onsdag 25 februari 2009

Ett primalt inlägg hamnar alltid i slutändan som ett ärkeprimalt inlägg som full. Det kan inte hjälpas varken med vatten eller whiskey, men det är en fin känsla medan man skriver något ursinnigt idiotiskt. En färgklick i mörker, två människor i samtal. Idiotin förvandlas till något härstammat av Gaudi. Modernismen förvanldas till kubismen medan det egentligen är ett verk av en femåring. Genialisk. Känslan varar känns allt är likt gin'n'juice . Verkligheten är hårdare, som den egentliga verkliga soptipp den är, den soptipp som fördubblas vid varje verklighetsflykt man tar till sig, vare sig man vill eller inte. Det finns ingen egentlig verklighetsflykt förutan ärr. Gesten som hägrade försvann i takt med solen och alkoholens kollition. Att inte säga att det åligger något magiskt i t-livs trefemmor vore att avsäga all pastisch som härstämmar från göteborg. Det ligger något härlig bakom skalet, det gäller bara att gräva förbi pastischen och allt det avskyvärda.

/poffe asfull /(skitvfull antagligen hel tutan substans! DOCK, så lagar vi livet.-

2 kommentarer:

  1. pontus är en mästare på att skriva osammanhängande, djupa, möjligen lite pretentiösa inlägg. jag förstår åtminstone ingenting.

    SvaraRadera