Höstföljetong

Nu är det dags för följetong. Något man kan se framemot när höstens dagar alldeles för snabbt försvinner bakom, visserligen är en del fina, kanske när det är blå himmel, svag vind och trädens eldkolorerade löv ännu ej har fallit till marken. Men de andra dagarna är inte lika trivsamma, till exempel när regnet piskar i motvind mot ens bistra nuna.


EN RESA I TIDEN – OCH NORRBYSKÄR VÄNDE OCH VANN - del 1
Vi anträder en resa bakåt i tiden. Vi lämnar denna tysta och lugna eftermiddag för en annan mångt mycket livligare sådan. På vägen passerar vi paradisiska somrar, befolkat med stuggäster från Stan. Konfirmationsläger bevittnar vi, där allt annat än Guds läror har blivit utlärda, där ungdomarna förirrat sig, och kanske förälskat sig, i varandra eller blott den ljuva sommarnattens skimmer som loven alltid erbjuder de unga. I vår tidsresa hinner vi knappt hälsa på dem förbipasserande öborna som flyttar in efter sågverkets nedläggning, där elbelysning ej längre imponerar och jobben är för evigt förpassad från ön. Vi hör hur sågverksklingan tystnar. Klanen Kempe hojtar vi mot, men blir inte bemötta med något svar, ty de ligger för döden precis som drömmen om det perfekta arbetarsamhället där endast tre budord stod gällande: Lyd Vår Herre, Himmelen och Jordens Fader och, kanske inte Gud Fader förkroppsligad, men nästan: Lyd Företaget och dess grundare Frans Kempe! Och slutligen, det nästan viktigaste: Drick inte, lukta inte, blicka inte, rör inte spriten!
Här någonstans, efter att vi rest genom sex decennier av liv och minnen och händelser, stannar vår resa. Året är 1938 och datumet är, ja, detsamma som i dag, den 23 september men det är en lördag, och vi ska alldeles strax få bevittna, bortsett från söndagens mässa, veckans höjdpunkt, nämligen KFUM Norrbyskär hemmamatch. Gästande lag är Hörnefors IF.
Och det är i Hörnefors vår historia tar sin början. Elva män har samlats utanför klubblokalen som ligger i anslutning till byns idrottsplats, och de verkar en aning rädda, eller möjligen bara väldigt nervösa. Vi kan se det på deras rörelser, vi kan lägga märke till deras stela konversationer sinsemellan, hur vissa ömsom tittar nedåt i backen, ömsom tittar upp mot ingenstans; allt med en flackande och en osäker blick. Ingen talar om vad alla tänker, inte än. Det är bara en kvart kvar till bussen som ska ta dem till Norrbyn anländer, där väntar färjan över det smala sundet, och Färjkarlen, denne mytomspunne Färjkarl som har spritt skräck över hela socknen, ska se till att laget kommer oskadda över till Norrbyskär.
”Vad tror ni om i dag, grabbar?” Det är den unge, ännu okände, och något naive Gunnar Nordahl som tar till orda och bryter därmed den tysta överenskommelsen om att inte tala om dagens match.
”Finns inget att prata om, jag hoppas att vi kommer över och sedan hem igen. Det som händer däremellan, det hoppas jag att vi har glömt imorgon efter kvällens dans.” Det är Gunnars äldsta bror, tillika lagkapten, Bertil Nordahl som svarar. Han är 22 år och lagets stora stjärna. Det är även han som ser till att laget har en dans att gästa efter matcherna, och dryck att inmundiga.
Utöver Gunnar och Bertil är också Knut Nordahl, mellanbrodern, där, och han säger efter sin broders utspel: ”Strunt! Inte är det så farligt att åka över med Färjkarlen och möta Norrbyskär, vad kan hända?”
”DU! Vet du vad som händer om vi vinner?” ryter lagets tränare, Alrik Svensson.
”Vi får väl tre poäng och går förbi dem och tar förstaplatsen i serien” svarar Knut.
”Förra året när Husum vann på Norrbyskär blev de jagade av ön, och maten de innan matchen blivit utlovade, den kastade öborna på dem! Det var nätt och jämnt så att de fick åka hem överhuvudtaget!”
Tränare Alrik är märkbart bestört över situationen. Han är ju medveten om all denna talang som finns framför honom, om bröderna Nordahls särartade skickligheter som skulle komma att forma hela den svenska fotbollshistorien, om Hörnefors IF som har chansen att avancera i seriesystemet, att gå upp till division 2; denna dröm han hade närt ända sedan han tog över A-laget för fyra år sedan. Tar den drömmen slut i dag? tänker han, samtidigt som han hör bussen svänga in framför gruppen. De elva utvalda kliver in i bussen under tystnad, molnen hopar sig och laget hinner inte långt innan regnet piskar som pistolskott mot fönsterrutorna.