Jag kom att tänka på En socialists försvarstal, Antons. Någonstans ifrån att kunna vara osympatisk, jag alltså, fastän ansatsen att vara människovän falla in i förakt mot den människofientlighet som finns i nästan allt, överallt. Och att gå vilse i det där jonglerandet, bollarna far omkring och snurrar runt, man tappar en, tar upp en annan. Färgerna rörs omkring och nyanserna går upp i varann, eller försvinner ur blickfånget.
Vilken bra text det var, det där försvarstalet!
http://grabbarochjargong.blogspot.se/2009/09/en-socialists-forsvarstal.html