Ur Dagermans Bränt Barn. Till Viktor.
Det föräldrar kallar erfarenhet är ju ingenting annat än in i ren cynism förande framgångsrika försök att förneka allt det som de i sin egen ungdom upplevt som rent, som sant, som rätt. Själva märker de inte den förfärliga cynism som ligger i detta ständiga tal om "erfarenheten" som livets högsta mål. De märker endast "oerfarenheten" hos sina barn, det vill säga den form av oerfarenhet som kallas renhet och ärlighet, och de blir då irriterade. När de blir irriterade ger de utlopp åt sin irritation på barnen; detta kallar de att uppfostra, ty vad är uppfostran annat än irriterade föräldrars försök att förkväva det hos barnen som de känner igen som det förkvävda bästa hos dem själva. Blir de inte irriterade blir de istället överlägsna, överlägsna därför att de med falsk stolthet yvs över sin stora livserfarenhet, precis som om det vore särskilt aktningsvärt och märkligt att ha förstört det bästa inom sig själv.
Grabbar och Jargong tackar för i fredags!
14 år sedan
tack, fint utav dig
SvaraRaderahimla fint skrivet. jag måste nog låna böcker av honom om du har några, albin!
SvaraRaderajag har bara den här. sjukt bra! nästan plågsam att läsa.
SvaraRaderadu får självklart låna. björn har säkert fler också!
SvaraRadera