måndag 2 februari 2009

Klungan gjorde samma sak i sista scenen i föreställningen "jag är en fågel nu". Enda strofen jag låter mig minnas är "Får jag hyra ditt inre rum", den meningen har förföljt mig alltsedan, i dess enkla och banala form.

Får jag hyra ditt inre rum?

Får jag befläcka din insidas tapeter?

Får jag sova under din hjässas skyddande tak?

Får jag vira in mig i dina nervtrådar?

Får jag vara en hörnsten i ditt själsliga bygge?

Får jag dyka ner i ditt djup?

Får jag täppa igen din kropps håligheter?

Får jag segla runt i ditt cirkulationsystem?

Får jag stödja mig med hjälp av ditt skelett?

Får jag bli ett beroende hos dig?

Får jag bli rynkorna i ditt åldrande?

Får jag gömma mig i din munhåla?

Får jag somna till din stämma?

Får jag gräva ett gryt i din halsgrop?

Får jag vandra mig förlorad med stavgång i dina ögon?

1 kommentar: