Nu är Beppe Starbrink i Prag! Go'kväll svt2.

Mera BAGGBÖLERI

Rubriken är saxad från artikeln Kristineberg - från glesbygd till modernt gruvsamhälle från kriberg.com och är helt tagen ur sin kontext, den agerar endast tonsättare för ett helt (nästan) irrelevant inlägg.

Nåväl, det intressanta, om något, är att denna Kristinebergs historia är skriven av en Gunnar Lundström - förmodligen min morfars bror. Det tyckte jag var fint. Jag undrar om Kristineberg kan bli lite Berlin-kreddigt. Här kommer en bild från 1983.

God Helg

Om någon skulle få för sig att göra en etnologisk studie över 00-talets svenska medelklassfestande skulle Håkan-punkten troligen ägnas en del uppmärksamhet. Håkan-punkten kan enklast beskrivas som händelsen som inträffar när någon festdeltagare, oftast en ung man, självsäkert tar sig an festens musik och konstaterar att »nu är det dags för lite Håkan«. Det som följer är en slags musikalisk stämningshöjare, en allkrydda, som kan appliceras på i stort sett vilken sällskap och situation som helst. Ett musikens svar på örtsaltet Herbamare.

Från nollnolltalet.se där Johan Silfversten Bergman hade äran att presentera Magiskt men tragiskt som 00-talets 53e bästa låt. Ganska träffande, inte sant?

I can’t explain the way I feel, there is a pressure on my chest. I can’t talk to you about this ‘cause I know what you would say. And I don’t blame you. I know you wanna make me smile but don’t, don’t.

det funkar ju alltid en stund. jag vill lyssna på "I need some fine wine, and you, you need to be nicer" fast jag redan druckit upp ett stort glas vin och jag gillar inte den låten. men den har en fin titel. platser är så kortvariga, man känner sig helt annorlunda helt plötsligt bara för att man bytt miljö. efter ett tag inser man att det blir exakt likadant, då du lägger in allt du inte gillade med föregående plats i allt på den nya platsen, och då är den förstörd också. jag ska hitta någonstans där allt är så olikt att det är helt omöjligt att tolka in någonting du känt någonsin. Så ska jag bo där, säkert sakna väldigt många människor, men ändå må bra över att jag inte påminns av något annat än det nya.