lördag 14 april 2012

Nog är det lustigt (paradoxalt!) att dagens rabiata ateister (upplysningsfundamentalister, the ditchkins och co) kritiserar religion i förnuftet och vetenskapens namn, samtidigt som dom intar den mest antiintellektuella positionen som kan tänkas visavi kritikens objekt. Att definiera religion som simpel vidskepelse innebär att abdikera inför blotta möjligheten att förstå vad det är man kritiserar. Man ignorerar människans djupa andliga behov (religion som "sublimerad dödsångest"), behovet av mening i tillvaron, liturgins sociala kraft och den kollektiva ritualens funktion, osv. Vilken antropolog som helst kan intyga att trons kärna inte är det transcendenta, utan det sociala.
Att jämställda den unika, transnationella gemenskap som exempelvis den katolska kyrkan utgör (vilka rötter, vilka traditioner!), med korkade tv-tittares fascination inför sjuans spökjägarprogram när knappast vidare upplyst.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar