Fuck Putin

jag tänkte bara berätta på två av mina konstigaste känslor som jag någonsin har haft, jag tror jag har haft båda minst två gånger, den ena har jag haft flera gånger. jag kan aboslut inte förklara dom så ni kommer säkert inte förstå. men jag tänkte bara göra det ändå

den första, är väldigt kortvarig. den varar inte ens en sekund typ. det är känslan av att något rör sig i luften i formen av ett J. alltså färdning i formen av ett J. så jävla konstigt. jag vet inte. jag har känt den två gånger tror jag. och det bara, känns. förstår inte ens

den andra känslan är jättekonstig, den får jag oftast när jag sover. i drömmar typ. men ibland vaknar jag när jag drömmer den och kan inte komma ur den. av vad jag kommer ihåg nu så har den känslan utspelat sig i karins sovrum/vardagsrum och i toaletten hemma.

hos karin låg jag och sov med amanda på en madrass och karin låg i sin säng. jag drömde att vi var tvungna att ta in en säng till i det rummet (varför vet jag inte, det var bara ett måste) men det var helt omöjligt att en till säng skulle få plats. liksom fysiskt omöjligt, som att få plats med en meter i en centimeter liksom. helt omöjligt. (det var fullt möjligt, det fick säkert plats 3 sängar till liksom) men för mig var det omöjligt. det var ett måste som skulle hända, det skulle utvecklas. och det gick inte att göra något åt saken. det var helt omöjligt och det skulle bli en situation som var omöjlig och jag fick panik och visste inte vad jag skulle göra. försökte tänka ut alternativ men inget alternativ var gick. helt omöjligt. jag vaknade och hade kvar känslan i kroppen och gick omkring en stund i rummet och bara inte visste vad jag skulel göra. tillslut la jag mig med halva kroppen på madrassen och ahlva på golvet, det kändes lite bättre då. jättekonstigt

har drömt samma sak fast då har jag varit i badrummet som är betydligt mindre. men där har det inte varit något sånt specifikt utan då har det bara varit något som ska utvecklas och bli större än rummet själv. det är helt hopplöst och det är typ klaustrofobiskt, helt uppgivet. så jävla jobbig känsla. ja, fick den lite då och då förut men nu var det länge sedan

jag har skrivit slarvigt som fan osv men jag kan ändå inte beskriva så väl så då är det ingen idé att försöka vara duktig. lika bra att slänga ur mig allt jag kommer på istället

hejdå