Sex Tide - Possesion sessions.
Great black swamp är bland det bästa jag hört. Här krämas det loss ordentligt utan att falla in i abstrakta pretentioner. Rocknroll. Mike Rep bakom spakar och en gitarr, skitsnygg sång, Columbus, Ohio. Visst, I was so wrong angränsar till gapig men vad jag kunnat höra av resterande spår via diverse smakprov tycks skivan i övrigt utmärkas av VU-liknande driv, därtill en allmän avsaknad dagsens mode i trivial, konform, bemärkelse.
Sheer Mag - Need to feel your love.
Initial besvikelse, utan deras karaktäristiska rockanthems (Expext the bayonet kommer visserligen nära, eller Just cant get enough) riskerar albumet blekna vid sidan om singelsamlingen. Det svänger emellertid minst lika snyggt, särskilt Pure desire, Need to feel your love och Milk and honey med nytt baxnande discogung. Ja jisses, som ett Greatest hits, med de där revolutionära anspelningarna dessutom.
Nature boys - Nature boys 3.
Inget vidare namn och töntigt omslag men överraskande Dead moon-kvaliteter, mest och bäst i Into the waste och Private kite där det går lite långsammare. Trots en dragning mot att spela snabbare är det en skiva som vunnit på mig, inte minst tack vare två riktigt bra röster i linje med paret Coles.
Joni Ekman - 3: Uneton tampereella. Joni gör ju rock som nästan ingen annan (annorlunda men nästan i klass med Jukka), gubbfolkligt alltjämt levande medelst utsökt stilistisk avvägning. På svenska hade det antagligen varit mitt i prick, eller engelska för den delen. Att nu bara till hälften förstå rockens språk. Albumtiteln torde ungefärligen kunna översättas till Sömnlös i Tammerfors, bara det! 💘🌙
Skip Church - Out of tune, in touch with the devil. Det finns ögonblick som för tankarna till den
ständiga spiralen av nya indierockband för kidsen, och det är långt ifrån bra rakt igenom. Trots allt tillräckligt många höjdpunkter, framförallt Greenies, Hospital, Bad weather och The message, tillräckligt rocknroll. Och som han sjunger, nån Joe Schorgl, lyssna bara på nämnda Greenies.
Mattias Alkberg - Åtminstone artificell intelligens.
Den rena och enkla inriktningen var välkommen och att det stundtals blir lite sömnigt torde snarast handla om materialet, och, visst, det brinner ju inte heller. Obeskjuten är trist och rockabillylekarna skämtas liksom bort. Och det är väl jämfört med MABD-triptyken det framstår lite uddlöst. Trots allt himla mycket bra, förstås, Kvicksilver, Jag speglar mig, Livet är för kort eller för långt, "pengarna tog slut så det blev pizza".
Bed wettin bad boys - Rot.
Svinbra indierock, faktiskt, tack vare driv och oförställt rå sång. Dessutom smakfullt och svängigt rakt igenom, möjligen med undantag för Victoria. Vore här bara någon riktig jäkla rökare.
Säkert - Däggdjur.
Annikas främsta storhet är tveklöst hennes röst (i vidare mening). I det här sammanhanget överlägset närvarande, ja, tillsammans med Lovisa, däremot helt annars och platt med Klüft och Svanängen. Men sen hissnande ljuva Dian Fossey och Almunecar, och Allting flyter och Nånting måste hända. Och det var fint som föreställning, tabberaset, om bara snubbarna skippas nästa gång (möjligen förutom Nyströmmen).
The Cowboys - The Cowboys.
Cowboys har skalat av och lugnat ned och deras renodlade ballader är fortfarande mest bara tråkiga.
Det krävs att det rockar på lite, som på Sittin pretty och överhuvudtaget alltmer med skivans gång. Ändå låter det lite tunt, särskilt när Live at Tony's garage finns att tillgå, en inspelningen som ska ges ut officiellt under våren, helt fenomenal faktiskt!
Ciggie Witch - Mad Music.
Den årliga Melbourne-sektionen, Ciggie Witch verkar i linje med senare års tradition av slackerpop härifrån. Nånstans mittemellan Dick Divers lite mer kultiverade pop och Bitch Prefects naivism. Enligt traditionens påbud ganska varierad skiva men uppfriskande snarare än ansträngt, hela tiden fritt från smetiga effekter och påklistrade poser, bara det att en låt som Picket fence kan låta så bra. Det är dock de fullfjäldrande popnumren som består, Shadow och Mighty Murray framförallt.
RVG - A quality of mercy.
RVG, också verksamma i Melbourne, gör lite tvärtom, kastar sig ut i en Go-betweens-dramatik som inte alltid bär. Dels uppblandas det episkt anstrukna stundtals med lite väl from jangle, dels lämnar texterna en del övrigt att önska (IBM är en hemskt fånig låt). I andra fall förvaltas arvet riktigt lyckat, i stil och nerv (Vincent van Gogh, Eggshell World) och sången minner genomgående om Forsters.
Vasas flora och fauna - Veneziansk afton. Tudelad skiva, på sätt och vis, intryck därefter. Det är bara knappt hälften av låtarna som fungerar för mig, de enkla, traditionella - pop eller visa - som de gör så bra. Här saknas också landsvägshitsen från föregående men Min förtvivlan, Black Horse, Egnahemshus och Här på er villa är alla pärlor, med bra och intressanta texter.
_________________________________________________________
Simon Joyner - Step into the earthquake. Fin skiva men det mer traditionella singer-songwriter-stuket lever inte upp till det föregåendes stämningar. Jag vill liksom fortfarande framhålla In my drinking dream.
Guldregn - Hver dag.
Egentligen ingen vidare skiva, upptempospåren låter helt enkelt inte bra, men Andrea Aagard från Dig & Mig sjunger ett par tre fantastiska popballader. Niller är en satans vacker socialrealistisk rationaliseringsberättelse, tror jag, Når tågen letter så snygg att det skaver. Sydvest for stenbroen är också fin.
Litku Klemetti - Juna Kainuuseen.
Också här ett par mästerliga ballader, på en gång mer geniala och i mer klassisk stil (Elämä vain iltaa och Juna Kainussen). I övrigt präglas albumet av lekfulla infall, ett par till och med lite Ariel Pink-aktigt smetiga, tyvärr. Det skulle inte förvåna mig om texterna var coola.
Dessutom Makthaverskan - III (To say it as it is!), Mordecai - Abstract recipe (Mer hjärna än hjärta? Och lite gnällig produktion och sång jämfört med epn), Golden Pelicans - Disciples of blood (en riktig rökare, bara aningens aning mycket machobröl), Institute - Subordination* (knappt värdigt omnämnande men Exhibitionism är en riktigt bra rocklåt).
__________________________________________________________
Bonus, bra låt från sämre skiva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar