fredag 13 april 2012

Typiskt svenskt! I sverige får man aldrig visa sig duktig bla bla bla allt är jantelagens fel!
Det mest störande i dagens jantelagskverulans är inte den nyliberala undertonen, utan hur uppenbart felaktig, historielös, och inskränk det är. Att måttfullhet var en dygd (kanske tom. den främsta) i antikens grekland, att högmod betraktats som en dödsynd (och måttfullhet som en kardinaldygd) av 2000 års kristendom, och att praktiskt taget alla stora "civilisationer" eller idésystem (konfucianism, buddism, hinduism, säkert också islam) har upprätthåller liknande principer om det syndfulla i att tro sig vara för mer än andra, verkar inte bekomma jantelagskverulanterna. Att tom. amerikansk kultur, detta individualismens och uppåtsträvandets förlovade land, genom sin djupt rotade, lantliga och antielitistiska populism (småstadsvurmen, föraktet mot frankofila san fransisco-snobbar osv.) präglas av samma jämlikhetsideal kan dom knappt ens föreställa sig.

Jag skulle vilja gå så långt som att hävda att jantelagen är en antropologiskt universell princip, född ur det evolutionära behovet att sammanfoga en mängd individer till en organism. Människan är trots allt ett flockdjur, och ohämmat "jag jag jag!!"-tänkande har alltid varit evolutionärt självmord.
Således; jantelagen är inte typiskt svensk, och har definitivt inget med socialdemokratisk välfärdspolitik att göra. För den som hyser tilltro till (nationellt komparativa) attitydundersökningar kan det vara upplysande att veta att svenskarna, i konkurrens med övriga skandinavier, är världens mest individualistiska folk. (denna individualism är iofs sprungen ur den socialdemokratiska välfärdsstaten, och hur den möjliggjort individens självständighet visavi familje- och släktband (tänkt bara på förskolan!), men det är ett för stort ämne för att behandla här).

1 kommentar:

  1. och varför skulle måttfullhet vara en bra dygd? inget blir gjort om man är måttfull

    SvaraRadera