Fuck Putin

för det första är jag jävligt less på att som inhyrd personal få göra skitjobben som de fast anställda helst vill slippa. det är också jobbigt att som timanställd vara osäker på om man kommer att få jobba eller inte, att man ständigt måste vara flexibel och oftast blir inringd samma dag.
men ännu värre är ändå utanförskapet och känslan att man blir trampad på. som när de fast anställda inte bryr sig om en; man kommer in i fikarummet och ingen hälsar, ingen bjuder in en i gemenskapen. eller att den man jobbar med inte orkar ge en instruktioner utan bara låter en stå där som en idiot. eller när någon skyller på oss "ungdomar" (dvs inhyrda) på att det är vårt fel att allt är så stressigt för att vi står med våra mobiler för mkt, fast det i själva verket är de anställda som stressar på oss.
värst av allt är ändå när man efter att ha stressat som en galning med att sortera paket, är riktigt trött på slutet av arbetsdagen och har druckit för lite för man glömde vattenflaskan hemma, bemöts av en lastbilschaufför som börjar stressa en och klagar på hur man packar, trots att det är none of his god damn business!
fattar inte hur vissa personer tänker. vill de medvetet vara taskiga? har de så mycket aggressioner inom sig att de måste låta det gå ut över andra? eller saknar dem det där som kallas empati, så att de verkligen inte för en sekund kan sätta sig in i hur det är att vara på botten av arbetshierarkin?

p.s Björn kan man nå dig på mailen som finns på den här sidan???