lördag 1 oktober 2011

Nu börjar jag fundera. När det framställs som om denna Anarkist skulle vara det enda. När jag framställer det så. För mig vore det inget annat än ren lögn. Om det fanns någon som brydde sig skulle jag skriva och tipsa om en massa annat. Det gör ju aldrig det, jag är jag och varför ska ni lyssna eller ens bry er om mig. Läsa kan man ju liksom alltid göra. Vore det annorlunda skulle jag tipsa om nordirländska punksinglar från -83' och new yorksk protopunk (haha! läs; 74',75' eller 76'-rock). Med andra och ord och kortare sagt; The Neon Boys, The Heartbreakers, Mink DeVille, Jonathan Richman (It's time for), Good Vibrations-katalogen eller bara Bowies Scary Monsters, Nick Lowes Jesus of Cool, Newtown Neurotics och The Pretenders.

2 kommentarer:

  1. Lite märklig polemik kan tyckas, man kanske inte ska blogga efter några screwdrivers. Äsch. Jag ska gå och kolla på badminton snart, Simon spelar.

    Bob hund äger.

    SvaraRadera
  2. Richard Hell and the Voidods gillar jag mycket också.

    SvaraRadera