and when you want to live, how do you start, where do you go, who do you need to know?

Har spenderat kvällen hemma, själv. Det har varit trevligt, jag har lyssnat på musik och läst. Men nu så drabbades jag av en viss rastlöshet. Såna perioder kommer och går, då man inte riktigt vet vad man ska göra, man har ingen uppgift att utföra och inget att fördriva tiden med. Så varför inte skriva ett litet inlägg?..

För bara typ ett år sedan hade jag det svårare att hantera rastlösheten. Och framförallt ensamheten. Jag har å ena sidan alltid uppskattat att vara själv, men bara när det är självvalt. Eller om man vet att man kommer att träffa folk snart, så att man inte behöver oroa sig för att man ska vara ensam alldeles för länge. Men just när man inte har något särskilt planerat, utan bara sitter hemma och hoppas på att något ska hända, då är det svårt att koppla av.

Nuförtiden har jag lättare att hantera ensamma kvällar. Jag drabbas inte lika ofta av den där rastlösheten, eller de desperata drömmarna om ett annat liv som då brukade uppstå. Det där suget i magen som gjorde att man söp sig dyngrak på helgerna för att man inte visste hur man annars skulle träffa nya människor, och kanske den där tjejen som man hade fantiserat ihop i otaliga konstellationer.

Hursomhelst, jag undrar om det kommer hända någon gång i ens liv, att man aldrig, eller i alla fall väldigt sällan, upplever den där rastlösheten, planlösheten. Att man ständigt antingen har något att göra, eller kan njuta av att inte göra något eftersom man redan har utfört något.

Det svåraste är ju att göra något man vill göra, när man inte vet vad man vill göra. Men det finns ju så många möjligheter ändå, så något borde man väl komma på..