Rockåret

Okej, för skojs skull och för att kunna börja på ny. Det bästa jag hört och lagt på minnet, ifråga om mindre uppsättningar av låtar. Det tycks alltjämt förtvivlat svårt med album.


Ekman & Owen - Ekman & Owen. Rocknroll, bäst med Ekman på sång (Gonna go downtown).
Very mental - Miscunstrued. Något så härligt som två mycket bra punklåtar!
Life stinks - Hanging from the ceiling. Lite elakt och skitigt ös, värdigt Rocket from the tombs/Peter Laughner/Pere Ubu-referensen.
P. J. Bonneman - Mig og Henriette/De sagde at det var koldt. Mig og Henriette är perfekt, kanske fjolårets bästa.
Sun bather - Sun bather. Bonneman är grym även här. 

Amyl & the sniffers -  Big attraction. Otroligt bra attityd, folkligt swag fritt från postmoderna eller psykedeliska impulser. Och I'm not a loser är tveklöst en av fjolårets bästa.
Suburban Homes - Unemployed/Anxiety attack. Suburban Homes gör alltjämt sin budgetpunk riktigt bra. Skulle dock föredra mer malande driv (som på Welcome to Shitsville) framför de mer hoppiga gitarrerna. 
Rik & the pigs - Blue jean queen. Bra rocknrolldriv, bitvis småjobbigt studsigt. Album ute nu, skulle kunna vara riktigt bra.
Shifters - A believer/Contrast of form. Kvalitetsindie från Melbourne. 
Skiftande enheter - 4 spårs EP. Stilsäkert och snyggt rakt igenom. Hey baby gå på disco med mig!
Cavemen - Death row. Förståsigpåare tenderar skjuta ner dessa Nya Zeelandändska Cavemen framför en tuffare namne från Boston. Själv tycker jag Cavemen gör det skitbra, först likt Stooges, slutligen påminnande om Freddie i Liket Lever, om än light. Bostonbandets bajsrock är ju bara tröttsam.
Acid dad - Die hard/Bodies. Bandnamnet är fullkomligt värdelöst men Die hard är en pärla, en tuff poplåt med lika delar rockdramatik och punkattityd. Bodies, däremot, är knappast minnesvärd.  
The Chats - Get this in ya. Snorungar, antagligen skatare men med den goda smaken att spela punk. Smoko är en superhit, annars inget märkvärdigt.
Mordecai - What is art. Låter bättre än albumet, särskilt What is over.    
Private Interests - MAMA/Private Interests Split. MAMA's sida av splitsingeln är kass, de har tagit Sheer Mags rockimpulser åt fel håll. Private Interests spelar däremot riktigt bra powerpop, inte meslarvigt som annars är brukligt.

Just fan, jag gjorde en lista på soundcloud av det jag kunde hitta där, tillsammans med några äldre låtar också.