.
- Varför tillåter man David Eberhard uttala sig i programmet? Han är ju fascist ut i fingerspetsarna.
- Varför intervjuar Lotta den där matjournalisten på en uteservering mitt i vintern när det snöar?
- Varför framför Lotta helt grundlösa hypoteser som om de vore absoluta sanningar? Typ "I Sverige äter vi frystorkad mat för att vi var så fattiga på 1800-talet".
- Har inte den där Lotta Sveriges mest utpräglade kuksugarläppar? Jag tycker nästan att det är provokativt att hon tillåts medverka i tv.
- Varför har den där Snook-snubben fått göra vinjetten till programmet? Stör inte det dig med tanke på ditt hipster-hat?
- Erik Haag är ju helfestlig!
tisdag 16 mars 2010
måndag 15 mars 2010
söndag 14 mars 2010
Kollektiv skuld
Det är intressant hur det förväntas att muslimer som grupp aktivt ska ta avstånd från dom där tomtarna som verkar ha planerat att döda Lars Vilks. Som om samtliga världens sisådär en miljard muslimer på något sätt har varit delaktiga i komplotten.
Maken på kollektiv skuldbeläggning, och därtill essentialistisk människosyn, får man leta efter. Jag undrar när jag, i egenskap av protestantiskt kristen (eller tillhörande den protestantiskt kristna kultursfären), måste börja ta avstånd från vad den amerikanska evangeliska tokhögern hittar på. Borde jag börja be om ursäkt för att ett gäng protestanter mördar abortläkare på andra sidan Atlanten?
-
Jag läser just nu en kursbok där översättaren konsekvent "översätter" engelskans common sense med just common sense. Och detta alltså i påbjuden kurslitteratur, utgiven av Studentlitteratur!
Det är intressant hur det förväntas att muslimer som grupp aktivt ska ta avstånd från dom där tomtarna som verkar ha planerat att döda Lars Vilks. Som om samtliga världens sisådär en miljard muslimer på något sätt har varit delaktiga i komplotten.
Maken på kollektiv skuldbeläggning, och därtill essentialistisk människosyn, får man leta efter. Jag undrar när jag, i egenskap av protestantiskt kristen (eller tillhörande den protestantiskt kristna kultursfären), måste börja ta avstånd från vad den amerikanska evangeliska tokhögern hittar på. Borde jag börja be om ursäkt för att ett gäng protestanter mördar abortläkare på andra sidan Atlanten?
-
Jag läser just nu en kursbok där översättaren konsekvent "översätter" engelskans common sense med just common sense. Och detta alltså i påbjuden kurslitteratur, utgiven av Studentlitteratur!
lördag 13 mars 2010
onsdag 10 mars 2010
Högskoleverkets nya rapport visar att arbetsmarknaden ser mörk ut för nyutexaminerade ekonomer och jurister. Äntligen faller Guds dom över dessa förbannade karriärister. Statusjägarna kommer finna sig kräla i precis det träsk som de bespottat och hånat i alla dessa år. Det ska fan inte löna sig att göra karriär.
För övrigt anser jag att Lars Vilks är en pajas och en bekräftelsesökande dussinkonstnär. En mediekåt, uppblåst nolla. Inte för att det är rätt att mordhota någon bara för att vederbörande råkar vara en nolla, men ändå.
Jag ifrågasätter inte hans rätt, jag ifrågasätter hans motiv och hans anspråk på martyrstatus.
För övrigt anser jag att Lars Vilks är en pajas och en bekräftelsesökande dussinkonstnär. En mediekåt, uppblåst nolla. Inte för att det är rätt att mordhota någon bara för att vederbörande råkar vara en nolla, men ändå.
Jag ifrågasätter inte hans rätt, jag ifrågasätter hans motiv och hans anspråk på martyrstatus.
tisdag 9 mars 2010
jag tycker ni ska lyssna på DOM. lite ojämna, men burn bridges, jesus och rude as jude är alla njutbara.
DOM
sen är think about life's låt havin' my baby en himla måbralåt såhär i den mer eller mindre meningslösa menlösheten
Mitt 1848
Jag har bestämt mig. Det blir inge mer badminton. Inte som nu. Nästa helgs tävling blir den sista inom överskådlig framtid. Jag drömmer om sommaren, om att ta en cigg i rutschkanan här utanför G8E.
måndag 8 mars 2010
Idag - tecken på liv
Ett par timmar av ljus och värme. Ett par ljumma timmar. Blir det bara sommar, eller fler av dessa ljumma, mänskliga timmar så man får uppslukas av livet och glömma detsamma. Känna istället för att förnimma? Så man slipper, att i förväg slukas av framtiden. Ta mig till åskväder och regnbågar.
Kroppen själens fängelse
Har p.g.a. överansträngning en andra gång skadat knät (till följd av så mycket nyfiket promenerande), och därför försatts i en djävulsk rävsax; utan promenad ingen sömn, utan sömn ingen vidare tankeaktivitet under dagen, och om jag väl ändå skulle promenera, blir skadan värre och min planerade resa kanske måste skjutas på framtiden. Vad i helvete ska jag ta mig till? Och de skrattretande sömntabletterna jag köpte är ju bara retsamma; istället för att somna ligger jag som ett tårögd våp, går på toa fem gånger och äter tre mackor innan jag allmänt förtvivlad efter ett par timmar slutligen somnar.
Om jag vann på lotto skulle jag a) köpte en kateter, b), köpa en sondmatarmaskin och c) anställa en livläkare som kunde skriva ut människovärdiga sömnmedel samt vara intellektuellt bollplank.
Om jag vann på lotto skulle jag a) köpte en kateter, b), köpa en sondmatarmaskin och c) anställa en livläkare som kunde skriva ut människovärdiga sömnmedel samt vara intellektuellt bollplank.
söndag 7 mars 2010
Another saturday night and I ain't got nobody
Med P-O
könet och döden och klådan
i badet
pungen är redan en gammal mans
den går från barndom till ålderdom
direkt
obarmhärtigt
förebådande
själv hoppas man fortfarande på ungdomen
en cigarett
som livet självt
ljuvlig och fatal
långsam och snabb
långsam endast för att man märker tidens gång
den mäter
då går den bara så fort som man brukar föreställa sig
annars snabbare
man märker ju inte
sedan förgås även cigaretten
som ögonblicken gör
lämnar endast aska
aska, kol eller jord
könet och döden alltså
och klådan
Det här är bara en kort återgivelse av det geniala mina tankar formulerade i badet av vilka, som ju tydligt framgår, ingenting blev kvar. Fragment, värdelösa antydningar. Så typiskt för vår tid. Va fan. Ranelid säger i alla falla "jag" där jag säger "man".
lördag 6 mars 2010
avbön
Har haft ett par ångestduschar sedan första kvällen i Berlin när E.L. var samtalsämnet och jag av nån outgrundlig anledning - troligen på grund av brist på uppmärksamhet - liknade mig vid henne, och visserligen med viss rätt påpekade likheter mellan henne och mig, men bara med viss rätt, för även om jag även då var ambitiös, hoppas jag att jag inte uppfattades av Er, såsom hon uppfattades. Om Ni förstår vad jag menar...
Varför ångrar jag ofta det jag sagt - femton minuter efter att jag sagt det?
Varför minns Milky allt jag någonsin sagt?
Vilken ironi, att en av mina bästa vänner samtidigt är en av mina potentiellt farligaste fiender!
Varför ångrar jag ofta det jag sagt - femton minuter efter att jag sagt det?
Varför minns Milky allt jag någonsin sagt?
Vilken ironi, att en av mina bästa vänner samtidigt är en av mina potentiellt farligaste fiender!
fredag 5 mars 2010
torsdag 4 mars 2010
To. Li.s visdomsord
Tillvaron är ju laddad med något som måste beskrivas som gudomligt. Sen måste varje människa söka det system, det paradigm som talar till dem. Pascal har uttryckt det som att anta vadet. Det är intellektuell slapphet att inte bearbeta dessa frågor och jag har fösökt att anta vadet.
Fler står att finna i denna fina intervju:
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/lindgren-soker-meningar_49041.svd
Jag hatar hipsters; men ni har väl inte "missat" Skriet? Sveriges nästbästa singular-bestämd-form-band. Tror jag!
Fler står att finna i denna fina intervju:
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/lindgren-soker-meningar_49041.svd
Jag hatar hipsters; men ni har väl inte "missat" Skriet? Sveriges nästbästa singular-bestämd-form-band. Tror jag!
TV-tips!
Mauros & Pluras kök 2200 på TV8
"Lena Philipsson och Håkan Hellström kommer på besök. De skrålar om liv och karriär till sent in på småtimmarna. Det blir en stenhård tävling i gissa riffet mellan Håkan och Lena."
Mina förväntningar är skyhöga.
"Lena Philipsson och Håkan Hellström kommer på besök. De skrålar om liv och karriär till sent in på småtimmarna. Det blir en stenhård tävling i gissa riffet mellan Håkan och Lena."
Mina förväntningar är skyhöga.
Jag publicerade mig förresten i VK idag:
Alliansens utbildningspolitik ökar den klassmässiga segregeringen
Det är väl inte världen roligaste artikel, och den avslutande delen (den om hur VSF vill förändra utbildningspolitiken) tar jag inget ansvar för. Märk också att artikeln är en replik, och ska förstås i ljuset av detta. Vidare tog sig VK friheten att klippa och stryka ganska fritt i den av oss inskickade texten. Det som publicerades ovan är således en stympad version, vilket även märks på dispositionen och det dåliga språkliga flytet.
Men i alla fall!
Alliansens utbildningspolitik ökar den klassmässiga segregeringen
Det är väl inte världen roligaste artikel, och den avslutande delen (den om hur VSF vill förändra utbildningspolitiken) tar jag inget ansvar för. Märk också att artikeln är en replik, och ska förstås i ljuset av detta. Vidare tog sig VK friheten att klippa och stryka ganska fritt i den av oss inskickade texten. Det som publicerades ovan är således en stympad version, vilket även märks på dispositionen och det dåliga språkliga flytet.
Men i alla fall!
onsdag 3 mars 2010
Om postpolitik och hyckleri
Efter en, förvisso ytlig, läsning av Chantal Mouffe kom jag till insikt rörande den där våldtäktsanklagade f.d. polischefen som blev så uppmärksammad för någon månad sedan. I den efterföljande debatten har det hävdats att karln var en simpel hycklare, och man har fascinerats över hur han kan ha levt ett sådant vidunderligt dubbelliv (våldtäktsman och jämställdhetsivrare på samma gång?! hur är det möjligt?). Psykologer har kallats in för att spekulera kring detta synbarligen sjuka sinnes beskaffenhet.
Som brukligt är har det faktiskt intressanta med hela historien gått alla förbi. Att vissa män är våldtäktsmän är ju ingalunda något nytt, och att män med makt gärna missbrukar denna makt, i synnerhet gentemot kvinnor, är heller knappast förvånande.
Det fascinerande med historien är såklart den uppenbara diskrepansen mellan polischefens offentliga roll såsom jämställdhetsguru och samme mans kriminella privatliv. Detta har framställts som någonting absurt, omöjligt att förstå. Det är givetvis fel.
Vad som synbarligen förefaller vara en enskild individs groteska hyckleri är i själva verket en oundviklig konsekvens av vår tids postpolitiska tillstånd. När en i grunden politisk fråga såsom feminism och jämställdhet avpolitiseras och förvandlas till en tom dogm som alla förväntas instämma i, går också frågans specifikt politiska innebörd förlorad. När den politiska sfären går från att vara en arena för konflikt och motsättningar, till att bli ett mjukt, behagligt rum för kollektivt ryggdunkande och förutbestämd konsensus, blir politiken med nödvändighet också apolitisk, och därmed också värdelös.
När feminismen, i klassisk liberal anda, så att säga "kidnappas", och ideologiskt institutionaliseras uppifrån genom statliga påbud utan egentligt innehåll, döljs de faktiska motsättningar som från början ligger till grund för just feminismen. Den ideologiska kidnappningen innebär egentligen bara att en officiell potemkinkuliss har byggts upp för att skyla över samhällets faktiska intressemotsättningar; konflikterna, motsättningarna och förtrycket bubblar med ominskad styrka där bakom kulissen. Att genom officiella påbud tvinga folk att predika en lära de inte tror på, samtidigt som man helt oblygt tillåter de grundläggande orättvisorna att reproduceras, är som att försöka släcka ett brinnande hus med ordsalvor istället för med vatten. Endast en idealistisk liberal kan vara så naiv.
I freudianska termer är hela historien ett klassiskt exempel på hur överjagets sfär svävar alltför långt bort från dess undermedvetna bas. Diskrepansen är ofrånkomlig; konflikten måste upp till ytan.
När alla är feminister är ingen det; ordet förlorar helt enkelt sin innebörd. Politik handlar om kamp, inte konsensus. Reella konflikter försvinner inte bara för att man låtsas som att de gör det. Detta är bakgrunden till vad som inledningsvis förefaller vara en sjuk individs hyckleri. Problemet är att hyckleriet inte ligger så mycket i hans enskilda handlingar, utan i den samhälleliga kontext som skenheligt söker dölja denna konflikt.
Historien om den våldtäktsanklagade polischefen är således den postpolitiska politikens ofrånkomliga ironi.
Efter en, förvisso ytlig, läsning av Chantal Mouffe kom jag till insikt rörande den där våldtäktsanklagade f.d. polischefen som blev så uppmärksammad för någon månad sedan. I den efterföljande debatten har det hävdats att karln var en simpel hycklare, och man har fascinerats över hur han kan ha levt ett sådant vidunderligt dubbelliv (våldtäktsman och jämställdhetsivrare på samma gång?! hur är det möjligt?). Psykologer har kallats in för att spekulera kring detta synbarligen sjuka sinnes beskaffenhet.
Som brukligt är har det faktiskt intressanta med hela historien gått alla förbi. Att vissa män är våldtäktsmän är ju ingalunda något nytt, och att män med makt gärna missbrukar denna makt, i synnerhet gentemot kvinnor, är heller knappast förvånande.
Det fascinerande med historien är såklart den uppenbara diskrepansen mellan polischefens offentliga roll såsom jämställdhetsguru och samme mans kriminella privatliv. Detta har framställts som någonting absurt, omöjligt att förstå. Det är givetvis fel.
Vad som synbarligen förefaller vara en enskild individs groteska hyckleri är i själva verket en oundviklig konsekvens av vår tids postpolitiska tillstånd. När en i grunden politisk fråga såsom feminism och jämställdhet avpolitiseras och förvandlas till en tom dogm som alla förväntas instämma i, går också frågans specifikt politiska innebörd förlorad. När den politiska sfären går från att vara en arena för konflikt och motsättningar, till att bli ett mjukt, behagligt rum för kollektivt ryggdunkande och förutbestämd konsensus, blir politiken med nödvändighet också apolitisk, och därmed också värdelös.
När feminismen, i klassisk liberal anda, så att säga "kidnappas", och ideologiskt institutionaliseras uppifrån genom statliga påbud utan egentligt innehåll, döljs de faktiska motsättningar som från början ligger till grund för just feminismen. Den ideologiska kidnappningen innebär egentligen bara att en officiell potemkinkuliss har byggts upp för att skyla över samhällets faktiska intressemotsättningar; konflikterna, motsättningarna och förtrycket bubblar med ominskad styrka där bakom kulissen. Att genom officiella påbud tvinga folk att predika en lära de inte tror på, samtidigt som man helt oblygt tillåter de grundläggande orättvisorna att reproduceras, är som att försöka släcka ett brinnande hus med ordsalvor istället för med vatten. Endast en idealistisk liberal kan vara så naiv.
I freudianska termer är hela historien ett klassiskt exempel på hur överjagets sfär svävar alltför långt bort från dess undermedvetna bas. Diskrepansen är ofrånkomlig; konflikten måste upp till ytan.
När alla är feminister är ingen det; ordet förlorar helt enkelt sin innebörd. Politik handlar om kamp, inte konsensus. Reella konflikter försvinner inte bara för att man låtsas som att de gör det. Detta är bakgrunden till vad som inledningsvis förefaller vara en sjuk individs hyckleri. Problemet är att hyckleriet inte ligger så mycket i hans enskilda handlingar, utan i den samhälleliga kontext som skenheligt söker dölja denna konflikt.
Historien om den våldtäktsanklagade polischefen är således den postpolitiska politikens ofrånkomliga ironi.
tisdag 2 mars 2010
Dino Haag
, Erik Haags son, gör entré och fullständigt knäcker i senaste avsnittet av nivetvilken-TV-serie.
Henrik Schyffert var visserligen bäst - jag grät av skratt när han talade om den italienska ostkärringen.
Jag vädjar till er: gå inte miste om SVTs bästa satsning sedan Anki!
"Henrik Schyffert är självgod bla bla bla" - Håll käften, Ivar!
Henrik Schyffert var visserligen bäst - jag grät av skratt när han talade om den italienska ostkärringen.
Jag vädjar till er: gå inte miste om SVTs bästa satsning sedan Anki!
"Henrik Schyffert är självgod bla bla bla" - Håll käften, Ivar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
