lördag 21 januari 2012

Kan man inte se Juholts fall som det mest renodlade exemplet på en självuppfyllande profetia? Utan att ta ställning till huruvida avgångskraven har varit legitima eller ej, så har "Juholtskritiken" varit av ganska besynnerlig karaktär; kritiken har nämligen endast undantagsvis gått bortom konstaterandet att "situationen är ohållbar", förtroendet är kört i botten", "Juholt är bränd" osv.
Kritikerna, såväl de socialdemokratiska som de borgerliga, har anmärkningsvärt sällan haft något konkret artilleri att rikta mot Juholt. Man har liksom använt mediedrevet som sådant som ett värn att gömma sin egen princip- och substanslösa hållning bakom. "Jag tar inte ställning mot Juholt som partiledare, men det är uppenbart att han inte kan sitta kvar i dagens klimat när alla andra saknar förtroende för honom". Och när denna, onekligen ganska fega, floskel upprepats av tillräckligt många - inte minst av högt uppsatta socialdemokrater som själva inte erbjuder något alternativ - så blir kritiken såklart självuppfyllande. Men i botten finns som sagt uppseendeväckande lite att ta fasta på.

2 kommentarer:

  1. Gunnar Nordahl, Milan, 257 matcher, 210 mål.

    SvaraRadera
  2. ja verkligen. jämfört med var arnold gjorde innan han blev guvernör var ju juholts misstag ingenting.
    http://www.youtube.com/watch?v=pdIjJ8efftk

    SvaraRadera