Fuck Putin

Såg att det har börjat bli aktivitet här igen, så jag bör väl bidra lite jag med. Jag har diagnostiserat mig själv, eller snarare min politiska hållning. Den kan sägas karaktäriseras av vad Peter Sloterdijk (som, för att låna den gode Zizeks omdöme om honom, "inte tillhör vår sida, men som inte heller är någon komplett idiot") det cyniska förnuftet, i bemärkelsen "upplyst falskt medvetande", och dess seger över handlingen. Det cyniska förnuftet (tror sig) ha genomskådat allt - maktens funktionssätt och verkningar, och i synnerhet maktens egen machiavelliska cynism -, [kan man förresten ha ett kommatecken efter ett tankestreck?] det cyniska förnuftet vet vad som är rätt och fel, men är för distanserat, för cyniskt, för blasé för att orka bry sig, och framförallt för att försöka göra någonting åt det.

På så vis blir det cyniska förnuftet maktens slutgiltiga triumf över motståndet; genom ett outtalat kontrakt slipper vi ("undersåtarna") låtsas som att vi tillskriver makten någon som helst legitimitet, men i utbyte lovar vi att inte ställa till besvär. Det är som den borgerliga demokratins svar på kommunismens "vi låtsas arbeta, ni låtsas betala oss", fast devisen nu istället lyder "vi låtsas bry oss om er, och ni låtsas bry er om oss".