Alls inte mensvärk

Igar lurade jag kroppen tva ganger. Först drack jag alldeles för mycket kaffe pa eftermiddagen, vilket fick mig att känna mig tillräckligt pigg för att ga ut och ga. Det skulle jag inte ha gjort: madde naturligtivs mycket värre (huvudvärk) när jag kom hem.
Paul: Vill du ha nat smärtstillande?
Anton: Nej, jag tar inte sant (det bryter ju ned immunförsvaret, halla? Är jag den enda som värnar om immunförsvaret?).
Paul: Man kan göra det emellanat, det är inte farligt.
Anton: Jag har väl inte mensvärk heller! (Fast jag visste inte det tyska ordet för mensvärk, sa jag improviserade: "fittsmärtor").

Tji fick jag, tva timmar senare lag jag i sängen och kved, och bad om en tablett. Nu lurades kroppen för andra gangen: jag sken upp, lag vaken till fem pa morgonen, är dödstrött idag och har helt rubbat min dygnsrytm. Och det är bland det värsta jag vet. Vaknar jag vid tio är jag ledsen, vid elva far jag hjärtklappning, vid tolv är jag förtvivlad och vid ruinens brant...