måndag 22 mars 2010

Borgerlighetens förlorade ideal

Man blir alltmer fascinerad över hur svensk borgerlighet talar om utbildning. Sällan lyser den rationella ekonomismens ideologiska hegemoni igenom så tydligt som i utbildningsdebatten. Aldrig talas det om utbildningens roll som demokratiskt fundament, aldrig talas det om kritiskt tänkande, om kultur, om kreativitet, om bildning, om mänsklighet. Det talas knappt ens om kunskap längre. Istället är det arbetsmarknadskoppling som är det alltigenom dominerande paradigmet. Reduktionismen är total: Skolan har numera en enda funktion i samhället; att fostra flitiga arbetare med adekvata kvalifikationer, samt att uppmuntra företagande och entreprenörskap.
Skolan (inklusive högskolan) ses uteslutande som en lång förberedelse för vuxenlivet, och vuxenlivet består visst bara av arbete, arbete och arbete. Ve den som har roligt i skolan! Ve den som är intresserad!
Kunskap som inte är ekonomiskt produktiv är värdelös kunskap. Allmänbildning är onyttigt; kunskap måste vara konkurrenskraftig för att ha ett existensberättigande. Kan inte kunskapen motiveras utifrån ekonomiska kalkyler kan den lika gärna skrotas.
Dagens liberalism är så fjärran den klassiska 1800-talsliberalismen att man undrar om det ens är lämpligt att benämna båda som "liberalism". Den klassiska liberalismens bildningsideal är snarast själva antitesen till dagens förhärskande utbildningsparadigm.

Pinsamt värre blev det när Svenskt näringsliv för någon vecka sedan lyckades göra en omedveten parodi på hela det borgarliga utbildningsparadigmet. I en rapport som släpptes häromsistens beklagades det att många studenter efter fullbordad utbildning inte snabbt nog lyckades få adekvata jobb som motsvarade deras specifika kvalifikationer. Svenskt Näringsliv drog då den bisarra slutsatsen att tusentals ungdomar utbildar sig "i onödan"! Svenskt näringsliv, svensk borgerlighets främsta och mest högjudda megafon, tycker alltså på fullaste allvar att kunskap kan vara onödig och onyttig, och per automatik blir onödig om den inte omedelbart sätts till användning i ekonomiskt produktiv verksamhet. Kunskap har alltså inget som helst egenvärde utanför den strikt ekonomiska sfären.

Som Adorno en gång uttryckte det (fritt citerat ur huvudet); utbildningen har reducerats till den grad att dess roll nu endast består i att öka arbetskraftens bytesvärde på arbetsmarknaden.

Liberalismen är i sanning en degenererad ideologi. Korrumperad av mammon har den förfallit till en förkrympt blindtarm, en patetisk skugga av sin forna intellektuella briljans. Var är nutidens vulgärliberalisms svar på Weber, Kant och Tocqueville?
Numera fungerar liberalismen endast som en kvasispirituell fasad för den råa kapitalismen. Liberalismen har kastat ut all ideologisk barlast, kvar är vara simpel ekonomism. Var är idealen? Var är utopin? Av strävan att blidka sin mecenat, av rädsla att inte bita den hand som föder den, har liberalismen kastat ut barnet med badvattnet. Av den klassiska liberalismen är ingenting kvar annat än ett ihåligt ekande skal.

Borgerligheten kunde förr vara såväl distingerad som sofistikerad. Idag är den blott vulgär.

Det är nästan så att man i detta vakuum till och med saknar den gamla goda konservatismen.

1 kommentar: