onsdag 8 december 2010

Jo, The River. Jag lyssnade på hela häromveckan när jag jobbade. Att det är ett bra album vet vi redan men jag vill gå längre än så. The River skapar de mest fantastiska av bilder i mig. Jag förflyttas till de västerbottniska vägarna, de inländska. Jag minns och tänker på när jag färdats på väg 370, mot Malå, förbi Forsholm och Linbanan. Och vidare, vidare mot Brunträsk och lapparnas Storselet eller rakt mot Kronoborgskojan till, på den knappt farbara skogsbilvägen som slutar så tvärt vid den fallfärdiga bron. Men jag kan lika gärna se ut över Näsberget på väg ner i Malådalen där Storforsen evigt mullrar på eller se ut över Hundberget och Åliden längs med Lögdån i vårt södra län. Kort sagt; Är inte The River Springsteens verkliga järnbaneepos?
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. Anonym10 december 2010 kl. 16:27

    Den 22a december var det ju sagt att vi skulle ha julfest. Hedningar som vi är har jag nu bestämt att vi istället ska fira midvinterblot. Vi ska genom rituella danser och offer hylla växandets gud; så grödorna (drömmarna) återigen kan växa upp till våren. Och som vi alla vet är växandets gud i den arkaiska och den gamla grekernas mytologi Dionysos. Dionysos är även rusets gud. De sex dagar långa Dionysosfesterna vältrade sig i tragedier (ångest) och orgier och vin. Således följer att vi den 22a december firar in denna sexdagarslånga festival till rusets ära; livet i sig. Skål och välkomna!
    /g

    SvaraRadera
  2. Anonym10 december 2010 kl. 16:29

    just det. fin text abbarn (det var det jag menade ovan stående inlägg, jag lyssnar nu på the river).
    /g

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)