Apropå chrilles Kaurismäkiinlägg. Jag vet inte om jag heller tillför någonting nytt, men är det inte underbart att man kan kombinera socialrealism av något slag, ett perspektiv från samhällets bakgator, med en sån förtjusande estetik? Socialrealistiska skildringar tenderar ju annars att vara så direkta, så in your face-igt brutala och hopplösa, tänkt valfri Ken Loach eller typ Fish Tank. Medvetet fula, liksom för att verkligen cementera misären.
Mer "sublima" (i brist på bättre uttryck) filmer är annars vanligen reserverade för borgerliga självbilder.
Grabbar och Jargong tackar för i fredags!
13 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar