Jag vill spendera dagar längs 363an, ända upp mellan bergen. Jag vill se Lappland, inom Norrbottens län. Det borde jag göra. Sånt som Moskosel, åtminstone.
I övrigt skärpning, som vanligt. Läsa, skriva, sjunga. Ständiga konfliktlinjen mellan att acceptera sig själv och tillvaron, för att överhuvudtaget orka med, respektive ambitioner att göra något-vara något, också för att orka med.
Frida Hyvönen, Kvinnor och barn.
En framtida klassiker i min värld, det är jag övertygad om. Utstuderat elegant, samtidigt autentiskt. Och så himla bra melodier och sång, varenda låt.
Jukka Nousiainen - Jukka Nousiainen*
Råbra, vackert och intressant.
The Cowboys - Vol 4. https://www.youtube.com/watch?v=E_Zie_hy1zk&feature=youtu.be
Punk i bästa mellanvästerntradition - rocknroll, stundtals garageinfluerad. Tänk om Norsjö och Malå och Åsele, den västerbottniska mellanvästern för sen kommer Guldkusten-fjällen för alla med diverse säsongskort. Först, i början av året, gavs ett självbetitlat album ut som visade sig bestå av utsnitt från kassettvolymer 1-3, bandet påstods eller antogs också vara nedlagt men i december kom ändå en ny. Det låter lika bra men som helhet är kvaliteten jämnare, inte minst tack vare att de lugnare låtarna inte längre tillhör de svagare, möjligen tvärtom.
Hurula - Vapen till dom hopplösa
Jag gillar det råare ljudet klart bättre än förra skivans. Ont som jag är helt fantastisk och Kom över nu ett mästerverk, det går också att nämna fler, som Åtta trappor till exempel. Öppningsspåret och dess namn är dock ett minus i min bok och jag tycker i runda slängar bara att hälften av låtarna närmar sig den där mästerliga klassen. Sammanfattningvis vore det svårt att inte ge skivan en femma men det är lika svårt att inte jämföra med hur det skulle kunna vara.
Joni Ekman, genius mind, i år har han släppt två riktiga album, i olika namn samtidigt som fuck rekords
soundcloud-sida erbjuder ett ständigt flöde av nya låtar respektive
artistnamn (till exempel Punk Ekman, Joni Ekmanin Skooteri, Joni Ekman
Revival). För övrigt är han också inblandad i ett Juice Normaali (från
storheterna Juice Leskinen och Eppu Normaali). Låtarna av Joni &
Ville är de allra bästa på soundcloud, särskilt Se on fakta - en av
mina absoluta favoriter från året som var, men också den senaste,
Nähdään hautasmaalla.
Koiran Näikonen Nainen - Koiran Näikonen nainen
Joni Ekman har släppt ett antal kassetter som Koiran, det här ska vara tydligen vara inspelat 2013, före alla dessa kassettsläpp, och utgör den första lpn. Det är lika bra som KNN alltid varit, fullt av häftiga skräprökare. Jag tycker inte riktigt att det liknar något annat.
Joni Ekman - 2: Ikuisesti, Rock'n'roll
Mer samlad, lite gubbigare rocknroll i renare ljud utan att på något sätt låta stelt för det. "Evigt, rock'n'roll" översätts albumtiteln till.
Hjelle - Högst medelmåttig
Jag tycker utfallet av den
här Kal P Dal-rocken varierar lite från låt till låt men sammantaget
gillar jag det bättre än någon av Bäddats skivor, det finns trots allt
en långa radda riktigt lyckade nummer. Trehundratusen, Samma sak, Det
var bara du, Den här jävla stan, Precis tillräckligt med pengar, då
återstår balladerna som han gör så himla bra, En gång var det sommar
allra bäst.
Mike Rep and the Quotas - Hellbender (:Rare & unreleased 75-78)
Delvis snarare råballt än egentligen bra men de verkligt bra låtarna väger upp för det. Diy rocknroll som fan, lite som Stooges men närmast ligger det ändå J.T. IV, en annan outsider/underground-legend (precis som på dennes Cosmic Lightning kan det också bli lite väl mycket på de mer ösiga låtarna). Höjdpunkterna kommer mot slutets två ballader, You're so decadent/sad och särskilt Cowboy gone straight, den älskar jag. För mer sånt kan man lyssna på Tommie Jay & Mike reps The Grim-o comix sequence.
Cowboys - Cowboys
Den där samlingen jag talade om ovan och som jag också skrivit om tidigare. Blandat och ojämnt men riktigt svängigt och snyggt emellanåt.
Sleeping Beauties - Sleeping beauties
Egentligen har jag
haft svårt att skapa bestående intryck kring skivan men jag har i alla
fall försökt. Undra på om det inte börjar lossna. Det kan sägas röra
sig om ganska rak rocknroll, i stil med Stones eller ibland till och med
Dolls men det drar sedan iväg åt lite olika håll under albumets gång
och det blir bättre och bättre, särskilt de mer långsamma passagerna.
Jag är mycket förtjust i sången.
Giorgio Murderer - Holographic Vietnam War
Som
koncept föredrar jag fortsatt Buck Biloxi framför Giorgio Murderer men
han (Rob?) gör låtarna likadant, lika fantastiskt bra. "You all probably think that it's my fault that Buck Biloxi and the Fucks
will never be considered a classic band of the genre of punk, but will
instead always be thought of as some stupid novelty act, but it is
really your collective lack of imagination. Yes, fans of Buck Biloxi, I
am talking to you. I want you all to spend some serious time today
thinking about why you're wrong."
Opposite Sex - Hamlet
Ambitiöst och egensinnigt utan att vara svårlyssnat, avant-garde populärmusikmässigt på så sätt likt Velvet, i andra fall vill ju sånt gärna bli tröttsamt. Opposite Sex är från Dunedin i Nya Zeeland, litet som Umeå men med långt starkare musikaliska traditioner, de låter mörkare, mer repetetivt och lite rockigare än vad i alla fall jag annars förknippar med Dunedin/Flying nun-scenen.
Jag kan ju inte påstå att jag brukar lyssna på soul, särskilt inte ny men nu har det kommit sig att jag slagits av två likartade röster. Jag vet inte riktigt vad det handlar om, verkshöjd eller estetiskt tycke, för sång och produktion. Lite sentimentalitet kanske. Jag har vidare lite svårt att orientera mig, vet inte i vilken mån dessa skivor bör betraktas som retro, vet inte vilken betydelse det skulle ha för mig.
Charles Bradley - Ain't it a sin
Lyssna på Changes (Sabbath-cover), det räcker. Kolla också på den här videon. Och läs om honom, det är en häftig historia. Det är möjligt att hans samtliga skivor är lika bra eller bättre, fullt möjligt med tanke på att den här är väldigt ojämn, jag har dock inte hunnit så långt att jag kan jämföra dem.
Lee Fields & the expressions - Special Night
Fields album är jämfört med Bradleys (förlåt jämförande sammankoppling) klart hittigare med lite såsiga och enformiga texter men det är vackert och bra. Fina blås och körer. Weyes Blood - Front row seat to earth
Fantastiskt vacker skiva.
Kevin Morby - Singing saw
Jag har gillat hans musik lite gran hela tiden och nu låter det mycket bättre än nånsin, mer ensligt. I have been to the mountain är helt suverän i sin storslagna, lätt glåmiga, stämning och underbara Cohen-körer, till och med utgångstonen på sologitarren, faktiskt.
Jag har svårt att sluta, för avvägningen, det utgör ofrånkomligt en så abrupt gränsdragning. Det finns alltid massor, jag gillar ju till exempel Olov Antonssons skiva och Pascals likaså. Ännu hellre album av Goon Sax, Angel Olsen, Doctor Nod, David Nance (i en intervju bekände han sällsynt god smak (Peter Jefferies, Peter Laughner!) men det är förstås fusk) Chook Race och The Holiday Crowd (väldigt bra men väldigt retro, nästan genant) också.
Dessutom skulle jag gärna ha med Amateur hour, från Göteborg, vars hela skiva jag inte förmått mig betala för men likväl tar för väldigt bra. Och inte minst Small World Project som jag fram till nyligen aldrig hört talas om men deras fantastiska (särskilt, tror jag, Shelf-life) skivor kom egentligen på 90-talet och nyutgåvor vill jag egentligen inte ge mig in på. Återigen, Peter Laughner, lyssna här, det är helt otroligt bra! Hans inspelningar tangerar i mycket Rocket from the tombs' som ju också är råbra (The day the earth met...!) och som är fröet till både Pere Ubu och Dead Boys. Laugners Ain't it fun är helt vansinnigt bra, liksom Amphetamine och här finns intressant läsning av Lester Bangs rörande Laughners död.
__________________________________________________________ Mindre omfång Sheer Mag - III
Igen och fortfarande.
Suburban Homes - ...Are bored
Himla bra och fint polemisk punk, likt tidiga Buzzcocks och Television Personalities (Part time punks), förstås. Welcome to Shitsville (bäst) och Constipation har ett driv de andra låtarna saknar, vilka istället tenderar bli lite väl hoppiga.
Raring - Raring EP + Efter dig
EPn var bra, ännu bättre live, och den senaste låten, Efter dig, är suverän. The Vitamens - The Vitamens
Svinbra Kansas city R&R. Vilseledande kanske, när det rör sig om punk/postpunk men det är i alla fall inget tjafs, ingen sån här tjusigt tillrättalagd svärta i purpur.
Joni Ekman/Joni & Ville - ?
Så snart jag skaffat mig en inkomst måste jag beställa ett parti kassetter, särskilt de med Joni & Ville tror jag.
Rik & The Pigs - Baked Transformer
Riktigt bra diy/lo-fi punk. Snyggt omslag också.
Whipper - Shit Love
Bra punk, Ann Arbor-style, särskilt titelspåret.
Rangoons - Asylum/Cult of thorns + A postcard from Rangoons Island (2015?)
Tydligen typiskt australiensisk cool. Excentriskt och svängigt.
Growth - Colour, cut & clarity
Torde vara Stockholms coolaste band. Bortsett från Mascara Snakes såklart. Lagom experimentellt, rått och kusligt.
Pleasers - Such a fool/Whirlwind
Ännu en bra singel från Matthew Meltons Pleasers, tuffare och bättre än Warm Soda som han förut spelade med (i sin tur efterföljare till Bare Wires). Melton påminner om Mcconaugheys karaktär i Dazed and confused och möjligen kan man tänka sig att Pleasers låter lite som ett band med rollfiguren kunnat göra i den allra bästa tänkbara av världar.
Härtill kommer allt halvbra eller delvis. Det är i alla fall kul att det med Stephen's Shore
görs bra janglepop i Stockholm 2016, visserligen lite sömnig efter titelspåret Ocean blue. Men huvudsakligen, eftersom att jag nämnde nå album som inte räknas: Moderni Elämä! Som så ofta förr undrar jag uppriktigt varför ingen berättat. Helt fenomenalt band, råare och mer mångfacetterat än Masshysteri, aktivt omkring 2010-2013 vars alla släpp finns på youtube. Exempelvis:
Kram.
onsdag 8 juni 2016
Vilket jävla tjafs. Jag åkte och fiskade, i Öreälven ovan och nedan E4. Älven var stor och jag var liten. I helgen igen hoppas jag, längre inåt landet. Nu börjar det vara tid för sentimentalitet,
Bruces episka pianoballader, Glen och Guy och Townes, till och med Perssons. När solen glittrar in i bilen mellan trädtopparna, speglas i selen. Och det inte spelar någon roll. Om annat är skit. Det har jag väl alltid tid för, det kommer och går. Jag undrade om inte Camilla kunde lära sig spela piano så, som Racing och Factory men det skulle förstås förutsätta att jag kunde sjunga, skriva och spela.
Jag glömde av Frankie Cosmos sist, som sagts tidigare gillar jag henne och hennes nya skiva, Next thing är antagligen hennes bästa hittills. Antar jag. Jag gillar hennes berättarröst. Ändå, trots allt, är min entusiasm tämligen kontrollerad. Vasas flora och fauna och deras nya singel, Honda Monkey, den har ni väl hört? Det är såklart fina låtar men ingen sån där verkligt mästerlig, själva Honda Monkey är till och med lite väl glättig för mig, i svänget. Då skulle Counter IntuitsMonosyllabilly kunna vara värd att lyssna till, jag har inte gjort det värst mycket men den avslutande Rockey surgery är riktigt bra. Skramligt, skräpigt, låter bättre än vad låtarna själva är bra. Apropå det, Stefan Christensen & Friends har spelat in en ep (bandcamp) som är bättre än de förra, mer punkigt i jämförelse (Counter Intuits har en rätt poppig nerv, tycker jag), i alla fall på Bad politics som också är bäst, sedan blir det tråkigare, mer jämnrock. Nä fy fan, ska en låt vara tretton minuter ska det vara jävligt bra, knappt ens då.
En Honda Monkey God kväll.
torsdag 2 juni 2016
Jag hoppas att ni alla kommer ihåg att Sarah records föregår göteborgspopen och att den förstnämnda framförallt är oändligt mycket bättre, episk och viktig. Exempelvis. Jag fattar helt enkelt inte vad det är frågan om, riktat åt alla - skärp er. Enad front mot disco. Indie är rocknroll, dansmusik är konform, kapitalistisk. Usch.
söndag 22 maj 2016
Somliga ska gå på rave ikväll, på Ön, dansbanan på sydspetsen. Det är fint, en fin plats, kulturminne. På Hamrinsberget fanns förr en festplats, Solliden, en dansbana där med och en hoppbacke längs bergsidan. Före det hette det Stora Öberget och till sist kom vägen. Igår spelade Hanna Hirsch och överallt är det fester. Vintern har rasat ut genom skogsälvarna men dröjer väl ännu i fjällen, snart är det sommar.
Jag brukar väl skriva att jag lyssnar för litet på musik. Nu blir det väl mest när jag behöver muntras upp eller redan är glad, i vilket fall mest sånt som Ramones eller Joni Ekman, ett tag brukade det vara Cowboys. Eller om det är när jag tänker att jag borde lära mig spela gitarr nån gång, till slut.
Sheer Mag - III, 7". De fortsätter vara bland de allra bästa i världen. Transcendent! Rocknroll fun, beauty & heart.
The Cowboys - s/t, lp (https://www.youtube.com/watch?v=D3-sl8hjFXE (en klickbar låtlista finns i fältet under videon)). Kanske mitt favoritalbum hittills i år, från Bloomington, Indiana, precis som Gizmos. Jag gör mig inga illusioner om någon annans gillande men nu när jag fört dem på tal kan jag ändå medge att det är ganska ojämnt men Silverback Sexdrive är ren lycka och nästföljande, She wants to be french, likaså. Det är möjligt att de redan lagt ned och att albumet är ett urval av vad de hann frambringa. Death Valley Girls - Glow in the dark. Någon skrev nånstans att låten, det här är bara en enda låt, ingav hopp om rocknroll, det är förstås att ta i men jag kan väl förstå andemeningen. Jag trodde egentligen att det skulle finnas ett album vid det här laget. Hinds - Leave me alone, lp. Jag gillar Hinds och det här verkar ha blivit bra, allt fler verkar också gilla dem när de nu kan höras på lokaler i Umeå. ShitKid - s/t, ep. Tufft, eget, bra. Jag hoppas på mer bra. Och honymoon v som jag bara nyss hörde, ett band med samma Shitkid är också fett som fan. Witching Waves - Crystal cafe, lp. Jag är positiv till bandet och tycker att albumet låter bra men jag har egentligen lyssnat för lite på det. Risken är väl också att det stannar där. The Goon Sax - Up to anything, lp. Sån där avslappnat småtuff och lätt naivistisk pop de tydligen gör bra i Australien. Inte bra riktigt som Dick Diver men kanske som Bitch Prefect och Full Ugly? Sjunger mest på skivan gör för övrigt en son till Robert Forster från Go-Betweens.
Joni Ekman fortsätter vara Joni Ekman. Fortsätter göra mina tankefoster överflödiga.
Nu senast framförallt med en Ramones-låt som är det bästa jag hört i år (https://soundcloud.com/fuck-rekords/joni-ville-se-on-fakta) men på (hans?) fuck rekords kommer det upp pärlor titt som tätt. Alltså https://soundcloud.com/fuck-rekords.
Jukka Nouisianen verkar också ha gjort ett till mästerverk, i alla fall att döma av den enda låt jag hört. Resten får en snällt betala för. Lyssna!
Ett tips på äldre musik, mycket vacker, är Sibylle Baiers album Colour Green. Hon kommer från Tyskland och spelade in låtar hemma mellan 1970-73 som gavs ut 2006.
För ett tag sedan tipsade William mig om en låt, verkligen helt fantastisk. Jag kan inte låta bli. Helt fantastisk.
Fast okej, slutligen, det här är också perfekt på sitt sätt; https://slyngelrekords.bandcamp.com/album/sabotage-s-t-7. Det gäng 12-13 åringar som Moodysons Vi är bäst ska vara baserad på, åtminstone delvis, specifikt avseende det pojkband som förekommer i filmen, de som sjunger (om) Brezjnev och Reagan.
Imorgon ska jag nog åka och fiska.
måndag 22 februari 2016
Det berättas att tysta män kom vandrande nedför Ångermanälven veckan efter militärens mord på arbetare i Lunde 1931. Med geväret på axeln smög de sig fram till folk i byarna och frågade var man kunde anmäla sig till revolutionsarmén. Uppe i skogskojorna hade ryktet berättat att revolutionen var kommen. Då hade de packat ryggsäcken, sett över jaktgeväret och gett sig av för att med våld störta bolagens stat.
Skit samma. Jag har missat, och valt bort massor. Det mesta av vad jag valt eller tyckt om, har jag sedan lyssnat för litet på. Jag önskar att jag lyssnat mer. Det är också klurigt med format, att hålla isär eller inte trots att jag förstås lyssnar likadant på musiken men två låtar är aldrig tio eller femton.
Mina favoritalbum från det gångna, i ungefärlig ordning: Vasas Flora & Fauna - Släkt med Lotta Svärd Dick Diver - Melbourne, Florida Simon Joyner - Grass, branch and bone Hurry up - Hurry up Joni Ekman - Joni Ekman Buck Biloxi - Streets of rage Sonny Vincent - Vintage piss Day Creeper - Central States Tam Vantage - Life in high definition Achtungs - Welcome to hell
Några favoriter i mindre omfång:
Sheer Mag - II Mascara Snakes - A corpse has been fucked in Hallstahammar 7'' Cruising - Cruising EP Vial - 7'' The Nervous - S/t Demo tape The Staches - EP III Slum of legs - Doll like 7'' Sissy - Gave birth to a mum EP Suburban Homes - Conformity in the U.K/Televison Spies 7'' Paul Messis -The Blind Leading The Blind/As time rolls by 7''
The Hussy - Volar EP (Jag gillar mest bara B-sidan, Side Heather, det vill säga låt 3 och 4) Death Valley Girls - Wait for you/Summertime Calamari Girls - Before Darwin Tape Polio Club - Polio Club tape Top Down - Silver ashes Pink Owl - Sub-psychic souvenirs Moon City Boys - Let my love dance/Washing machine 7'' Boys - Kind of hurt EP Soda Boys - Soda Boys Benny and the Roids - Demo Shitfucks - Det är ditt fel Gino & The Goons - Check this out EP
