Hoppas Björn får det fint i München, hoppas han skriver nån gång. Om att promenera mellan barer, över broar, medvetanden.

Slutspelstider

Nu har man redan kommit en bit på vägen i NBA-basketens slutspel, det är hög tid för några osammanhängande kommentarer och profetior. Ett genomgående tema för årets säsong har varit skador på viktiga spelare och det tycks hålla i sig in i slutspelet. De flesta av de 16 slutspelslagen är försvagade, det stora undantaget är de redan förut klart favorittippade Miami Heat. Utmanarna, fjolårstvåorna, i Oklahoma City Thunder har fått sina chanser reducerade sedan deras dynamiska pointguard Russell Westbrook åkte på en knäskada härom natten. Med detta sagt tror jag på San Antonio Spurs som finalister från den västra halvan, de började säsongen briljant för att sedan vackla mot slutet i takt med att två av deras nyckelspelare hade skadeproblem (javisst). Dessa båda (Tony Parker & Manu Ginobili) spelar sig nu tillbaka i gott slag i en relativt bekväm 8-del mot ett Los Angeles Lakers utan Kobe Bryant, och i praktiken utan både samspel och avbytare. Därefter väntar en stenhård kvartsfinal mot segraren i mötet Los Angeles Clippers-Memphis Grizzlies, två fysiska lag där Clippers kommer slå ut de överskattade björnarna tack vare de senares brist på offensiva vapen och svaga avbytare. En kvartsfinal mellan Spurs-Clippers bör bli väldigt spännande och sevärd. Clippers är snabba och starka men också rutinerade och skickliga, problemet är att rutinen och skickligheten hade behövt vara större hos de, i basket så viktiga, stora spelarna (Blake Griffin, DeAndre Jordan). Dessutom är jag lite tveksam till Clippers stjärn-point guard och ledare Chris Pauls förmåga att vinna den viktiga matchen mot Spurs dito, Tony Parker. Spurs är ett bättre fungerande, jämnare och mer komplett lag. Oklahoma City bör kunna stappla sig fram till ett semifinalmöte mot Spurs i kraft av Kevin Durant och deras hyfsat förmånliga lottning, den nu pågående 8-delsfinalen mot Houston Rockets är det minsta problemet. Denver Nuggets möter Golden State Warriors i den återstående 8-delen på den västra halvan och det är en vidöppen historia. Om Golden State (Läs Stephen Curry & Andrew Bogut) kan hålla sig friska blir det skräll, jag vill också varna för en skräll mot OKC i den i så fall följande kvartsfinalen men där gäller samma premisser. Jag vill vidare anmärka att jag finner även Nuggets överskattade. Det troligaste scenariot är som sagt ändå Spurs-OKC i semi, en repris från föregående år och den här gången får Spurs sin revansch.

I öst då? Miami har redan ena foten i kvarten (Milwaukee Bucks är en munsbit) där Brooklyn Nets eller Chicago Bulls väntar. Varken Nets eller Bulls är kapabla att hota de regerande mästarna, Nets är ojämna och saknar en defensiv värt namnet och Bulls är uddlösa framåt, som ni hör är det ändå en intressant uppgörelse dem emellan. I den andra semifinalen talar allt för att New York Knicks ställs mot Indiana Pacers och att Boston Celtics och Atlanta Hawks således kan ta och packa fiskespö och slokhatt för en lång semester. Indiana har haft ligans bästa försvar och i Paul George helt plötsligt fått en fantastiskt mångsidig toppspelare, ändå tror jag att de får svårt att räcka till. Indianas spelskickliga 7-fotare (typ 2,13 m) Roy Hibbert, som ofta ger dem ett övertag, kommer detroniseras av Knicks lika långe Tyson Chandler, före detta DPOY (Defensive player of the year, en utmärkelse till vilken Hibbert förresten aspirerade i år) och Knicks har fler offensiva alternativ, bredare bänk och en pånyttfödd och hungrig Carmelo Anthony. Knicks som ibland verkat lite nonchalanta har dessutom visat förmågan att spela bra försvarsspel när det behövs. Knicks-Miami i semifinal alltså, det blir en publik och sportslig succé. Miami skall ses som favorit, både mot Knicks och en presumtiv final mot Spurs men det är ingalunda givet, jag tror för bövelen att jag tar och tippar San Antonio Spurs som slutsegrare, det vore läckert!

Jag vägrar korrekturläsa och frånsäger mig sorglöst allt ansvar för inkonsekvens och sånt.

Kolla, bra! http://www.vbm.se/kalendarium/stadsdrommar.html#0421

Albin Knutsson: Vildmarksskildrare, rockfilosof, civilisationskritiker och socialreporter

Med min verksamhet är det nu inte mycket bevänt. Fast vad som skulle vara affärsplan pockar och spretar, den rör lite på sig. En massa halvklara kalkyler skräpar runt, de skulle slutföras men blev liggande. De har förstås lagts ned i någon skrivbordslåda, det är som ordningen på mig ändå. På sätt och vis. Nu har jag i alla fall goda överenskommelser med både csn och bostaden, här råder ingen nöd. Dessutom är jag ganska duktig på mycket (Igår vann jag mot Viktor i Schack, nog var han mer full än jag, visst hade jag också tur men). Tack vare den ganska goda utkomsten och annat väl kan jag låna pappas bil, åka ned på stan, systemet, få något vettigt gjort. Det är som skönt att komma ut. Det är även trivsamt att duscha, med schampo och balsam. Somliga dagar är jag vid universitet, där låter jag mig engageras, nästan uppröras. Såna gånger kan kan det vara svårt att riktigt förstå vad jag går på om, det tycker även jag, men det brukar gå ganska bra att förklara. Alltid kommer samtalen någonstans. Ingenting är ändå någonting förutan att vara snäll och känna andra som känner. Att jag gillar det där med att klippa lugg och har en liten ring i örat är inget märkvärdigt, bara lite roligt. Som att vilja vara nånstans, med gamla kläder och så. Jag kan prata om att det är mer än så och då är det väl kanske det. I största allmänhet är jag ganska bra på att upprätthålla drömmar och ideal, grumliga eller rabiata eller allsköns, int vet ja, gentemot mig själv är jag ganska bra på det, tror jag.

Hej igen, angående tjafset om Vindelälven. Att den trots allt utsetts både till nationalälv och riksintresse för kulturmiljövård, natur och kultur i all logik och förvirring. Jag tänker, tänkte i morse egentligen, glömde sen, men att det vittnar om den totala undergivenheten gentemot det moderna. Titta vad fin den vilda älven är! Det blir liksom inte bättre. Och när du ändå är där kan du förresten också njuta de kulturhistoriska värdena i exploateringens fysiska kvarlämningar, alltifrån primitiva nybyggen och handbyggda båtdrag från flottningstiden till gamla utfasade, modernistiskt utformade kraftverk. När jag tycker att det hela ser lite dumt ut är det alldeles uppenbart men ändå alltför utopiskt att fästa någonstans, hur skulle det kunna? Jag menar heller inte att man ska spränga Stornorrfors, bygga fler kraftverk eller fiska ut laxen, utan bara att det är intressant att fråga sig vad vi i Vindelälven faktiskt värnar om, och varför? Hatar att avsluta med en fråga, fortsätter undra om det kanske ska förstås som ett monument över samtida politik och attityder. Automatisera allt, gör ett museum av resten så kan vi strosa omkring där inne bäst vi vill, på fritiden alltså, dagarna skall vigas åt arbetslöshet och styrketräning. Glöm för guds, och tillväxtens, skull inte att konsumera, det är så himla skönt!

Snart, nu, har jag lyssnat igenom Magnus Ekelunds nya DÖDSKULT. Jag vill säga att det är jättebra, åh. Mycket och starka känslor. Som att jag förstår hur häftig estetiken är, i ljud, kanske för att den är ännu tydligare.


Det här till exempel, är ju hur bra som helst.