Det cyniska förnuftet i aktivistdräkt. Något som är värt att notera med de av finans(och efterföljande skuld)krisen föranledda protesterna är att de rent generellt mest bara är emot, och saknar eget program. Därtill är de inte emot vad som helst, utan just "systemet" eller "makten", förstått som en korrumperad och mer eller mindre enhetlig klick av finansmän och höga politiker. Detta gäller såväl Occupy Wall Street-rörelsen som den spanska indignados-rörelsen - två av de mer kreativa motrörelserna som framträtt i finanskrisens kölvatten - liksom de mer traditionella protesterna mot nedskärningar a lá Grekland och Frankrike. Vad de har gemensamt är alltså frånvaron av en politisk agenda som går utöver "ni har det bra, vi har det dåligt, det är fel", liksom en avsaknad av tro på rörelsens möjligheter att lyckas (vilket jag skulle förklara som följden av en cynisk, och på sätt och vis korrekt, syn på staten (den parlamentariska politiken), samtidigt som man inte har en bild av andra politiska arenor utanför staten).
I det avseende kan man säga att dagens protester präglas av desperation och hopplöshet (vilket givetvis avspeglar vår samtid, som präglas av just avsaknaden av hopp inför en bättre framtid), på ett sätt som de senaste decenniernas sociala protestvågor i västvärlden - från 68-rörelsen till millenieskiftets "global rättvisa-rörelse" - inte gjorde. Det är väl egentligen väldigt trist, och kan betraktas som den fullständiga segern för en borgerlig status quo- eller "historiens slut"-ideologi (utan framtid blir ju samtiden evig), men det passar mig faktiskt bättre än naiva (och voluntaristiska!) utrop av typen "vi kan om vi vill!".
Grabbar och Jargong tackar för i fredags!
13 år sedan
Hur är globala protester ett bevis på den fullständiga segern för den borgerliga "historiens slut-ideologin"?
SvaraRaderaDet kan man väl först avgöra efter att protesterna lagts sig och alla accepterat att ingen framtid går att skåda? Men det känns som att krisen med all sannolikhet inte är nära ett slut, och kanske därför heller inte protesterna, och därför heller inte följderna av protesterna.
Men, ja, jag äger inte din cynism! troligtivs har du rätt.
du förebådar nästan nietzsches sista människa
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHistoriens slut-ideologins seger härleder jag från det faktum att rörelsen
SvaraRadera1. Saknar program för framtiden, dvs. saknar en teori med vilken praktiken (protesterna) kan förenas. I det liknar de snarast sommarens brittiska kravaller.
2. Saknar tro på framtiden, dvs. drivs av ett blint rättvisepatos - "det här är banne mig fel, nu är jag arg och sätter ner foten" - snarare än en framtids- och framstegstro (vilket t.ex. den tidiga arbetarrörelsen gjorde)
3. Saknar tro på sig själv och sin egen styrka som rörelse, vilket tar sig uttryck i att ingen i rörelsen faktiskt verkar tro på att man kommer uppnå något. Man är mest bara arg, i allmänhet liksom.
Det rör sig alltså om en rörelse vars ideologiska horisont är oförmögen att sträcka sig bortom ett borgerligt (marknadsekonomiskt, parlamentariskt) samhälles ramar (naturligtvis finns det undantag från detta). Historiens slut-ideologins innebörd är just denna; historien är teleologisk och framåtskridande, men med den parlamentariska demokratin och marknads(eller bland)ekonomin upphör utvecklingen.
Steget från att sakna någon som helst tro på framtiden eller möjligheterna att förändra den till total apati(eller vad man ska kalla det) är ju jättelång men ändå inte helt ologisk. Björn beskriver såklart inte några sista människor men jag tycker inte alls det är något motsatsförhållande. Ilskan finns ju, och reaktionen men utan hopp och längtan blir det nästan mekaniskt. Eller som en traditionell kvarleva av missnöje.
SvaraRaderaNja gunnar, angående protesternas resultat: En fullödig analys kan förstås göras först i efterhand, när följderna står klara. Problemet är att detta "i efterhand" och "följder" verkar saknas i rörelsens nu, vilket är det anmärkningsvärda.
SvaraRaderaOch som Zhou Enlai klokt anmärkte på frågan om franska revolutionens historiska betydelse: "det är för tidigt för att uttala sig om"
ja, men det jag mest reagerade på när du skrev "den fullständiga segern", att en seger innebär massiva protester mot den segrande parten är för mig lite starkt. däremot håller jag med om det övriga. och till albin: jag skrev den där nietzsche grejen på fyllan och fattade inget :) men kommentaren raderad. har faktiskt ingen aning om vad nietzsches sista människa är! ja kan hans skillnad på dionysiskt och apollonisk konst, däröver är jag blank (eller förresten lite om hans teorier om slav- och herremoral, men det är krångligt! och lite kunskapsteori-nietzsche!
SvaraRaderasedan håller jag inte med om punkt 3. jag tror visst att rörelsen tror på sig själv som motståndsrörelse i egenskap av att faktiskt yttra sitt missnöje, det är ju en skillnad, eftersom den får publicitet i den offentliga debatten (visserligen är den nuvarande publiciteten lite märklig typ: "kolla vad är det som händer, lite stollar". men till svynede och sist handlar det väl om till exempel occupy wall street-rörelsen helt kommer att dö ut utan att något är förändrat, kanske det mest troliga scenariot.
SvaraRaderasoft. fyllan. det var inget viktigt det där. nietzsche skrev i sålunda talade zarathustra om den sista människan som en hypotetisk motpol till övermänniskan. den sista skulle vara en totalt viljelös varelse. "hvad är kärlek? hvad är skapelse? hvad är längtan? hvad är stjärna? - så frågar den sista människan och blinkar", och förtsätter; "man är klok och vet allt som skett: därför vet man ingen återvändo i att håna. Man kifvas ännu, men försonas snart - eljest skadar det magen".
SvaraRadera