Ett brett samförstånd - från ekonomer, till ledarskribenter till politiker - verkar råda om att skuldkrisen beror på för höga offentliga utgifter. Så här ser det faktiska sambandet ut.
Y-axeln visar räntorna som staterna lånar till, vilket - givet att finansmarknaderna kan betraktas som någotsånär rationella - ger ett mått på ländernas statsfinansiella solvens. X-axeln visar offentliga utgifter som procent av BNP. I den mån vi kan tala om samband är det ju snarast negativt; storspenderarländerna har bättre statsfinanser, inte tvärtom. Märkligt nog kan folk fortsätta påstå den här typen av uppenbara osanningar år efter år utan att någon drar ner byxorna på dom. Humanister skulle aldrig gå fria från den här typen av genomideologiskt charlanteri; då skulle dom vara ovetenskapliga "flummare" eller värre (kanske rentav kulturmarxister!).Jag var ingen större beundrare av "Chockdoktrinen" när den kom - den var omotiverat fokuserad på en handfull individer, främst Milton Friedman - men finanskrisen har onekligen gett Klein rätt. Krisen - oaktat vad som orsakade den, tom. IMF (!) har publicerat artiklar som pekar ut den växande ojämlikheten som främsta orsak - tas som intäkt för att överallt i världen stålbada sönder socialpolitiken. Aldrig under min tid som någotsånär upplyst har den moderna statens brutala klasskaraktär framstått i så tydlig dager som nu under finanskrisen och dess efterspel.
not.
SvaraRaderasverige har ju som bekant ett utgiftstak (av "statsfiansiella skäl"). vänsterpartiet vill avskaffa det och ersätta det med ett inkomstgolv, vilket såklart är exakt samma sak ur ett statsfinansiellt perspektiv. vänsterpartiet anklagas unisont för ansvarslöshet. det säger typ allt