Drive är en film som man egentligen bestämmer sig för att hylla redan under förtexterna. Efter den tysta, stilistiska biljakten som inleder filmen kan man inte annat än att känna ett visst glädjerus inom sig när Kavinskys Night Call drar igång. Det är så jävla snyggt. Och så fortsätter det. Åttiotalsflörtarna, soundtracket, Ryan Goslins hårdkokta karisma, Carey Mulligan som söt men tuff, det stiliska ultravåldet - allt känns helt rätt. Inte konstigt att den har blivit tokhyllad. En av dem som stämde in i hyllningskören var jag själv.
Efteråt har jag funderat lite på varför jag gillade filmen. Det var ju inte för den stela och nästintill obefintliga dialogen mellan Gosling och Mulligan. Inte heller för karaktärsutvecklingen hos någon av dem. Handlingen? Knappast. Jag kom faktiskt att tänka på GTA Vice City under filmens förlopp. För den är ju som ett dataspel. Tänk er att man spelar en hård karaktär som i gangstermiljö ska utföra olika uppdrag, vilka innebär biljakter och att spöa folk till tonerna av catchig elektropop. Ja, exakt som Vice City. Att huvudkaraktären dessutom aldrig byter jacka, trots att den får alltmer blod på sig, känns också så datorspelsaktigt – som om blodet var en mätare på hur långt man kommit.
Att inte bara jag, utan även så många andra verkar ha blivit så bländade av filmens yta att de kan höja filmen till skyarna, visar ju bara på hur lättlurade människor är. Eller kanske ytliga.
I en intervju i SR säger faktiskt Gosling och regissören Nicolas Winding Refn att de ville göra en film om en man som kör runt i en bil till cool musik. Säger väl ganska mycket om vilken ambitionsnivå de hade.
P.S Mitt tredje inlägg på lika många dagar, typ personligt rekord.
Den här filmen ser jag till stor del som en hyllning till (eller rip-off av) Kavinsky och Kavinskys videos.
SvaraRaderaI den här videon finns t.ex. scenen på bensinmacken med: http://www.youtube.com/watch?v=jjGw-0KLiP0&feature=related
Här sätter sig karaktären i bilen och kör trots att han är skadad, precis som i Drive:
http://www.youtube.com/watch?v=SQSHg-SJXR8&feature=related
Alltid jackan, handskarna, blicken, bilen, musiken och ensammen på vägarna.
förringar du inte det estestiska värdet? det behöver väl inte på något sätt betyda att vi är lurade, snarare att filmens yta är väldigt lyckad vilket är ett tecken på god smak. min uppfattning är att hyllningarna mest handlat om att den är snygg och cool, är inte det helt i sin ordning?
SvaraRaderaJag tyckte den var okej, bra musik, estetisk tilltalande oså, men ibland blev det alldeles för stereotypt, även fast man var medveten att det skulle vara så, extremt osv. den överdrivna "kärlekshistorien" mellan mulligan och gosling kändes mest bara oseriös och ironisk, och det kanske också var medvetet (troligtvis!). men vafan liksom.
SvaraRaderasåg inception i veckan igen. den var bättre.
bygdén: mm, verkar onekligen så!
SvaraRaderabilly: det estetiska ska man aldrig underskatta. i det här fallet tycker jag inte att det riktigt räcker till. visst ascool film, men alldeles för svag stomme. det är det jag tycker saknas i kritiken av filmen; att folk förbiser hur platt den är.
det var för övrigt från början tänkt att det ba skulle bli en vanlig macho-hollywood-rulle. men sen kom gosling och regissören in och indiefierade den lite.
(den här kommentaren bygger till största delen på mitt hat mot filmen a single man, delvis också mot den här unge fransk-kakadensaren som är så hyllad, så det ska kanske tas med en nypa salt).
SvaraRaderajag tror problemet med att ÖVERskatta det estetiska i filmsammanhang är att man då riskerar att misstolka (lång)filmen som medium i egen rätt. den som gör en film (läs: a single man) utan någon idé om varför man överhuvudtaget väljer att uttrycka sig just genom långfilmsmediet (utöver att film involverar bilder) är alltid ute i ogjort väder.
om vi här väljer att använda oss av en begränsad definition av estetik, och likställa det med yta (raffinerat foto, mode, snygga skådespelare, coola poser etc), tror jag att problemet med många filmer med tilltalande/cool estetik som primärt syfte riskerar att missa det subtila i estetiken. filmen blir då en serie snygga scener eller vackra bilder utan inbördes sammanhang, utan mening, och de estetiska ambitionerna blir en hämsko på berättandet. i a single man, liksom i den där kanadensarens senaste film, sitter jag bara och irriterar mig på uttrycket, på att varendra jävla bild ska vara så genomtänkt perfekt. det blir filmer som är så uppenbara, som skriver tittaren på näsan; titta här hur coolt killen går, titta hur skymningsljuset faller på hans ansikte! som sagt; det blir ”osubtilt”, vulgärt.
för att sammanfatta; gärna en snygg film, med låt det estetiska vara integrerat med en verklig berättelse, och skriv inte tittaren på näsan.
nu tycker jag att drive klarar sig från den här fällan, sannolikt pga. att det till stor del utvecklas till en actionfilm, där det råa våldet och biljakterna (det är väl iofs bara två st?) blir till ett effektivt inslag i just berättandet.
jag håller förresten med om öppningscenen; lätt bland det tyngsta jag sett!
/ b
jag skulle vilja precisera det ännu mer. Givet att ytan är estetiken, då är också innehållet i ytan fundamentet för estetiken. Således är bildkompositionen fundamentet, och bildkompositionen består av valda delar som i sin tur representerar något. Det som är problemet är då inte huruvida något endast är "snyggt" eller "coolt", utan det är HUR det är coolt snyggt i relation till övriga beståndsdelar i filmen, musik, manus, skådespelarinsatser osv. Min poäng är att jag håller med Björn, men skulle vilja hävda att en film är dålig på grund av att det estetiska berättar en historia i en skev relation till filmens andra historiebärande element. Således är det inte det coola som är dåligt, utan hur den kompositionella coolheten är. Alltså, även fast man tror att coolheten är bara cool och kan uppskattas för coolhet, är det fel. så är det inte, coolheten kopplas inte samman till en historia, utan är en del av en rad olika historiebärande element. Felet är inte frikopplingen, utan tron att man kan frikoppla.
SvaraRaderafatta hur krångligt jag formulerade mig där!! och jag sa nog samma sak som björn, fast krångligare
SvaraRaderanej, jag tror minsann att du kom med nåt nytt, och jag håller med dig!
SvaraRaderaÄLSKAR GOJ <3
SvaraRaderaalltså, jag förstår ju allt det här. självklart borde bredare och andra aspekter finnas med i kritiken, i all kritik av alla filmer och alla album och böcker, typ. vände mig väl mest emot att filmen skulle lura publiken, en dum publik är nästan alltid lurad. sen tycker jag att kritiken i sig blev lite för okritisk, ett uttalande om att de ville göra en cool film med bilar säger för mig inte någonting om ambitionerna. i vilket fall tyckte jag i alla fall att drive inte hade något egentligt problem med stommen, jag anser att det estetiska fundamenten svarade upp bra mot ytan, eller tvärtom, och att filmen alltså inte föll på detta. det betyder dock inte att det är en fantastisk film. jag hade önskat att tematiken var mer renodlad, strängare genomförd, för mig förstörde de överdrivna våldet mycket, ännu mer konsekvens i det segt, lite dystopiska tempot, känslan och temperamentet hade varit fett, kanske också mindre dialog också så vi hade fått fråga oss; vad fan vare här? Jag menar; det överdrivna var ju som konstaterat lite av grejen, men jag tycker att temat "överdrivet" skulle drivits längre - inte i överdrivet våld då. men jag tyckte att det var en levande och pulserande film.
SvaraRaderanär du, björn, talar om långfilmsformatet tillåter jag mig vara så pass kritisk att avfärda det med att de flesta som väljer att göra långfilm, långfilm som vi och andra biotittare ser inte har några vettiga argument för att uttrycka sig i det formatet. det är ett yrke de valt, någon gång av någon (vettig) orsak men som krympt samman när penningpungen vuxit. den stora filmindustrin ser jag som alldeles för omedveten om formatet och betydelsen av det.
ids int mer.
på något sätt skulle man kunna vända helt på ditt sista argument, albin. Jag håller med dig, att filmindutrin förvanskar formatet, därmed inte sagt att de inte förstår formatet. Jag skulle vilja hävda att de exakt förstår formatet, men har perverterat förståelsen för bättre passa deras syften, nämligen tjäna pengar. Den mesta hollywoodfilmen bygger på en djup förståelse hur lätt och underhållande film kan göras och tilltala en bred publik. Till exempel när Daniel Espinosa, som gjorde Snabba Cash (enligt mig en juste thriller, inget mer inget mindre), säger sig vilja göra film som gör just detta. Välgjord kvalitativ spänning, action, underhållande film, helt enkelt och att detta inte är något fel i sig, att ha dessa anledningar till att göra film. Sedan kan man ju fundera huruvida hur det har blivit alldeles för överdrivet mycket pengar, såklart, till just sådan här "status-quo"-film, film som varken utforskar sitt eget medium eller gör anspråk på något annat än just underhållning.
SvaraRaderabläh, nu ids int ja heller mer
bara kort; jag håller med och jag ser att ordet "omedveten" är helt fel, mycket bättre då att tala om pervertering - lika mycket medveten som omedveten, eller i alla fall både och.
SvaraRaderaokej vi ids inte! men en sista kommentar: förutom scenen med nightcall var ju våldet det bästa med filmen. våld - såväl naket, rått som mer raffinerat våld - fungerar överhuvudtaget sällsynt bra på film, både (nota bene!) som estetiskt inslag i egen rätt, och som berättartekniskt verktyg i täta, intensiva actionfilmer eller thrillers.
SvaraRaderafy fan vad det är tråkigt att se på em-lottningen. anna brolin
undertecknar du anna brolin numera? jävla hipsterironi.
SvaraRadera/Ravelli
förresten hatar jag överdrivet våld. något så infantilt. power rangers all over again. haha, jag tycker att jag är ganska kul.
SvaraRadera/andreas ravelli
nu missförstod du Björn. Han bara skrev namnet för att visa att anna brolin var med i em-lottningen och att björn inte kanske tyckte att hon var skitduktig, men detta är bara mina gissningar, vad vet jag, egentligen!
SvaraRadera