en hypokondriker gar pa fest

Mycket riktigt, jag blev än sjukare igar. Men istället för att, min vana trogen, bejaka sjukdomen och lata den omfamna mig, beslöt jag mig att halla mitt ord och följa med pa klubb.

Jag "svettades som en gris" (som Tanja Mason brukade säga) i kön, led till en början, tills jag insag mitt förträffliga utgangsläge. Jag var ju redan sjuk, och hade saledes ingenting att frukta! Ge dig in i kampen, unge man! beordrade jag mig.
- "Broder, lat oss dricka ur samma glas, idag kan du inte skada mig! Spotta pa mig, jag är inte rädd för dina baciller!"
- "Hej sötnos, har du herpes? HIV? Whatever lixom - lat oss knulla! Jag är odödlig!"

Idag far jag dessvärre lida dubbelt, som följd av gardagens högmod. Ligger som en oplockad Selma Lagerlöf och läser, men jag fick ju i alla fall leva en kväll i mitt liv.