Fuck Putin

Min prins berättade igår att alla har en användarprofil på den här sidan, och gissa vad? Jag har trea flest profilvisningar! Dom enda som hade fler var Torkel och Prinsen, men dom räknas inte (Prinsen är ju en gammal räv med massa connections, och Torkel lockar folk med bilder på sig själv, ett tecken på en närmast genant ohöljd självbelåtenhet). Slutsats; jag måste alltså vara en synnerligen intressant ung man!

För att bevisa hur intressant jag är ska jag göra en bekännelse (usch vilken obehagligt ord bekännelse är, det får en beskt religiös bismak i min mun): Enda orsaken att jag skriver dessa faktiskt helt meningslösa inlägg är att jag behöver en ursäkt för att sitta vid datorn. Datorn är nämligen praktiskt taget den enda platsen som jag använder för musiklyssnande. Jag är alltid på jakt efter en ursäkt att sätta mig vid datorn, så jag får tillfälle att lyssna på all satans prima musik som gör mig lycklig. Om någon har något tips på ursäkter får ni gärna dela med er.

*

En reflektion från veckan som gått: Kunskapsrelativism kan vara utomordentligt praktiskt när den endast gäller andra. Om du kan hävda att allt vad dina meningsmotståndare säger bara är deras subjektiva påståenden, och att ”vi inte kan veta någonting säkert”, medan du framställer allt du själv säger såsom absoluta och oomkullrunkeliga sanningar, så har du vunnit diskussionen redan på förhand.
Ännu en reflektion från veckan: Det går visst utmärkt att plugga när man är bakfull. It’s all about the discipline!
Reflektion nummer tre: Johan Jönsson går minsann inte av för hackor! Rekommenderas för all med intresse av njutning.

Det behövs mer färg: