torsdag 7 maj 2015

The Splits - II (2015). https://open.spotify.com/album/6TRLCUlWPjt79ouEGeXY6C
Det här låter skitbra. Finsk punk med härligt driv, härlig sång, popigt lite som new wave/postpunk,svängigt men skevt och lite elakt också. Initialt hörde jag utvecklingen från första skivan, mot det större, med viss skepsis men nu tror jag inte längre att något gått förlorat. Hittills framstår låtarna Melody och I know som särskilt bra.

The Dagoes - Supreme (2015). https://open.spotify.com/album/3OSREIkP3Kqq5nXQu7JIK1
De var från Adelaide och aktiva mellan 79-83. Det här en samling som tydligen utgavs 94 men nu uppdaterats en aning. Jag tänker att det kan tänkas finnas någon sorts grund i popigare punk, powerpop men att det samtidigt låter mycket 80-tal om sång och instrumentering och det låter trots allt ganska bra.

Slum of legs - Doll like (2015). http://riotsnotdiets.bandcamp.com/album/doll-like
De håller med denna andra singel mina förväntningar vid liv och fortsätter framkalla associationer till Velvet och Raincoats och på den andra låten, Half day closing som är helt fantastisk för mig även Heavenly. Fast det här är ett tydligt exempel på bristerna i att beskriva genom referenser. Jag ser Slum of legs som ett av de allra bästa banden i världen, tror att de skulle kunna vara det.

Witching Waves - Mini CD (2014). https://softpowerrecords.bandcamp.com/album/outline-mini-cd
Jag tyckte att det här var vad som fattades från deras debutskiva, det vill säga ett par lite långsammare låtar och jag tycker att de låter toppen. Kanske är det nu ännu mer påminnande om den brittiska indiepopens unga dagar fast ännu inte till någon för mig störande grad, inte alls.

Kiwi Animal - Music Media (1984). https://www.youtube.com/watch?v=u2IIDimjkMA
Lätt psykedelisk folk från Nya Zeeland, liksom görlig efter punken, möjligen, fast akustisk, lågmäld, och liksom simplistisk. Sovrumspop lika gärna och inte helt väsensskild från The Spies som jag tidigare talat om. Efter ett par smakprov var jag väldigt positiv men albumet visade sig som helhet vara svagare med ett flertal inte riktigt riktiga eller hela låtar, snarast fragment. Trots det god och intressant lyssning,  själv har jag fortfarande inte fått grepp om de återkommande sexuella inslagen i texterna.

Thalia Zedek Band - Via (2013). https://open.spotify.com/album/04kI69v92RcMrU5v0RbUPM
De första låtarna är skitbra, särskilt Winning hand. Det är vackert, allvarligt och ganska monotont, estetiskt tilltalande med råbra sång. En popmusik som tar i, rockar fast trögt. Sedan är skivan ganska homogen med undantag för att rockandet emellanåt blir mindre trögt och det tycker jag kanske sämre om. Jag inbillar mig att Thalia Zedek vet exakt vad hon gör och det gillar jag, sedan spelar det väl mindre roll om jag alltid fattar eller håller med. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar