Fuck Putin

Jag lever i väntans tider, jag bara väntar tills något sker, tills något förändras, nu är bra, fast ändå väntar man, nu är inte alltid bra, handlar om att fördriva väntan, och ibland tristessen, ibland att fördriva nöjet, ändå bara vänta liksom och ändå känner man att tiden går för fort, kom igen tänker jag, det är fan snart valborg nu, vart fan försvann vintern, jo just det, den var ganska tråkig och kall och snö överallt och då väntade man ännu mer men det gick ändå fort och långsamt, för jag menar, nu är vi ju här, i valborgtider, tänk om man vore i giftastider, men, i vårtider och det förväntas en upptining av en, och det gör man väl, tinar upp alltså, blommar ut, har blicken inte lika långt ner i backen, optimismen inleder sin förvandling, möjligen förgiftning, av ens sinne, och det är bra, men jag väntar ändå, framförallt väntar jag till hösten, för då släpper Mattias Alkberg nytt och nästan ännu bättre fast också lika bra; The Bear Quartet, och sedan kan man ju läsa Ulf Lundell och röka en cigarett, det ska jag göra nu.