onsdag 10 juni 2009

"När man tänker på någon nästan jämt, då är det som att ligga i en myrstack, det är hemskt, man föreställer sig, man liksom fastnar som på en tjärustick, det går bara runt runt, just för att det är så hopplöst, man kan inte tänka på annat, man vet hur hon går och skrattar, och det är en plåga. Varför måste det vara en plåga. Man tänker på allting hos Eeva-Lisa, från avbitenaglarna till munnen. Och om man ska göra annat, som att laga maten till exempel, eller göra nånting, vadsomhelst, då är man fortfarande som en lus på en tjärustick, nej en lus dör ju, men själv är man ju tvungen att leva kvar, och man tänker, man tänker, men det är en plåga. Man fattar inte att det kan vara så hemskt. Man vaknar och det är hemskt, och man sover och det är bra för då får man ju röra vid henne, och småprata, men sen, värst är det när man är vaken."

Jag gillade att gå hem i regnet, struntade i spårvagnen som hann ikapp mig, och ser fram emot sömnen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar