Albin Knutsson: Vildmarksskildrare, rockfilosof, civilisationskritiker och socialreporter

Med min verksamhet är det nu inte mycket bevänt. Fast vad som skulle vara affärsplan pockar och spretar, den rör lite på sig. En massa halvklara kalkyler skräpar runt, de skulle slutföras men blev liggande. De har förstås lagts ned i någon skrivbordslåda, det är som ordningen på mig ändå. På sätt och vis. Nu har jag i alla fall goda överenskommelser med både csn och bostaden, här råder ingen nöd. Dessutom är jag ganska duktig på mycket (Igår vann jag mot Viktor i Schack, nog var han mer full än jag, visst hade jag också tur men). Tack vare den ganska goda utkomsten och annat väl kan jag låna pappas bil, åka ned på stan, systemet, få något vettigt gjort. Det är som skönt att komma ut. Det är även trivsamt att duscha, med schampo och balsam. Somliga dagar är jag vid universitet, där låter jag mig engageras, nästan uppröras. Såna gånger kan kan det vara svårt att riktigt förstå vad jag går på om, det tycker även jag, men det brukar gå ganska bra att förklara. Alltid kommer samtalen någonstans. Ingenting är ändå någonting förutan att vara snäll och känna andra som känner. Att jag gillar det där med att klippa lugg och har en liten ring i örat är inget märkvärdigt, bara lite roligt. Som att vilja vara nånstans, med gamla kläder och så. Jag kan prata om att det är mer än så och då är det väl kanske det. I största allmänhet är jag ganska bra på att upprätthålla drömmar och ideal, grumliga eller rabiata eller allsköns, int vet ja, gentemot mig själv är jag ganska bra på det, tror jag.