labilt liv i lundell landskap

efter en helg ensam på skånes landsbyggd har jag tappat tidsuppfattning, blivigt paranoid och har inte tänkt en klar tanke sen i fredags - min hjärna är helt såsig. mitt liv känns som en skräckfilm för tillfället. vinden piskar på fönstren, det ser ut som om människor kommer i natten, röster viskar och internet är så jävla segt - kom igen liksom.

jag har dock hittat en snusdosa i skolans bibliotek på lördagkväll som jag dock bytte mot cigaretter och vin. när systemet är 40 minuter enkel väg bort så kommer medeltidsmänniskan fram.