tjena grabbar här poserar man med henke va...

hälsningar från gbg


http://www.djungeltrumman.se/BlogContent/82/images/medium/79458.jpg

Kan man inte se Juholts fall som det mest renodlade exemplet på en självuppfyllande profetia? Utan att ta ställning till huruvida avgångskraven har varit legitima eller ej, så har "Juholtskritiken" varit av ganska besynnerlig karaktär; kritiken har nämligen endast undantagsvis gått bortom konstaterandet att "situationen är ohållbar", förtroendet är kört i botten", "Juholt är bränd" osv.
Kritikerna, såväl de socialdemokratiska som de borgerliga, har anmärkningsvärt sällan haft något konkret artilleri att rikta mot Juholt. Man har liksom använt mediedrevet som sådant som ett värn att gömma sin egen princip- och substanslösa hållning bakom. "Jag tar inte ställning mot Juholt som partiledare, men det är uppenbart att han inte kan sitta kvar i dagens klimat när alla andra saknar förtroende för honom". Och när denna, onekligen ganska fega, floskel upprepats av tillräckligt många - inte minst av högt uppsatta socialdemokrater som själva inte erbjuder något alternativ - så blir kritiken såklart självuppfyllande. Men i botten finns som sagt uppseendeväckande lite att ta fasta på.

Min telefon har lagt ner totalt. Om ni vill nå mig (snälla, jag gör jättegärna nåt imorgon!) så är jag anträffbar på bjorn.hogberg@hotmail.com. Eller så kan ni komma förbi hemma hos mig, det vore ännu trevligare. Kommer väl hem senast till helgmålsringningen skulle jag tro.
Jag tog både New York och Sankt Petersburg på 10.

Ett praktexempel på att skillnaden mellan idioti och genialitet är hårfin.

Jag har kollat igenom en hel del gamla inlägg. Och det har faktiskt gett mig lite perspektiv. Man har ju på vissa sätt inte förändrats särskilt mycket – även då skrev man lite pinsamma grejer, en del lyckade också, man mådde dåligt ibland, men man hade också kul.

Samtidigt som man har utvecklats som person. Jag tänker i alla fall att jag har det. Kanske är det för att jag till grunden är optimist.

Men när ångesten drabbar en tycker jag att allt känns så oerhört definitivt. Då kan å﷽﷽﷽﷽﷽﷽﷽﷽s av ag tror ändå på uske är det för att jag till grunden är optimist. Men ibland när jag drabbas av ag tror ändå på udet vara skönt att ha en sådan konkret dokumentation av ens liv att blicka tillbaka på. Så man kanske förstår lite bättre vem man har varit och varför man blivit som man är.

P.S Har inte köpt en snusdosa på snart en månad! (Vill inte vara en absolutist, men ändå skönt att inte vara beroende) D.S

apropå öppna dörrar och lite trängre dörrar

Hej alla!
Jag tänkte lite på kvällens diskussion, det påminde om när man kniper runt förhuden (de som har en sådan) för att hindra ett enträget flöde från en brådskande blåsa. Alltså något oavslutat.
Jag tänkte apropå detta med öppna dörrar, och vid en närmare rundsurfning på DN lägger jag märke på en annan artikel, signerad ekonomen Lars Calmfors. (Jag skjuter redan här in en brasklapp och virrar måhända bort mig eftersom mina kunskaper om ekonomi är tragiskt nog obefintliga, detta är ju trots allt - uppenbarligen - en ekonomiblogg.) Det intressanta är först och främst att Calmfors faktiskt skriver att S, alltså någon form utav vänsterrörelse, har ett intressant förslag rörande den ekonomiska politiken (jävla waidelich, han verkar ju faktiskt sämst och förstör mest, hursomhelst, jag gillar juholt - han läser ju litteratur och lyssnar nog inte på Eric Saade). Poängen är detta att efter många månader av konstant krisrapportering om sossarna, skriver en erkänt kunnig skribent att det nog ändå finns något halmstrå att gripa efter. Det monumentala hat, som Bengt Ohlsson absolut nu kommer underblåsa, som inom vissa led står att finna på internet, främst i from av idiotiska kommentarer på artiklar, verkar inte visas i kommentarsfälten på Calmfors' artikel, helt enkelt eftersom den intellektuella nivån är högre.
Jämför då hur kommentarerna har närmast exploderat till Herr Ohlssons artikel. Analysen är kanske att nivån på Bengt Ohlsson artikel är alldeles för låg, och även fast det finns en viss mån av relevans, detta vidhåller jag starkt, i hans möjliga synpunkt, försvinner den i något som kanske är, kanske bara uppfattas, populistiskt. Jag orkade självklart inte läsa kommentarerna, vi vet nog alla vad som skrivs i stort, men den jag läste använda den breiviska termen "kulturmarxister" - och mer behöver inte tilläggas.
Kanske är det så att Bengt Ohlssons artikel istället endast skulle skickas runt som ett ilsket brev till alla i hans vänstersnäva kulturkrets? Istället för att basuneras ut på internet med tillhörande stalinismdoftande illustration?
Jag vet inte.
Klockan är mycket.
Skriv något svar.
A´lea iacta est

Mozarella är gjort av buffelmjölk. Kongenialt visst?

saxat från DN
"Även pojkens 8-åriga syster, som också skrivit brev till Fredrik Reinfeldt, har fått svar. Hon undrar om statministern kan fråga Eric Saade om han kan komma till hennes skola och uppträda, men det skriver statsministern att han inte kan hjälpa till med. I stället hänvisar han till artistens hemsida.

Reinfeldt tillägger att flera av hans kollegor har barn som är väldigt förtjusta i honom, och att han själv uppskattar Saades musik.

"Hans låt i förra årets melodifestival var riktigt bra och det var kul att han vann", skriver Fredrik Reinfeldt."

vilken mes han är.