Fuck Putin

Anteckning ur liv
Uppsala är en plats med anor, och när jag mötte Björn tidigare under dagen på Carolina Rediviva, längst uppe på Drottningsgatan med backen ned mot Fyrisån och slottet som en hägrande rovfågel till höger, tog vi en ritual-cigg på den stora stentrappan. Känner du historiens vingslag? skojade Björn, och jag svarade: ja, det gör jag faktiskt. Nu sitter jag på mitt vandrarhem, har spelat biljard med en kille med ADHD, han sa: näe, jag är här och letar ett jobb, jag har ADHD, och de har någon form av arrangemang för sådana som oss här i Uppsala. Och jag tänkte: Vad svarar man på det? Jag beklagar? Va kul! Tur att de har fixat jobb för sådana som dig? Det är inte att uttrycka mig för starkt att jag blev litet förlägen när han sa det.
I min sovsal bor det en kille som jag aldrig har sett lämna sin säng. ADHD-killen berättade att han, sängliggaren, hade bott här i två och en halv månad, och förlägenheten slog mig även vid detta yttrande av den gode smålänningen, han är från Vetlanda och verkar inte sakna hålan, som han sa. Sängkillen kändes tragisk, jag vet inget om honom och jag vet inte om jag kan tänka så om honom. Man tänker illvilliga och maliciösa tankar, vare sig det var ens mening eller inte.
Det finns något djupt lugnande över att bo på opersonliga vandrarhem, inrättningar där man medtar endast sina viktigaste ägodelar; några kläder, tändare och cigaretter, böcker, skrivböcker och en dator. Man inser hur lite man behöver för att kunna fördriva tid och vara nöjd med samma fördrivna tid.
Det var frost i morse när jag gick till Universitetshuset. Med min hastiga gång, jag riskerade att bli försenad annars, släppte ibland fotsulorna från den lätt blanka asfalten. Men det var ljust. Genomskinlig blå himmel, övergång till närmast vitt borta där husen mötte horisonten. Mellan gränderna nådde solljuset mig ibland, men jag vågade inte stanna upp för att känna hur solen verkligen värmde, för det gjorde den, på mina vänstra axel som blottades i korta ögonblick för strålningen.
Kukbajsfitta – det kommer bli en sen natt, jag måste skriva klart en hemtenta.