Marknaden som substitut för demokratin
Roland Paulsen sa någonting tänkvärt i filosofiska rummet sist; marknaden inte är demokratisk. En självklar insikt på sätt och viss, men en som går att radikalisera. Marknaden har nämligen alltmer börjat stiga in på det allmännas (demokratins) sfär just i egenskap av förment demokratiskt verktyg. Bortsett från effektivitetsargumentet är valfrihet och mångfald honnörsorden för vår tids privatiseringsvåg; den medborgare som inte är nöjd med välfärdstjänsterna ska kunna byta till en annan utövare. Därigenom görs brister i välfärden till en helt och hållet privat angelägenhet. Och vad mer är; eftersom det rör sig om grundläggande sociala rättigheter (utbildning, vård) innebär det en de facto avpolitisering av den sociala sfären. När marknaden träder in i demokratins ställe görs politiken överflödig; om en skola eller ett äldreboende är undermåligt är det ju bara för "brukaren" (ej längre medborgaren) att byta utförare!
Vidare; detta är en synnerligen lömsk strategi. Den förutsätter nämligen att den så kallade marknaden för välfärdstjänster fungerar som en idealmarknad (full, symmetrisk information, låga trösklar osv.). Så är givetvis inte fallet. Eftersom en svårt svårt demenssjuk, eller en gymnasieelev i årskurs två, knappast kan byta äldreboende eller skola såsom jag byter tandkrämstillverkare, är valfriheten i praktiken en chimär. Valfriheten upphör i samma stund som det första valet har gjorts. Där har vi privatiseringsmyntets andra sida; valfrihet som ursäkt för politisk letargi. När välfärden blir en privatfråga, den enskildes ansvar, följer som sagt att det inte längre är politikens ansvar. Och se! vilken utomordentlig win-winsituation för det förenade klassintresset; kapitalet vinner kommodifiering av det allmänna, politiken beviljas ansvarsfrihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar