Fuck Putin

Om kroppsbehåring och pedofila begär

Igår kväll diskuterade vi kroppsbehåring och varför den anses vara så förhatlig och motbjudande. Jag hävdade, i sann freudiansk anda, att föraktet mot kroppsbehåring kan ses som ett uttryck för ett underliggande pedofilt begär hos människan (Mannen), en teori som jag nu tänkte utveckla en smula.

Den kroppsbehåring som anses mest opassande, dvs. de delar av kroppen som vanligtvis rakas och ansas (ben, kön, armhålor), är samtidigt den behåring som uppkommer först i puberteten, alltså den mogna eller vuxna kroppsbehåringen. Att ta bort håret på dessa kroppsdelar blir således liktydigt med att avsäga sig en fundamental symbol för mognad. Istället försöker man efterlikna barnets nakna hårlösa kropp; att raka sig blir till en handling som görs utifrån barndomens ideal. Barnet och barnets kropp förvandlas alltså på ett närmast atavistiskt sätt till den kroppsliga och därmed sexuella normen. Och emedan man omöjligen kan skilja kroppen från sexualiteten (i synnerhet rakandet av könet är ju en rent sexuell akt) blir barnets idealiserade kropp i sig ett objekt för sexuell åtrå. Dvs. att åtrå den hårlösa kroppen blir liktydigt med att åtrå barnets kropp, och det sexuella begäret blir liktydigt med det pedofila begäret.

Varför uppstår då detta synbarligen pedofila begär? Som jag ser det har det två grundläggande orsaker, vilka båda utgår från vad barnet symboliserar i ett könsperspektiv.

För det första är barnet själva sinnebilden (ja, till och med en metafor) för oskuld. Barnet symboliserar det oskuldsfulla, det oskyldiga, det rena, det oförstörda. I och med att synen på kroppsbehåring obestridligen är genusbestämd - det är kvinnans kroppsbehåring som anses vara ful och förkastlig (och okvinnlig). För mannen representerar kroppsbehåringen snarare virilitet – är det kanske inte barnet i allmänhet som efterliknas utan mer specifikt flickan, den obesudlade jungfrun. Hela den kristna civilisationens sexualitetssyn bygger på en patologisk besatthet av kvinnans oskuld – det är ingalunda en slump att messias kom till världen medelst jungfrufödsel. Att försöka efterlikna barnet (flickan) blir sålunda att försöka återupprätta en förlorad oskuld. Eller annorlunda uttryckt; den hårlösa kroppen görs till en symbol för renhet. Man kan se det som ett uttryck för ett Jungfru Maria-komplex.

Barnet (flickan) symboliserar dock inte bara renhet utan även beroende - barnet står alltid i ett beroendeförhållande till vuxenvärlden. Att så att säga "förbarnliga" föremålet för det sexuella begäret blir således att upprätta ett patriarkalt förhållande mellan detta objekt (kroppen) och det aktiva subjektet (begäret). Barnets kropp som sexuell norm blir på så sätt ett uttryck för en vilja till dominans respektive underkastelse med den patriarkala borgerliga familjen som modell. Den hårlösa kroppen symboliserar alltså inte bara renhet, utan även patriarkal underkastelse.

Den här teorin är givetvis inte mer än svammel och spekulation, men även svammel kan kanske vara tänkvärt ibland.

Justin Vernon, känd från Bon Iver, har ett nytt projekt på gång; Volcano Choir! Helt okej, även om dom bara lagt ut en låt såhär långt.

Nu regnar det i och för sig, men när solen skiner passar riktigt fin strandmusik som handen i handsken: I Felt Stupid av The Drums och Daydream av Beach Fossils är två riktiga pärlor av kanaliserat försommardrömmande!