Fuck Putin

Försenad veckoslutsreflektion

För några veckor sedan lyssnade jag på en högerdebattör som gästföreläste på Umeå universitet. Föredraget handlade egentligen om någonting helt annat, men i sin iver att plocka polemiska gratispoäng av sin publik (till största delen bestående av kritiskt inställda vänstersympatisörer) sökte föreläsaren jämställa socialismen med kristendomen. Socialismen var tydligen 1900-talets stora frälsningstanke, kristendomens moderna arvtagare, som (likt kristendomen) syftade till att nå paradiset, om än på det världsliga planet. Marx var profeten, Lenin, Stalin och Mao hans lärjungar, och Det kommunistiska manifestet var minsann den Heliga skrift. Till sist var socialismen även utomordentligt antisemitiskt, eftersom man uppenbarligen, likt kristendomen, ville ”omvända” judarna.
Detta, att socialismen/marxismen skulle utgöra ”1900-talets sekulära religion” är en vanlig uppfattning bland i synnerhet västerländska liberaler, en missuppfattning som helt okritiskt upprepas som ett självklart mantra av dessa självutnämnda ”intellektuella”.
Nu vet jag inte hur många av dessa liberaler som själva tror på sitt skitsnack, de flesta hävdar nog denna tes av rent provokativa och polemiska skäl, helt enkelt för att hånfullt jävlas med sina politiska motståndare (jämförelsen socialism – religion blir ju extra provokativ med tanke på socialismens uttalade sekularism och historiska antiklerikalism, ”religion är opium för folket” etc.).
Men det begränsade antal liberaler som faktiskt tror på sitt eget skitsnack bygger, som jag ser det, sin förvirrade tes på en missuppfattning om vad religion faktiskt är, samt på en fundamental sammanblandning av funktion och syfte.
Man ser vissa ytliga likheter mellan å ena sidan religiös dogmatik och liturgi, och å den andra sidan den historiskt reala socialismens uttryckssätt (främst i Kina, Sovjet och i viss mån Kambodja). Man ser bilder av Lenin och tänker på ortodoxa ikonmålningar, man ser åsiktsförtryck och tänker på inkvisitionen, man ser persondyrkan och tänker på gudsdyrkan, man ser dogmatisk stelhet och kopplar denna till strikt bibeltolkning, man ser skenrättegångar och tänker på häxprocesser, och man ser modern kollektiv hysteri och kopplar denna till medeltida religiös hysteri.

Ingen av sessa tankekopplingar är i sig felaktig, men många misstolkar både dess historiska orsaker och dess politiska implikationer. Att någonting tar sig uttryck som vi idag förknippar med religion betyder inte det att fenomenet i sig är religiöst till sitt väsen. Det enda det visar är att det existerar en viss historisk kontinuitet (det är svårt att över en natt göra sig av med ett 2000-årigt arv), samt att det verkar finnas ett visst behov av dessa typer av riter/uttryck i mänskliga samhällen. Åsiktsförtryck (alla nutida inskränkningar i yttrandefriheten), Persondyrkan (Idol), dogmatisk stelhet (tron på den Fria Marknaden), skenrättegångar (Guantanamo) och kollektiv hysteri (Wall Street) kan man även hitta i dagens ”fria” västerländska samhälle, men det visar bara att dessa religiösa uttryck fyller en praktisk funktion i samhället, vare sig som repressiva verktyg för makten, eller som ett sätt för människan att skapa sig ett högre syfte. Det betyder däremot inte att Idol eller Wall Street skulle vara religiösa institutioner.

Med Hannah Arendts ord blandar man helt enkelt ihop funktion och syfte (eller funktion och essens). Socialism är religion eftersom den socialt, psykologiskt och emotionellt fyller samma funktion som traditionella religioner har gjort genom historien, och gör än idag. Intresset ligger inte i vad socialismen är såsom ideologi eller politisk praktik, inte heller i vad dess ”talesmän” själva har att säga. De historiska och teoretiska källorna lämnas olästa, och intresset läggs enbart på socialismens funktioner, och allt som fyller samma funktion kan enligt detta synsätt per definition sägas vara samma sak. Det är som att man skulle kalla en tandborste för en kniv, eftersom man i fängelser ibland använder dem som mordredskap. Eller som att kalla tidningar för vedträn, eftersom man med fördel kan använda dem för att göra upp eld.

Pratet om marxismen som 1900-talets stora religion är bara oreflekterat dravel, löjeväckande trams utan tillstymmelse till historisk förankring. Sådeså.