regeringen har en obehaglig, men tidsenlig, tendens att framställa sin politik som opolitisk, som en rent teknokratisk affär där man använder sig av de mest effektiva medlen för att uppnå "objektivt" goda mål (en förvaltarmentalitet som nu börjar bli kontraproduktiv). det tillhör ju mittens prerogativ att definiera allmänintresset, men samtidens borgerlighet (inte bara regeringen) går längre, inte minst i sin iver att brännmärka politiska motståndare som extremister (ett analytiskt värdelöst ord som används för att bunta ihop den utomparlamentariska vänstern med islamister och fascister, som om dom hade någonting av ideologisk vikt gemensamt). i borgerlighetens sverige finns inga konflikter, och den politik som förs har inga vinnare eller förlorare (eller ja, bara vinnare). sjuka vinner på att bli utförsäkrade (då kan dom ju börja jobba!), alla sjuka stockholmare vinner på att få välja vårdcentral själv (även om det överför knappa sjukvårdsresurser resurser från förort till innerstad), alla vinner på avskaffad förmögenhetsskatt (även om 99 % av befolkningen inte betalade den så vinner dom ju på en hypotetisk högre tillväxt!).
hursom, i linje med denna postpolitiska ideologi ligger också regeringens iver att framställa sin politik som vetenskapligt grundad (anders borg är ju skolexemplet). utgångspunkten är naturligtvis galen - politik aldrig kan vara vetenskaplig - men även om man tar dom på orden och granskar det vetenskapliga stödet för specifika åtgärder så faller det allt som oftast platt. ett exempel: OECD sammanfattar i rapporten "Equity and Quality in Education: Supporting Disadvantaged Students and Schools" forskningsläget angående vad som gör ett skolsystem framgångsrikt:

"2. Avoid early tracking and defer student selection to upper secondary. Early student selection has a negative impact on students assigned to lower tracks and exacerbates inequities, without raising average performance."
Regeringen svarar med att införa elitklasser.

"3. Manage school choice to avoid segregation and increased inequities. Providing full parental school choice can result in segregating students by ability, socio economic background and generate greater inequities across education systems."
Regeringen driver på så att friskolorna expanderar explosionsartat. Friskolereformen drevs för övrigt igenom av den förra borgerliga regeringen på 90-talet. 

"4. Make funding strategies responsive to students’ and schools’ needs"
Ersättningen till skolorna är mer eller mindre densamma oberoende av elevernas socioekonomiska bakgrund. I praktiken innebär detta om omfördelning av utbildningsresurser uppåt, från arbetar- till medelklass.

"5. Design equivalent upper secondary education pathways to ensure completion (...) making academic and vocational tracks equivalent by improving the quality of vocational education and training, allowing transitions from academic to vocational studies and removing dead ends"
Regeringen svarar med att ta bort högskolebehörigheten för praktiska program.

OECD listar fem avgörande punkter (den första är ointressant i sammanhanget); regeringen gör tvärtom på fyra av dessa. ett av fem rätt alltså.

Jag hakar ju gärna upp mig på samtidens slätstrukna liberalism, som snarare liknar knähundsdogmatik än en levande idérörelse. "Tocqueville could only contemplate with melancholy what has happened with liberalism since his days, its rich vision of human flourishing dwindled to the thin alternatives of utilitarism of wants a contractualism of rights. In this reduction, any active conception of citizenship vanishes. We are left with the roles of mere consumers or litigants"

Grattis kalle och bore!

Manchesterliberalism vs. ordoliberalism.
Om Premier League är världens mest kommersialiserade fotbollsliga - med riskkapitalister och oljeoligarker som kan köpa klubbar som vore de vilken vara som helst (verkligen helt utan respekt för supportrar och tradition), tv-rättigheter som omfördelar resurser uppåt till storklubbarna, övervikt av utländska spelare lockade av höga löner osv. - verkar den tyska fotbollsmodellen snarast vara en motsvarighet till det ekonomiska systemet i landet i stort. Ordoliberalismen kännetecknas av långsiktighet, korporativism, marknadens sociala inbäddning och en stark och mycket synlig statlig hand. "Det tyska fotbollsundret" är ett resultat av precis den typen av "politik": starkt supporterinflytande i klubbarna, aktiva ungdomssatsningar, samordning mellan, och styrning ovanifrån av, klubbarna (alla Bundesligaklubbar i högsta ligan måste ha egna ungdomsakademier), begränsning av antalet utländska spelare. 
England vann visserligen sin grupp, men har knappast imponerat (såg bara första halvleken mot Ukraina, men vågar ändå påstå att dom inte har gjort en enda riktigt bra halvlek hittills i EM). Tyskland har vunnit samtliga sina matcher och är att anses som favoriter till guldet. Till detta kommer att Bundesliga har Europas högsta publiksnitt, och kanske mest levande läktarkultur (jämför med Premier Leagues sittplatsläktare och anemiska turisttäthet).
Ibland är demokratin och staten minsann effektivare än marknaden!

Nä men visst ska vi till badhuset idag då. Om vi kanske är där vid sju-tiden så hinner man se fotboll sen. Simma, bada, basta, tvaga och halvannan folköl.

Nä men det jag ville ha sagt är att det är störande när folk, genom att hänvisa till normer - påhittade eller reella - som dom enligt egen mening mot, konstruerar sig själva som förtryckta, alternativt provocerande. Även om det knappast var syftet med vänsterns ideologiska vändning mot normkritik de senaste decennierna, så ligger det i linje med just denna typ av politik. Följden blir att "verkliga" förtryck och dominansförhållanden devalveras och relativiseras. Det bleke kan tydligen vara lika osynliggjord av normer som den färgade, trots att det i den blekes fall aldrig kommer ta sig uttryck i arbetsmarknadsdiskriminering, lägre medellivslängd och negativ särbehandling i rättssystemet.

Igår spann vi vidare lite på upplysningen, många trådar, här är en.
Nog är det paradoxalt att upplysningen hos sina mer dogmatiska tillskyndare har förstelnats till en tradition, till en uppsättning idéer vars legitimitet härrör från att vara just tradition. Upplysningen som föddes just ur uppbrottet från hävd och sedvänja, vars kungstanke var att inga beteenden, föreställningar eller sociala relationer kan rättfärdigas med hänvisning till tradition, utan måste byggas på kritisk, rationell grund.
Upplysningens sanna anda är väl snarast fadersmordet?

Vad är egentligen dealen med Norrbottensgårdar, är de alltid svinstora och, i så fall, brukade bönderna vara rikare däruppe? Var de kanske högfärdiga, eller alls inte bönder?

När någon - vanligtvis en liberal - anklagar någon annan - vanligtvis en "postmodern vänster" - för att, som det heter, "svika arvet från upplysningen", borde man sluta läsa omedelbart. Det är så simpelt, ihåligt och tanklöst, delvis för att det bygger på en falsk historieuppfattning (på vilket sätt var de amerikanska slavarna "födda fria"?), men framförallt för att det är så reaktionärt, som om inte det politiska tänkandet skulle få utvecklas bortom 1700-talets ideal. Nu senast var det Björn Wiman som i klasshatsdebatten körde "sveket mot upplysningen"-kortet.
Är dessa uppblåsta upplysningsivrare medvetna om att det mest utpräglade upplysningsprojektet av alla - med frihet, jämlikhet, broderskap som honnörsord, präglat av framstegstanken, framtidsoptimismen, tron på människans möjligheter, det radikala brottet mot traditioner, och försöket att skapa ett rationellt ordnat samhälle, helt på sekulär grund - var Sovjetunionen? Historielöst är bara förnamnet!

Dagens politiska vits:
KD - broder 2,4 %
(broder istället för kamrat, höhö)

På östfronten intet nytt

Nog är det lite lustigt hur västerländska kommentatorer förfasas över Putins auktoritära "presidentvälde" (marionettparlament osv.), när denna - förövrigt fullt konstitutionsenliga - presidentmakt helt och hållet bygger på den grundlag som antogs av Jeltsin 1993, ivrigt påhejad av samma västerländska marknadsreformatörer som nu skriker "skendemokrati" i kör. Jeltsins presidentvälde gick i själva verket betydligt längre än Putins dito; han satte tom. in stridsvagnar för att bomba Duman till underkastelse (tänk er vad som skulle hända om Putin stormade Duman idag!). Detta rättrådiga och modiga bombardemang av demokratins främsta pelare var en förutsättning för att grundlagen skulle antas. Men det var helt i sin ordning, Jeltsin behövde ju denna makt för att kunna genomdriva världshistoriens mest omfattande massprivatisering medelst presidentiellt (är det ett ord på svenska?) dekret. Att kringgå en grundläggande demokratisk ordning är tydligen förenligt med liberala principer så länge det görs i syfte att sälja ut offentlig egendom; KGB-metoderna blir bara antidemokratiska när Ryssland återigen utgör en geopolitisk motvikt mot NATO-axeln.

Slam punk

Pizza gang 1997 basketvideo av Perhan

En kanske banal iakttagelse angående senaste numret av nöjesmagasinet: "Ny design" eller "nytt utseende" går påfallande ofta hand i hand med minskat textinnehåll. Inte för att nöjesmagasinet är kända för djuplodande essäer, men samma mönster går ju igen i praktiskt taget alla dagstidningar. Det är helt enkelt svårt att förena stora, sterila och vita ytor med text (bokstäver är ju hemskt plottriga). Borgerlig ängslighet - rädslan för det grova och oordnade - och postindustriell ytekonomi förenas i kamp mot tid och djup. Form och substans går ej att skilja åt.

Jag ska göra en coup d’etat mot mig själv.

Jag ska göra en coup d’etat mot mig själv.
Jag ska gå in intravenöst, företrädesvis i armvecket, och omintetgöra alla syre- och koldioxidbärande erytrocyter, utan att visa någon barmhärtighet.
Jag ska leta mig in mot det centrala nervsystemet, och slå ut det genom att kapa trådarna.
Jag ska leda mina yttertrupper i ett bakhåll, de ska gå in genom anus, smyga sig upp genom tjocktarmen, lura sig förbi tunntarmen, och neutralisera enzymerna i magsäcken.
Jag ska frysa ner mina extremiteter och orsaka kallbrand på mig själv, när mina fingrar och fötter har anfrätts, ska de falla av, döda och svartfärgade.
Jag ska in med en ishacka ovanför mitt högra öga, och hacka av den frontala lobens kontakt.
Jag ska radera alla minnen, till och med mina muskelminnen.
Sedan ska jag vidimera min coup d’etat mot mig själv, genom att laborera fram ett virus, som ska slå ut hela mitt immunförsvar.
Trupperna i magsäcken ska fortsätta uppåt med hjälp av den brända jordens taktik.
Till sist, när jag har åkt fram och tillbaka genom mina vener och artärer och njutit av förödelsen, ska jag utkämpa ett lika slutgiltigt som fatalt blixtkrieg mot mina drömmar.