Fuck Putin

Två aspekter på debatten om SD

Jag funderade lite kring vad som skrivs om av Sverigedemokraterna i dagens samhällsdebatt, och kom att tänka på två saker.

För det första är pratet om hur man ska "bekämpa" eller "möta" SD ganska märklig. Det hot som SD utgör är ju inte ett hot från partiet som sådant, dvs. partiets direkta (eller framtida direkta) makt som parlamentarisk organisation. Hotet ligger istället i deras idéer och politik, och i vilka konsekvenser detta kan få. Det som ska bekämpas är således rasismen och den inhumana flyktingpolitiken i sig, inte specifika organisationer som befrämjar dessa företeelser.

När man inser det inser man ju också att det är de etablerade partierna, i synnerhet Folkpartiet, Moderaterna och Socialdemokraterna som är det största hotet. När FP föreslår språktest för invandrare, när M föreslår svenskkontrakt (den kanske dummaste idén någonsin), när S börjar babbla om "social turism", eller när moderat styrda överklasskommuner vägrar ta emot ensamma flyktingbarn, är det en betydligt större skam för Sverige - och ett betydligt större brott mot allt vad humanitet och principen allas lika värde står för - än SD någonsin har varit.

Bert Karlsson må vara en tämligen motbjudande idiot, men när han påpekar att en mer eller mindre enig svensk regering på punkt efter punkt infört Ny Demokratis partiprogram från 1991 sätter han fingret på ett förbisett faktum; nämligen att de svenska partierna i praktiken inför samma främlingsfientliga politik som man annars kritiserar. Man säger en sak men gör tvärtemot. Skillnaden gentemot t.ex. SD handlar till största delen om yta, inte om innehåll. Skillnaden är att SD inte hycklar med sin främlingsfientlighet.

När Tobias Billström kritiserar SD ena dagen och hetsar mot invandrare den andra är det inte annat än simpelt hyckleri.

Fokuseringen på just SD som Hotet med H skymmer sikten för den stora bilden, och det stora problemet; nämligen att Sverige inte haft en human flyktingpolitik sedan 70-talet, och att rasismen finns överallt i samhället, inte bara hos Sverigedemokraterna. På så sätt förhindrar pratet om att ”ta debatten” med SD att fokus läggs på det väsentliga, dvs. rasismen och den omänskliga flyktingpolitiken såsom allmänna samhällsfenomen.

*

För det andra kom jag att tänka på att Sverigedemokraterna, tillsammans med resten av den europeiska högerpopulismen, egentligen inte är nationalister, utan snarare rasister eller möjligtvis "eurochauvinister" (ett begrepp som jag just hittade på, men som syftar på en allmäneuropeisk nationalism och chauvinism gentemot den färgade Tredje världen).

Det man vill försvara är nämligen inte den ”svenska” kulturen eller ”svenska” värden (vad det nu än är). Istället vill man värna den europeiska eller västerländska kulturen, eller rättare sagt, det man inbillar sig vara europeiskt, västerländskt eller helt enkelt ”vitt”.

Om det var det specifikt svenska som man ville värna skulle man naturligtvis se den amerikanska kulturimperialismen som ett oändligt större hot mot allt vad svensk kultur heter än vad islam någonsin kommer vara. Vad är väl några moskéer mot den förkrossande amerikanska (eller anglosaxiska) dominansen inom tv, film, musik, vetenskap, undervisning, ideologi och hela jävla världsekonomin. Hotet (om man nu kan tala om ett sådant) mot svenska språket kommer från anglofieringen av de akademiska, kulturella, ekonomiska och politiska sfärerna, inte från arabiskan som talas i förorterna.

En "sann nationalist" hade bekymrat sig betydligt mer om hotet från Amerika än om det inbillade "hotet från islam".

Men nu är det ju givetvis så att det inte handlar om klassisk nationalism, det handlar om att försvara det upplysta, civiliserade och vita västerlandet från barbariet i öst och syd. Och i det synsättet är den europeiska högerpopulismen en del av en betydligt större och äldre tanketradition, som sträcker sig från de chauvinistiska klassiska grekerna, över korstågen, upplysningen och imperialismen till dagens liberala diskurs, där huvudtesen är att det vita västerlandet ska bringa civilisation till resten av världen (som ju befolkas av människor med mörkare hudfärg) med den fria marknaden evangelium i den ena handen och med bomber och gevär i den andra. Kontentan är: Det är vi som äger planeten!

Den eurochauvinistiska analysen av högerpopulismen hjälper för övrigt också till att förklara hur en tjeckisk invandrare (Vávra Suk) kan vara partisekreterare i Nationaldemokraterna. Han är ju knappast svensk, men han är europé och framför allt; han är vit. Och det är ju det som är huvudsaken.