Vilket jävla tjafs. Jag åkte och fiskade, i Öreälven ovan och nedan E4. Älven var stor och jag var liten. I helgen igen hoppas jag, längre inåt landet. Nu börjar det vara tid för sentimentalitet,
Bruces episka pianoballader, Glen och Guy och Townes, till och med Perssons. När solen glittrar in i bilen mellan trädtopparna, speglas i selen. Och det inte spelar någon roll. Om annat är skit. Det har jag väl alltid tid för, det kommer och går. Jag undrade om inte Camilla kunde lära sig spela piano så, som Racing och Factory men det skulle förstås förutsätta att jag kunde sjunga, skriva och spela.
Jag glömde av Frankie Cosmos sist, som sagts tidigare gillar jag henne och hennes nya skiva, Next thing är antagligen hennes bästa hittills. Antar jag. Jag gillar hennes berättarröst. Ändå, trots allt, är min entusiasm tämligen kontrollerad. Vasas flora och fauna och deras nya singel, Honda Monkey, den har ni väl hört? Det är såklart fina låtar men ingen sån där verkligt mästerlig, själva Honda Monkey är till och med lite väl glättig för mig, i svänget. Då skulle Counter IntuitsMonosyllabilly kunna vara värd att lyssna till, jag har inte gjort det värst mycket men den avslutande Rockey surgery är riktigt bra. Skramligt, skräpigt, låter bättre än vad låtarna själva är bra. Apropå det, Stefan Christensen & Friends har spelat in en ep (bandcamp) som är bättre än de förra, mer punkigt i jämförelse (Counter Intuits har en rätt poppig nerv, tycker jag), i alla fall på Bad politics som också är bäst, sedan blir det tråkigare, mer jämnrock. Nä fy fan, ska en låt vara tretton minuter ska det vara jävligt bra, knappt ens då.
En Honda Monkey God kväll.
torsdag 2 juni 2016
Jag hoppas att ni alla kommer ihåg att Sarah records föregår göteborgspopen och att den förstnämnda framförallt är oändligt mycket bättre, episk och viktig. Exempelvis. Jag fattar helt enkelt inte vad det är frågan om, riktat åt alla - skärp er. Enad front mot disco. Indie är rocknroll, dansmusik är konform, kapitalistisk. Usch.
söndag 22 maj 2016
Somliga ska gå på rave ikväll, på Ön, dansbanan på sydspetsen. Det är fint, en fin plats, kulturminne. På Hamrinsberget fanns förr en festplats, Solliden, en dansbana där med och en hoppbacke längs bergsidan. Före det hette det Stora Öberget och till sist kom vägen. Igår spelade Hanna Hirsch och överallt är det fester. Vintern har rasat ut genom skogsälvarna men dröjer väl ännu i fjällen, snart är det sommar.
Jag brukar väl skriva att jag lyssnar för litet på musik. Nu blir det väl mest när jag behöver muntras upp eller redan är glad, i vilket fall mest sånt som Ramones eller Joni Ekman, ett tag brukade det vara Cowboys. Eller om det är när jag tänker att jag borde lära mig spela gitarr nån gång, till slut.
Sheer Mag - III, 7". De fortsätter vara bland de allra bästa i världen. Transcendent! Rocknroll fun, beauty & heart.
The Cowboys - s/t, lp (https://www.youtube.com/watch?v=D3-sl8hjFXE (en klickbar låtlista finns i fältet under videon)). Kanske mitt favoritalbum hittills i år, från Bloomington, Indiana, precis som Gizmos. Jag gör mig inga illusioner om någon annans gillande men nu när jag fört dem på tal kan jag ändå medge att det är ganska ojämnt men Silverback Sexdrive är ren lycka och nästföljande, She wants to be french, likaså. Det är möjligt att de redan lagt ned och att albumet är ett urval av vad de hann frambringa. Death Valley Girls - Glow in the dark. Någon skrev nånstans att låten, det här är bara en enda låt, ingav hopp om rocknroll, det är förstås att ta i men jag kan väl förstå andemeningen. Jag trodde egentligen att det skulle finnas ett album vid det här laget. Hinds - Leave me alone, lp. Jag gillar Hinds och det här verkar ha blivit bra, allt fler verkar också gilla dem när de nu kan höras på lokaler i Umeå. ShitKid - s/t, ep. Tufft, eget, bra. Jag hoppas på mer bra. Och honymoon v som jag bara nyss hörde, ett band med samma Shitkid är också fett som fan. Witching Waves - Crystal cafe, lp. Jag är positiv till bandet och tycker att albumet låter bra men jag har egentligen lyssnat för lite på det. Risken är väl också att det stannar där. The Goon Sax - Up to anything, lp. Sån där avslappnat småtuff och lätt naivistisk pop de tydligen gör bra i Australien. Inte bra riktigt som Dick Diver men kanske som Bitch Prefect och Full Ugly? Sjunger mest på skivan gör för övrigt en son till Robert Forster från Go-Betweens.
Joni Ekman fortsätter vara Joni Ekman. Fortsätter göra mina tankefoster överflödiga.
Nu senast framförallt med en Ramones-låt som är det bästa jag hört i år (https://soundcloud.com/fuck-rekords/joni-ville-se-on-fakta) men på (hans?) fuck rekords kommer det upp pärlor titt som tätt. Alltså https://soundcloud.com/fuck-rekords.
Jukka Nouisianen verkar också ha gjort ett till mästerverk, i alla fall att döma av den enda låt jag hört. Resten får en snällt betala för. Lyssna!
Ett tips på äldre musik, mycket vacker, är Sibylle Baiers album Colour Green. Hon kommer från Tyskland och spelade in låtar hemma mellan 1970-73 som gavs ut 2006.
För ett tag sedan tipsade William mig om en låt, verkligen helt fantastisk. Jag kan inte låta bli. Helt fantastisk.
Fast okej, slutligen, det här är också perfekt på sitt sätt; https://slyngelrekords.bandcamp.com/album/sabotage-s-t-7. Det gäng 12-13 åringar som Moodysons Vi är bäst ska vara baserad på, åtminstone delvis, specifikt avseende det pojkband som förekommer i filmen, de som sjunger (om) Brezjnev och Reagan.
Imorgon ska jag nog åka och fiska.
måndag 22 februari 2016
Det berättas att tysta män kom vandrande nedför Ångermanälven veckan efter militärens mord på arbetare i Lunde 1931. Med geväret på axeln smög de sig fram till folk i byarna och frågade var man kunde anmäla sig till revolutionsarmén. Uppe i skogskojorna hade ryktet berättat att revolutionen var kommen. Då hade de packat ryggsäcken, sett över jaktgeväret och gett sig av för att med våld störta bolagens stat.
Skit samma. Jag har missat, och valt bort massor. Det mesta av vad jag valt eller tyckt om, har jag sedan lyssnat för litet på. Jag önskar att jag lyssnat mer. Det är också klurigt med format, att hålla isär eller inte trots att jag förstås lyssnar likadant på musiken men två låtar är aldrig tio eller femton.
Mina favoritalbum från det gångna, i ungefärlig ordning: Vasas Flora & Fauna - Släkt med Lotta Svärd Dick Diver - Melbourne, Florida Simon Joyner - Grass, branch and bone Hurry up - Hurry up Joni Ekman - Joni Ekman Buck Biloxi - Streets of rage Sonny Vincent - Vintage piss Day Creeper - Central States Tam Vantage - Life in high definition Achtungs - Welcome to hell
Några favoriter i mindre omfång:
Sheer Mag - II Mascara Snakes - A corpse has been fucked in Hallstahammar 7'' Cruising - Cruising EP Vial - 7'' The Nervous - S/t Demo tape The Staches - EP III Slum of legs - Doll like 7'' Sissy - Gave birth to a mum EP Suburban Homes - Conformity in the U.K/Televison Spies 7'' Paul Messis -The Blind Leading The Blind/As time rolls by 7''
The Hussy - Volar EP (Jag gillar mest bara B-sidan, Side Heather, det vill säga låt 3 och 4) Death Valley Girls - Wait for you/Summertime Calamari Girls - Before Darwin Tape Polio Club - Polio Club tape Top Down - Silver ashes Pink Owl - Sub-psychic souvenirs Moon City Boys - Let my love dance/Washing machine 7'' Boys - Kind of hurt EP Soda Boys - Soda Boys Benny and the Roids - Demo Shitfucks - Det är ditt fel Gino & The Goons - Check this out EP
