torsdag 14 maj 2009

Anna berättade om ett intressant fenomen för en stund sen. Ju mer man umgås med någon, desto mer tycker man personen i fråga är vacker. Du ser alla små skavanker vid första mötet, och ser dom som skavanker, men med tiden blir det detaljer som du smått börjar älska. För att bevisa det hela bad hon mig komma på någon jag var nära, som var ful. Jag kunde verkligen inte komma på någon. Det är ett ganska vackert fenomen i mitt tycke.

2 kommentarer:

  1. å vad fint torkel. finaste jag läst, nästan. men fan jävligt fint.

    SvaraRadera
  2. Jag har bara snygga kompisar.

    SvaraRadera