Argt Blogginlägg

Jag var nyss ute och sprang med min dvärgpudel Ottie, utan koppel då jag i princip sprang i en skog, då jag stöter på en kvinna med hund som säger någonting. Jag kan inte höra, då jag lyssnar på musik i hörlurar, så jag tar ut ena luren och hon kommenterar argt att jag borde ha hunden i koppel. Hon pratar om hur hon ska kunna stå på säkert avstånd med sin hund, och veta att min hund inte närmar henne. Hon säger det på ett högst motbjudande sätt, som om hon läser ur en manual. Jag säger att han är gammal, och att han inte ens nosar på hundar då han är så rädd. Hon säger samma sak igen, och jag kommer bara på frasen "Jaha" och visslar på Ottie och springer iväg. Jag funderade halvt på detta hela springturen och blev mer och mer övertygad om att Ottie, som är instängd hela dagen, ska få springa utan koppel nån eller några gånger i veckan, då jag av erfarenhet vet att han inte kommer ens närma en annan hund eller människa. Det är samma princip som att jag skulle låta mitt barn gå utan att hålla mig i handen, om jag gång efter gång sett att han kan hantera det ansvaret. Detta var inget jag kom på i stundens hetta, och jag önskar jag stötte på henne igen och kunde få henne fundera över hennes inställning.