hej allihopa, ivar här!
tänkte bara önska alla en glad midsommar!
jag kommer inte kunna åka upp innan typ augusti - och då vette fan om ja orkar - men det hade varit epsikt som fan att samma stråla typ lite söder ut nån gång under juli!
gunnar du snackade om att du skulle söderöver minns jag!
nu ska jag gå och grilla bort mitt vemod över att inte kunna vara i stugan och fira midsommar!
fred ut!

Cyklat hem igen, i regn igen. Det är som att det alltid ska regna vid stängning i den här stan. När andra lång stänger ner och folk myllrar ut, redan vid ett, det är synd men kanske lika bra så som vi är. Vad jag stod på hela vägen hem, och väl hemma; på med Closing Time. Regnet i ansiktet, på en gång tungt och lätt, en trött man vid en hållplats men med sportbag. Dessförinnan på kronan, skansens. Varmt men skumt ute, tjugo grader långt in på kvällen. Somliga vek av, vi vek in på publik; poffe, chrille och jag. Skålade som i förbifarten, mer hann vi inte med. På söndag kommer jag. Och; jag vill ha allt

Borgerlighetens endimensionella tänkande når nya höjder. Barnfattigdomen har visst blivit en het potatis, och föga förvånande börjar den borgerliga megafonen ropa ut "arbete!" som vore det en universalmedicin.

Att barn är fattiga beror givetvis på att deras föräldrar är fattiga, så frågan som måste ställas är; hur motverka föräldrars fattigdom? Det stämmer visserligen att arbete alltsomoftast är en förutsättning för att undvika fattigdom (den parasiterande minoritet som lever på ägande är givetvis undantaget från den regeln), men det är ingalunda tillräckligt. Lejonparten av de fattiga barnen lever i familjer med en ensam försörjare, vilket i praktiken är liktydigt med en ensamstående mor. Fattiga barn är alltså i regel konsekvensen av en fattig ensamstående mor.

Så låt oss omformulera frågan; hur motverka ensamstående mödrars fattigdom? Jag roade mig med att kolla upp lite statistik rörande ämnet.

Första kolumnen visar fattigdomsgraden innan skatter och transfereringar, den andra visar motsvarande men efter skatter/transfereringar, och den tredje visar hur mycket fattigdomsgraden minskar från kolumn ett till kolumn två, dvs. ett mått på socialpolitikens effektivitet.

Före trans fereringar

Efter trans.

Reduktion

Sweden	52.3	6.7	87.2
Norway	63.7	13.1	79.4
Denmark	49.9	12.4	75.2
Finland	43.7	4.5	89.7
Mean	52.4	9.2	82.9
Austria	49.2	27.5	44.1
Belgium	48.6	9.2	81.1
Netherlands	78.4	25.4	67.6
Germany	49.9	28.4	43.1
France	47.1	23.7	49.7
Switzerland	40.7	14.1	65.4
Mean	52.3	21.4	58.5
Australia	74.6	41.9	43.8
Canada	61.3	41.7	32.0
Ireland	81.1	40.6	49.9
UK	81.4	40.5	50.2
USA	62.3	49.3	20.9
Mean	72.1	42.8	39.4
Grand Mean	59.8	26.4	50.7

Sådärja. Vilka lyckas bäst? Och varför lyckas dom bäst? Sett till arbetsinkomst innan skatt så är fattigdomen nästan lika hög i Skandinavien som i övriga Västvärlden, men genom generösa (eller före detta generös; siffrorna är från 90-talet) sociala transfereringar och välfärdsinrättningar lyckas de skandinaviska (socialdemokratiska) länderna få ner fattigdomsgraden till en tredjedel av genomsnittet bland jämförda länder. För att citera artikelförfattarna: "Generous welfare states are clearly effective in reducing poverty among single mothers through transfers."

Och för att citera mig själv: "de länder som lyckas i särklass bäst med att motverka ensamstående mödrars fattigdom också är de länder där politiken både främjar förvärvsarbete och erbjuder komplementärt understöd."

Statistiken är tagen från "The Politics of Women's Economic Independence" (2009) av Huber et. al. men det finns hur mycket övrig forskning som helst som stödjer dessa slutsatser.

Kontentan av det hela är att borgerligheten består av ett gäng ideologiskt likriktade och endimensionellt tänkande Timbroidioter som inte vet vad dom pratar om. Välfärdsstaten äger, punkt.

Hej pojkar!

Livet har sin gång. Jag sitter i köket med en ljummen Andersson och läser Knausgård, fönstret står öppet. Det är fantastiskt bra, alltihop. Det är inte lika varmt som hos er eller i Happis men att det är sommar går inte att ta miste på. I onsdags träffade jag Erik Erlanson på andra långgatan, det blev en fin kväll. Det var han som kom fram till mig, han sa att han tog det på jeansjackan, att det var jag. Igår tog jag det lugnt, var till och med ute och sprang, och helnykter hela dagen. Ikväll blir det andra takter, fast tränat har jag ändå gjort. Annars har det varit mest power pop under dagen, faktiskt. Det känns som somrigt. Här är en pärla till singel, tydligen det enda de nånsin släppt.

Famous Players - Who's kissing you 7" (1980)

Redan nästa helg kommer jag upp igen. Livet inte bara har sin gång, fort går det också.