Bilen luktade alltid något särskilt, om det var för kylan utanför eller all packning. Kanske var det löftet i det sömntunga huvudet. Rutan immade igen och benen värkte, alltid den högra bakrutan, alltid de tysta, omhuldade skogarna.
Väl framme, i eftermiddagens iskalla, blå skymning, dukades limpan fram, den i Norsjö inhandlade. Smör och ost också, ibland några bullar. Norran förflyttades till kökssoffan från vilken man själv nu kunde förflytta sig till bordet. Alltid lika kallt, alltid lika stjärnklart och alltid samma lukt; morfar, tjocksockar, vinter, snart också kokkaffe. Den färska limpan med herrgårdsost.
Grabbar och Jargong tackar för i fredags!
13 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar