Jag har egentligen inte någon uppfattning om Karl Popper frånsett att jag spontant är mycket skeptisk till falsifikationismen. Men, jag snappade i förbifarten upp en klok sak han lär ha sagt i kritik mot rationalismen. Om jag har förstått det hela menar Popper, kort sagt, att rationalism faller på sitt eget grep emedan det grundar sig på en irrationell tro på förnuftet. Det må synas självklart men det frapperade mig med min ogenomtänkta "cyniskt förnuftiga vetenskapsteori". För visst är det är oförnuftigt att lita så till sitt eget förnuft, för att inte säga högmodigt. Visserligen leder detta resonemang förmodligen bara till en ökad grad cynism. Såvida man inte fortsätter med att oförnuftigt lita till sitt förnuft. Hur ska man annars kunna tro sig veta någonting?
Visst är det så!
SvaraRaderaFör att (fritt) citera Bertrand Russel: "Det mänskliga förnuftets lilla farkost gungar osäkert på en hel ocean av vanvett"
Människan har helt enkelt alldeles för höga tankar om sig själv.