Manchesterliberalism vs. ordoliberalism.
Om Premier League är världens mest kommersialiserade fotbollsliga - med riskkapitalister och oljeoligarker som kan köpa klubbar som vore de vilken vara som helst (verkligen helt utan respekt för supportrar och tradition), tv-rättigheter som omfördelar resurser uppåt till storklubbarna, övervikt av utländska spelare lockade av höga löner osv. - verkar den tyska fotbollsmodellen snarast vara en motsvarighet till det ekonomiska systemet i landet i stort. Ordoliberalismen kännetecknas av långsiktighet, korporativism, marknadens sociala inbäddning och en stark och mycket synlig statlig hand. "Det tyska fotbollsundret" är ett resultat av precis den typen av "politik": starkt supporterinflytande i klubbarna, aktiva ungdomssatsningar, samordning mellan, och styrning ovanifrån av, klubbarna (alla Bundesligaklubbar i högsta ligan måste ha egna ungdomsakademier), begränsning av antalet utländska spelare.
England vann visserligen sin grupp, men har knappast imponerat (såg bara första halvleken mot Ukraina, men vågar ändå påstå att dom inte har gjort en enda riktigt bra halvlek hittills i EM). Tyskland har vunnit samtliga sina matcher och är att anses som favoriter till guldet. Till detta kommer att Bundesliga har Europas högsta publiksnitt, och kanske mest levande läktarkultur (jämför med Premier Leagues sittplatsläktare och anemiska turisttäthet).
Ibland är demokratin och staten minsann effektivare än marknaden!
Grabbar och Jargong tackar för i fredags!
14 år sedan
alltid!
SvaraRaderaengland har väl iofs fortfarande starka ungdomssatsningar. jag går lite på känn här men deras grej är väl (eller har varit) att ha en väldigt stark och tydlig elitsatsning, ganska tidigt. dessutom är det ju mycket ungt i deras EM-trupp. så i exemplet i England är kanske analysen lite haltade, eller? Jag menar, jag gillar den, men att det kanske dröjer innan man ser några riktiga effekter. När det gäller Tyskland känns det å andra sidan helt riktigt som du skriver.
SvaraRaderajo, du har rätt i att det finns stora luckor i resonemanget (jag har tex ingen som helst aning om hur spanien har blivit en sån jävla talangfabrik). men som jag brukar säga, all god argumentation bygger på selektiv och tendentiös verklighetsbeskrivning, annars landar man bara i en skolastisk "pro vs. contra"-labyrint.
SvaraRaderadock tror jag att man lätt överskattar englands fotbollstalang, antagligen pga att vi anglofila svenskar är så premier league-blinda. england har ju faktiskt inte nått semifinal eller mer i en stor turnering sedan em 96, och då spelade man hemma. bortsett från det så är vm 90 senast man nådde långt i en turnering, och det var 3 år innan superkommersialiseringen av engelska ligan (då premier league sjösattes).
contra: tyskland har ju varit bättre än england sedan 50-talet, långt innan nuvarande modell för talangutveckling infördes. och england har varit bra nära flera gånger senaste 20 åren (förlust på straffar 90, 96, 98, 04, 06, har jag för mig iaf).
i slutändan är det väl två faktorer som är viktigast: befolkningens storlek, och befolkningens fotbollsintresse. en stor fotbollsfanatisk befolkning ger väl alltid upphov till bra spelare.
grundtanken - att talangutvecklingen i ett land hindras av kortsiktigt marknadstänkande och stor import av utländska spelare - tror jag iofs håller
SvaraRadera